I am kind of back

Inte bloggat på fem dagar. Inte känt för det. Inte orkat. Inte haft tid. Men mest av allt är det orken som har fattats. Imorgon är det midsommarafton. Har inget planerat. Jag har jobbat 5 år i rad och därmed inte firat midsommar. Nu är jag ju ledig. Men vi har inte planerat in något. Har ingen ork. Till det heller. Vill bara vara. Har mått så dåligt nu en period och då fattas all energi. Känns som jag är på en mörk plats just nu, och mina demoner vill inte släppa taget. Känner mig ledsen. Trött. Förvirrad. Besviken. Orolig. Och så kommer ångesten. Paniken. Hatar när jag hamnar här. Har så mycket funderingar.

Flyg vilda fågel flyg du som kan
hade jag dina vingar då flög jag min väg och försvann
för en tid
för att besinna
besinna vad jag i mitt hjärta vill
men jag har ingen vild fågels vingar
så jag står där jag står, jag står still
(Lisa Ekdahl)

Vill finnas där för alla och det gör ont när jag inte räcker till. Men egentligen vet jag inte vad jag gör för fel. Jag försöker förstå min vän, finnas där, men tycker mig få hintar om att jag inte riktigt lyckas. Känns som vi glidit ifrån varandra. Jag vet inte varför, ser vi inte varandra? Känns som om allt jag säger blir fel och jag trampar ständigt i klaveret och allt blir fel, och det blir så frustrerat. Min vän vet inte hur viktig hon är för mig. Det är frustrerande.

Jag skulle be att du kunde se
att jag vill inget ont jag vill bara väl
och när jag gör ont då har jag mina skäl
men inga ord har jag till försvar
jag bara blundar o önskar att du stannar kvar
(Lisa Ekdahl)