Jag har kommit på att jag går omkring och skapar sådana, självuppfyllande profetior! Jag har t ex intalat mig så länge att jag inte klarar mig utan godis att det blivit sanning. Ibland när jag är hemma och inte har något godis hemma blir jag till och med rädd och tänker hur ska jag klara denna kväll? Smågodis och choklad är min akilleshäl. Jag har noll problem att hålla mig till hälsosam mat, att träna mycket älskar jag, och jag har aldrig sug efter kakor, bullar, glass, läsk eller annat onyttigt. Men godis! Det är inte så att jag äter varje dag. Ibland gör jag det, ibland kan jag vara utan flera dagar eller veckor. Det handlar sällan nu mera om att äta mängder, men jag vill ändå ha lite grann.
Jag tvingas nu inser att jag är mer mentalt än fysiskt beroende. Det är min hjärna som vill ha. Och min hjärna har intalat min kropp och min själ så länge att jag inte klarar mig utan! Så det har blivit en självuppfyllande profetia. Eftersom jag inte tror mig kunna klara mig utan. Jag försöker inte ens låta bli vissa dagar. Ibland kämpar jag emot, oftast vinner jag då, envis som jag är. Men ibland orkar jag inte ens kämpa. För min "sanning" är så sann för mig. Har läst lite om självuppfyllande profetior:
Självuppfyllande profetior
Tror du att du kommer att misslyckas gör sig också kroppen redo för att misslyckas. Kroppen spänner vissa muskler och slappnar av i andra för att förbereda sig för ett fall. Blodtillförsel stryps och koordinationen funkar plötsligt inte längre. Säg att du t ex hänger på en bergvägg och tvekar inför det svåraste cruxet på klätterleden. Samtidigt som du tvekar fylls din hjärna med bilder av hur fallet kommer att gå till och hur du kommer att landa, kanske t o m med ursäkter till dina kompisar varför du föll. Eftersom negativa bilder uppfattas som en möjlig framtid, kan en del av dig inte hjälpa att du förbereder du dig omedvetet för dessa. På samma sätt har våra förväntningar stor betydelse för vad som kommer att hända - detta är grunden till varför placebo-effekten funkar.
Genom mental träning kan man bryta den onda cirkeln med negativa förväntningar.
Länk till källan
Så kanske kan jag nu vända på det? Börja intala mig själv positiva tankar? Säg till mig att jag klarar mig utan godis och kanske kan det då bli en självuppfyllande profetia, av det positiva slaget?!
söndagen den 14:e oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag tror helt och fullt på självuppfyllande profetioer. Med inställningen "det här kommer aldrig att gå" kommer man garanterat att misslyckas. Men med rätt inställning och attityd kommer man hur långt som helst.
Ang ditt godisbegär. Blir det värre när du förbjuder dig själv att äta? I sånna fall kan du bestämma dig för att du visst får äta godis. Bestäm en dag i veckan och då äter du det absolut godaste godiset. Förbud skapar bara värre sötsug.
Precis samma för mig. Det är hjärnan som vill ha godis. inte kroppen..
usch usch usch vad jag känner mig träffad *suck*
Ja, hjärnan är en smart sak. Den går ju på de impulser och instruktionern den får. Ganska faschinerande!
VÅGA sätta upp riktiga mål vad gäller godiset.. och inte "jag ska försöka klara mig utan en vecka", utan "GODISFÖRBUD 1 vecka"! Och våga sedan inte bryta detta! Har du BESTÄMT dig, på riktigt, så finns det inget som kan hindra dig, jag lovar. (hitta alternativ om det känns svårt, som tex frukt)Tar du ändå den där jäkla godisbiten, ja då var ditt mål tydligen inte något du ville uppnå, eller hur? Eller så hade du tydligen inte bestämt dig! Det gäller att ha lite jädrar anamma! :) Och kom ihåg att det finns inget som får en att bli så glad som när man klarat något man verkligen velat uppnå!!
Jag håller med föregående talare och dig, jag tror definitivt på självuppfyllande profetior! Och för mig är det exakt samma sak med godis som för dig.. =P Jäkla, förbannade godis!!
Skicka en kommentar