En SÅN dag

Ja, det hade sannerligen varit lätt idag att gå tillbaka. Ta ett stort kliv tillbaka i utvecklingen till den gamla jag. Det har varit en skitdag från start. Jag var på uselt humör redan när jag vaknade. Hade inte alls nån lust att lämna sängen 6.30 på en söndagmorgon... Och nattens 2 sendragssmärtaomgångar på högsta nivå gjorde inte saken bättre. Vaknade trött och grinig. I stallet gick det väl heller inte så bra. Eftersom det var en sån dag. Ni vet en sån där dag när minsta lilla grej känns skitjobbig och det räcker med att tappa nån grej eller få en sten i skon för att tårarna ska bränna av ilska bakom ögonlocken. Vet inte varför såna här dagar kommer, de borde inte få finnas. Men det var en sån dag. Och hästarna bråkade, foderhinken sprack, jag trampade rätt i en vattenpöl och fick rida med en genomblött sko så foten blev alldeles kall... En sån dag helt enkelt.

Inte blev det bättre när jag kom hem heller. Som sagt. Jag trodde ju löpturen skulle lösa mina problem. Jag var sur och ilsk och gråtfärdig och tänkte att jag kunde springa ifrån alla mina bekymmer och tankar och sen skulle dagen kännas mycket bättre. Men det gick ju som jag skrev tidigare inge vidare idag. Eller, det gick inte alls, rättare sagt. Därför var det en gråtande svärande emelie som sedan skurade badrummet så svetten sprutade. Jag var nog i princip lika svettig som jag hade varit om jag faktiskt hade sprungit. Svettig av ilska och frustration. Jag uppfann några synnerligen kreativa nya svordomsharanger kryddade med väl valda könsord i nya kombinationer. Tur att jag var själv hemma...

Det hade varit så lätt idag. Att gå tillbaka. Tillbaka till det gamla jag. Jag hade kunnat köpa en stor jäkla påse godis och tryckt i mig. Sköljt ner det med en stor läsk. Tillsatt lite chokladbollar. Några wienerbröd kanske? En mazarin? Glass? Sure! Mosat i mig socker och fett i ett försök att dämpa alla dåliga känslor. Jag hade kunnat ta till detta självbedrägeri och detta gamla invanda självdestruktiva beteende. För det är ett gammalt välkänt spår. Inte för att jag var sugen. Utan för att det är så jag tidigare hanterat dåliga dagar och dåliga känslor. Jag hade kunnat göra det för att trösta mig, för att det var synd om mig, för att jag mådde dåligt, för att för att för att... Finns det någongång en människa blir så kreativ som är hon ska försöka försvara och rättfärdiga ett beteende som hon själv vet är dåligt??

Nej, detta var helt enkelt en skitdag. Inte blev det heller bättre av att jag och sambo hade ett tjafs. Ett litet visserligen, men ändå ett tjafs. Hatar tjafs och bråk, och ännu mer på helgerna då det känns som man förstör hela dagen om man blir osams. Tur att sambo var så bra på att bli sams idag, då jag själv inte hade mycket energi att lägga på kiss-and-make-up! Förresten frågade han mig varför jag var ledsen. Jag svarade för att det är en dålig dag. Då frågade han varför det är en dålig dag, och jag svarade för att jag är ledsen. Fattar inte varför män påstår att kvinnor är svåra att förstå. *ler*. Nu ska jag berätta en hemlis också. Det finns kanske en annan anledning till att jag inte mår så bra. Något som är ständigt närvarande och det är att jag inte trivs på mitt jobb. Jag vet att jag bara ska vara där ca 1 månad till, jag byter jobb 1 mars. Och det känns bra, och det är snart, men samtidigt så hopplöst långt bort...

Men anyhow, jag tröståt inte. Man säger att man inte kan lära gamla hundar att sitta men jag sitter just fine. Och jag tänker sitta kvar. Om det är alternativet till att resa sig upp och gå tillbaka till det förflutna. Ja då sitter jag hellre kvar, nu när jag lärt mig. Så vad har jag gjort idag då? För att bekämpa skiten? Jag lagade mig en rejäl omellett med en smaskig krispig grönsallad. Sköljde ner den med gott citronvatten. Sen ville jag ha frisk luft. Skulle ändå lämna tillbaka filmerna så jag tog en rask promenad på 35 minuter. Skönt att rensa huvudet lite. Efter det slösade jag bort 2 timmar på rygg i soffan framför filmen Gangster (slösa var ordet då det rakt inte var nåt mästerverk). Sedan dammsög jag lägenheten, skurade diskbänken och torkade av lite bord och fönsterbrädorna. Sedan vaknade sambo till liv efter sin dega-framför-fotbolls-matcher-koma som är hans favvosöndagsnöje *ler* och frågade om vi skulle ut och gå. Så jag hängde med honom på en sväng och vaderna kändes bra nu! Det var ju inget fysiskt "fel" på mig idag utan snarare ett mentalt, om man dock bortser från vadkrampen.

Nu har jag fått en stor kram av sambo, vilket alltid är skönt. Är inte gråtfärdig och ilsk längre, mest bara moloken och trött. Konstigt vilken makt vårt inre har över oss och hur svåra vissa sinnestillstånd är att skaka av sig. Idag blir jag helt enkelt inte av med känslan. Hur jag än gör. Så jag får väl helt enkelt leva med den? Idag. Därmed tänker jag sussa tidigt ikväll så jag får många timmars sömn för att ladda om. Och hoppas att känslan släppt taget om mig lagom tills det är dags att slå upp de gröna imorgon och ta sig an en ny vecka!

Veckans träning
Måndag- Morgonpass 10 minuter motionscykel (6.5 km) 20 minuter styrka (Axlar, Biceps, Mage) Eftermiddag- powerwalk 105 minuter (12 km)
Tisdag- Morgonpass 30 minuter motionscykel ( 19.1 km) 30 minuter styrka (Rygg, Triceps, Mage) Eftermiddag- Red 40 minuter
Onsdag- Vila
Torsdag- Morgonpass 30 minuter motionscykel ( 17.5 km) 30 minuter styrka (Ben, Mage) Eftermiddag- Red 40 minuter
Fredag- Morgonpass 10 minuter motionscykel (6 km) 20 minuter styrka (Rygg, Mage)
Lördag- Red 45 minuter Löpning 6 km (37 minuter)
Söndag- Red 45 minuter Rask promenad 35 minuter (3.5 km) Powerwalk 55 minuter (6 km)

Sammanlagt
582 minuter