torsdagen den 31:e juli 2008

Grubblerier

Sitter här i flickrummet och i min gamla säng och låter tankarna snurra.

Lämnade detta rum för 7 år sedan. Kom nu tillbaka för en 2 månaders vistelse. Imorgon går flyttlasset till Stockholm. Känns som en enorm befrielse. Imorgon är jag fri. Jag är jag. Jag är ensam. Jag lämnar allt bakom mig, näväl, fysiskt iallafall. Och jag behöver det. Det är dags att gå vidare. Göra nytt. Jag är färdig här. Min gamla stad är förbrukad. Mitt gamla liv finns inte mer. Nu är det bara jag.

Hela livet blev plötsligt fullt av motsägelser.

Lycklig men samtidigt livrädd
Hoppfull men ändå ängslig
Fylld av liv men skrämmande tom

Just tomhetskänslan kommer och går. Kastar mig mellan att känna att jag äntligen står på mina egna ben och känslan av en bedövande smärtsam ensamhet som skrämmer skiten ur mig. Ingen människa är en ö. Jag återkommer ständigt till den frasen märker jag. För det är mer motsägelser där.

Jag vill vara en ö. För ensam är stark. Det har jag lärt mig. Jag är mig själv närmast och älskar mig mest. Så sant. Jag är en jävla egoist. Och jag vill vara den där ön. Som inte kopplas ihop med något annat. Som är ensam. Fri. Oberörd. Stark. Som ingen annan behöver. Som reder sig själv. Jag vill sova i min säng och sova skönt för att jag bäddat bra. Jag vill skörda rikt för att jag sått med omsorg. Jag vill tacka mig själv vid dagens slut och jag vill vara tillfreds med mig och mitt eget sällskap.

Samtidigt så är jag ingen ö. För är vi någonsin det? Jag behöver andra. Älskade älskade vännerna. Älskar er högt och innerligt. Motsägning mot ovanstående stycke där jag skriver att jag är en egoist, för vännerna är mitt liv och ni står över allt. Och jag vill ju vara lycklig med andra. Och jag behöver andra.

Så är mänskliga relationer jävligt överskattade? Eller är det just de som gör livet underbart?

Motsägelser som sagt.

Men jag lär mig mycket just nu. Om livet. Och om mig själv. Och jag tror på mig själv. Jag kommer klara detta. Också.

Anledningen till detta ömkliga inlägg? Nostalgin? Melodramatiska tonen? Ja, antagligen flytten om 6.5 timmar. Underbara härliga efterlängtade fantatiska men skrämmande oroande ångestladdade flytten!

onsdagen den 30:e juli 2008

PANIK

Sitter i telefon med Ida. Vi pratar mens och reproduktion och ungar. Jag menar att jag vill bli av med min mens för gott och "operera bort källan" och då säger Ida "men då kan du ju inte få barn" och jag svara "tough luck" (eftersom jag inte tror jag vill ha barn, fast jag är medveten om att det kan vara trevligt att ha kvar valmöjligheten såklart)...

Varpå Ida svarar "Men tänk om du ångrar dig om 15 år!?"

Hmmmmmm.... Jag gör ekvationen: "Om 15 år är jag 40!!"

HJÄLP! Ljuset gick upp för mig och Ida samtidigt! HERREGUD! Om 15 år är jag 40 (och Ida 38- inte mycket bättre!) SHIT! Åldernoja?!! Hello! Jag som påbörjat min 30 årskris kommer nu alltså få ta min 40 årskris på en gång! Oh my god!

Det måste upprepas: om 15 år är jag 40!

PS: Får direkt en kommentar av Ida som påvisar att paniken även är fullt påtaglig hos henne:

"ja herre min skapare, jag ska aldrig mer kläcka ur mig nånting som har med ålder att göra om det inte direkt syftar till hur unga och fräscha vi är. För det är vi emelie, vi är unga och fräscha. det måste upprepas: UNGA OCH FRÄSCHA!!"

söndagen den 27:e juli 2008

Älska

Underbart citat från filmen Crazy in love (inte säker på att jag minns 100% rätt men ungefär så här): "Det spelar ingen roll vad du är, för vad du än är så är det precis vad jag vill ha".

Min undran, kommer någon någonsin att älska mig så?

Kommer jag bli älskad så villkorslöst?

Jag känner mig lycklig nu. Lycklig över att jag är jag. Jag är inte någon ny människa. Ingen annan människa. Jag har varit någon annan. Men nu är jag jag. Hittat tillbaka till mig. Jag är jag. Jag är Emelie. Kommer jag bli älskad ändå?

För den jag är. För mig. Återstår att se. Men jag är jag. Jag är inte jag definierat utifrån någon annan. Ingen människa är en ö, har jag hört, men just nu är jag lycklig med att inte vara någon pga någon annan. Utan jag är bara jag.

Vill inte längre ta hänsyn, inte följa manualen, inte leva by the book. Tappade mitt fokus för så länge sen, hamnade på avvägar och sidospår. Tappade karta och kompass och fokus innan gps'en ens var uppfunnen! Men nu är jag tillbaka. Back on track. My track. Behöver inte något godkännande, vill bara vara. Vet inte om jag ska säga att jag vill vara i min lyckliga lilla bubbla eller om jag äntligen kommit ur min bubbla. I vilket fall som helst är jag lycklig, med mig själv!

OBS! 3 dagar kvar till flytten!!

Shop and drop

Dagens inköp:
* 1 plasma TV
* Högtalarsystem till datan
* 2 duntäcken
* 4 härliga kuddar
* 2 bäddset
* Underlakan
* Härliga badlakan och mindre handdukar
* Duschdraperi
* Stekpannor
* Glas
* Bestick
* Massa köksredskap
* Tilbringare
* Lite ljuslykor och liknande roliga småsaker!

Inte illa!

Nu ligger jag på sängen och är helt sluuuuuuuuuuuut! Och detsamma kan väl sägas om mina ekonomiska tillgångar! Ojoj!

Dessutom provlåg jag flera sängar och har nu bestämt mig och den hämtas på fredag!

F som i Fredag och som i Flyttdagen! 5 dagar kvar!

Pirrar i magen, lite oro mycket spänning, lite läskigt mycket härligt.

Det är min tur nu.

måndagen den 21:e juli 2008

Trött

Har vart seg hela denna dag. Efter nattens galna dröm antagligen. Har haft den i bakhuvudet hela dagen och fortfarande känns den jobbig i kroppen. Som att den inte riktigt vill släppa taget utan den fortsätter att påverka mig! Läskigt hur drömmar kan fastna så!

Förövrigt måste det det ordning och reda nu! Jag har druckit alkohol så jag varit duktigt påverkad 4 gånger på en vecka. Jag som brukar dricka 4 gånger om året! Dessutom har jag under första semesterveckan lyckats totalt vända på dygnet. Nej, nu får det bli ordning och reda igen!

I lördags var jag ute och dansade i Västerås, med en vännina som jag inte vart ute med på åratal och det var skoj! Provade att ha toklockig busfrisyr! Men som sagt, nu är det dags att bli lugn på den fronten!


Vart ute och ridit en sväng idag! Jag och pållen har en fantastisk förmåga att alltid rida ut preciiiiiiis när det börjar regna och preciiiiiiiis när vi kommer tillbaka så sluta det! Humor! NOT! Träffade dock 2 sötnosar när vi var ute och red (de luktade dock inte så charmigt!):


Sen har packningen fortsatt! Slet dock upp alla 12 flyttkartongerna och rensade i dem! NO MERCY! Fick ihop en svart stor soppsäck med kläder som faktiskt inte behöver följa med utan som ska kastas! Skönt! Nu är det bara 11 dagar kvar sen flyttar jag!!

Ahhhhhhhhhhhhhh!!

Förresten. Måste ventilera en sak. Min kompis som jag var ute med i lördags har en pojkvän. Vi känner egentligen inte varann så jättebra men han hade sagt en sak till henne; har aldrig sett emelie se så fräsch ut, hon ser verkligen ut att må bra. En sån kommentar från någon som egentligen inte känner mig betyder så mycket. Jag ser egentligen inte det där fräscha själv, men jag börjar tänka efter. Och jo, faktiskt, mitt i röran och mitt egna lilla kaos och denna cirkus så mår jag kanske bättre än på väldigt länge. Smått berusad av min nyfunna frihet och när jag tittar på bilden ovan ser jag ju att ögonen ler. På riktigt. De ler. Det finns lycka där. Jag inser att jag kanske kan börja glittra. Och må bra. Äntligen.

Mardröm

Vaknade alldeles svettig och gråtande och skrikande imorse!

Drömde att jag var här i mina föräldrars hus. En man hade brutit sig in och började hota mig. Plötsligt springer jag genom huset och han jagar mig. Tanken slår mig jag kan inte döda honom men det är han eller jag. Så på väg genom köket rycker jag åt mig en kökskniv, vänder mig om och med all kraft hugger jag in den i bröstet på honom, varpå blodet spruta över hela mig och han feller på golvet. Min syster har sett allt och säger åt mig att jag måste ta mig härifrån. Jag har bara morgonrock på mig och springer ut ur huset. Alla bilar är borta så jag rycker åt mig en cykel och börjar skrikande och gråtande med hjärtat i halsgropen att cykla härifrån. Min morgonrock är täckt av blod. Efter att ha cyklat en bit ska jag ta mig förbi några träd och där dyker han plötsligt upp. Han är blodig men kniven är borta, jag skriker och cyklar fortare men han kastar sig över mig och drar ner oss båda i diket. Jag har panik och skriker och plötsligt tar jag sats och trycker in alla mina fingrar i hans stora gapande blodiga sår. Han faller åt sidan och jag tar mig upp och springer vidare!

Plötsligt är jag på någon slags institution och jag tror ju jag är där för att få hjälp. Men då visar de sig att de har nåt slags konvent för väktare, psykvårdare, poliser etc och dagen ska handla om kvinnor som mördat män i själförsvar. Och plötsligt inser jag att jag inskriven i programmet och de förväntar sig höra mig tala och berätta! Jag frågar om de inte förstår varför jag fortfarande har en blodig morgonrock på mig men de tror det är en del av mitt framträdande....

Ja, det är nog den vidrigaste drömmen någonsin.

lördagen den 19:e juli 2008

Stronger

Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
It makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter
//Aguilera

fredagen den 18:e juli 2008

Presenten

Tack bästa Matilda!

Vänner

Vänskap

Underbara vackra ord

Vänner

Underbara älskade ni

Vad skulle man göra utan dem? Och är det inte fantastiskt vad de får en att må bra? Såna riktiga vänner som får en att må så mycket bättre i sig själv, som står där i vått och torrt. Som bär när man själv inte orkar och som pushar när man fegar, som hejar på när man ger sig av och som håller om en när man går i mål! De som uppmuntrar och engagerar sig. De som ger en styrkan att orka och lugnet att vila. De som ser en klarare än vad man själv någonsin kommer göra. Mina vänner är min spegel när självinsikten tryter.

Som igår, Jenny. En fin vän som jag delade obscena mängder rötjut med innan vi slocknade någon gång imorse. Mentalvård heter det och uppfriskande var det. Få prata tills käkarna gör ont och skratta till kroppen inte klarar mer! Fantastiskt!

Och som idag, Matilda. Underbara älskade Tilda. Efter 3 1/2 månad i turkiet (helvete hon har lika långt till kvar innan hon är riktigt hemma....) kom på visit idag! 10 timmar fick jag ha henne här! Härliga timmar för prat och skratt och tårar och glädje och minnen och vänskap! Nu ska jag visserligen återgå till att sakna henne men det var så härligt att ha henne här en stund!

"A friend is one that knows you as you are, understands where you have been, accepts what you have become, and still, gently allows you to grow."
William Shakespeare

tisdagen den 15:e juli 2008

Önskelista: Lycka

Har funderat lite på vad jag allra mest vill ha.

Lycka.

Ren och skär lycka.

Så svårt att definiera och uppenbarligen till och med svårare att behålla än finna. Men lycka i den form man funnit och skapat till sig själv, som inte alltid är beroende av andra.

Kanske får man bara inte förvänta sig för mycket? Eller kanske bör man finna lycka i det lilla? Små härliga glimtar av ren lycka. Som får det att bubbla i hjärtat och sprida sig i magen. Som bilderna visar på från förra inlägget! Vackert väder, vacker strand med min fina vän. Glädjehopp och en stund av lycka och värme. Eller som idag då jag legat på en strand och pratat bort några timmar med min vännina Nadia. Lycka även där, bara umgås med nån jag tycker om och känna den connection med nån som funnits i mitt liv så många år.

Lycka.

Ibland tillfälllig ibland långvarig.

Lyckan har vart så sällsynt på sistone. Den där innerliga varma känslan, inte småglädjen utan riktig lycka. Kanske börjar äntligen mitt inre klara av att känna den igen?

Men jag vill så gärna ha den igen i mitt, planera mitt liv och bygga upp mitt liv på ett sätt som gör att det möjliggör för mesta möjliga lycka. Trött på att falla, trött på ångest, trött på oro, trött på smärta. Lycka. Jag behöver dig.

måndagen den 14:e juli 2008

Hemkommen!

Vilken underbar helg jag haft!!

En skojig helg med min överskojiga kompis och så fint väder! Kan det bli bättre?!

Bästa citatet från helgen:

"Jag vet att det här är min mobil men var fan är min telefon?!?!!?"

Fredagskvällen var så skön. Sitta i sängen, käka vitlöksbröd, dricka kalla öl och bara prata bort tiden! Härligt!



Dinner for 2!

På lördagen vart det party i Malmö! Vi var på Slagthuset (vad fasen är det för vidrigt namn!?!) Drack tequila, käkade jordgubbar (var kom de ifrån?) och dansade järnet!!



Tjoho!!



Kommit hem och saknar henne redan!

Fick en kommentar på förra blogginlägget om att man lever bara en gång. Huvudet på spiken. Det gör man. Och jag tänker leva mitt liv. Vill bara betona vissa saker lite extra. Jag SKA leva MITT LIV. För just det. Det är mitt. Det tillhör mig. Och ingen annan. Inga ska komma och säga till mig vad jag gör rätt och vad jag gör fel. Jag är inte vid den punkt jag vill vara ännu. Men jag är på väg.

Det här är ingen generalrepetition. Detta är livet mina damer och herrar. Det går inte i repris. Man får ingen andra chans. Man har en enda chans och en enda möjlighet och den är här och den är nu. Missar du så kommer den inte åter. Så tänk igenom om ditt liv ser ut som det vill att du ska göra och är svaret på frågan nej är det kanske dags att fundera över vad som ska bör ändras för att nå ett visst mått av tillfredsställelse.

Känner marken gung under mina fötter, jag har bytt civilstånd och snart stad och boende och det är bara 4 månader sen jag bytt jobb. Kanske går det fort. Men kanske är jag äntligen på väg dit jag ska. Det är underligt egentligen, jag längtar efter trygghet samtidigt som jag hittills levt ett alldeles för tryggt liv och behöver äventyr! Och! These are the years. Fast jag egentligen hatar jag det uttrycket, för det är som att det vore försent sen. Men det är det väl inte? Jag tror aldrig någonsin att det är försent och jag tror inte man ska rusa in i förändringar. Utan andas och analysera, tänk efter och känn efter. Men jag är trött på att tveka, trött på att ha ångest, trött på oro och osäkerhet och andras inflytande. Det är mitt liv!

lördagen den 12:e juli 2008

Tomelilla

Då har man anlänt då och min semester är i full gång!

Runt 17:15 rullade jag in på Malmö central igår! Hittills har jag hunnit med: bli upphämtad av Ida, körd till Ystad strand, badat benen, tagit massa kort, sett Ida hjula (hmm kind off) stå på händer (hmm...) *hihi*, besökt Kåseberga och Ales stenar, tagit mera kort, mediterat en stund, slagits med Ida i bilen (bokstavligt talat) om musikval, åkt till Tomelilla, ätit vilöksbaguett och drucki öl i sängen och pratat pratat pratat och kommit fram till (ännu en gång) vilken underbar vän jag har!

Nu jobbar hon några timmar medan min plan är att skriva lite här, kanske gå till Bosses (ska tydligen vara en riktigt brakbra affär, spännande spännande) kanske se en film? För ute spöregnar det så att sola som var min plan kan jag ju alldeles glömma!

Ikväll blir det Malmö och partaj!


Så vackert!

fredagen den 11:e juli 2008

Tuffa till dig

Idag far jag till Malmö! Om 1 timme lämnar jag kontoret och beger mig av till tåget som ska ta mig till Ida!!!!!!!!!

Måste publicera en skojig sak, satt och läste igenom min gamla blogg på lunarstorm och dessa publicerade jag 2 januari 2005:

Tuffa till dig!

Detta är ett utdrag ur min officiella Tuffa- Till- Dig- Skola, och jag lägger upp den här för My Love; min flicka som måste tuffa till sig! (Fast det är svårt för socker att bli salt, men du kan väl iallafall bli lite sur!?!? ;) )

För det första: Tänk på Grynet: ”Ta ingen skit”! Mycket bra sagt! Du är ingen dörrmatta eller någon slaskhink som någon annan ska dumpa sitt skit på!

För det andra: Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt lika lite som man kan vara vän med någon som inte vill. Vissa människor har ett behov och en förmåga att vända och vrida på allt tills de nästan får sig själva att framstå som små änglar omgivna av sockervadd, medan Du är den stygga vargen som borde skjutas! GÅ INTE PÅ DET! Låt alla andra tro vad de vill, de som tror att du gjort alla fel känner inte Dig! Du kan inte vara vän med någon som kräver att du ska krypa på knä och kyssa både fötter och arsle för att kanske bli förlåten (för något som inte ens är ditt fel)! Fråga dig själv om Du överhuvudtaget vill ha en sådan vän? En som bara är egoistisk? En som skyller allt på dig? En som vägrar lyssna? En som anser att alla mynt bara har en sida? Vänskap är ett ord som få smakar på! VÄNskap, inte orättvis och ojämlik tvekamp där den ene dömmer till höger och vänster medan den andra ska vrida sig som masken på en krok! Vissa människor ser sig aldrig i spegeln och går runt toalt lyckliga och omedvetna om sina egna fel och brister men kan skriva långa listor om andras. Hallå självinsikt, vart tog du vägen???

För det tredje: ibland måste man säga: ”SLIPP DÅ”!

För det fjärde: Varför umgås med människor som gör dig ledsen? Varför stanna i märkliga relationer med andra människor bara för att man tror att man måste? Kärleksförhållanden kan ta slut, de måste inte vara för evigt, så vem säger att det ska vara annorlunda med vänner? ”En gång kompis, alltid kompis”, eller???

För det femte: ibland måste man helt enkelt göra med folk som man gör med garderoben på höst och vinter... RENSA!!!

Måste vart ganska upprörd den dagen, minns inte riktigt vad det handlade om men minns känslan!

Hmm.

Jaja, som sagt, snart Malmö och snart Ida! Ska bli skoj! Först ett dygn i värsta-hålan (Tomelilla!) och sedan in till civilisationen i Malmö! Sett så mycket fram emot denna helg! Mentalvård när den är som bäst, för sist när jag kom hem var hjärnan glad (dock kunde jag ju inte säga det samma om kroppen... Men det blir lugnare denna gång)! *Puss till Ida- snart kommer jag*!

PS: IDAG BÖRJAR MINA 4 VECKORS SEMESTER!!!

tisdagen den 8:e juli 2008

Tunnelbanesvengelska

"Next stop Gullmarsplan. Change here for metro, and tvärbanetrain for..."

Hahaha!!

måndagen den 7:e juli 2008

Barn

Nu ska jag bryta av från alla mina gnälliga tyckersyndommigsjälv- inlägg. Fast, om jag tänker efter handlar detta lite om att tycka synd om mig också, fast inte riktigt på samma sätt.

Det ska handla om barn. Eller snarare min icke-tycka-om- inställning till dessa varelser och att jag tycker synd om mig själv när jag råkar ut för dem.

Men innan jag sätter igång måste jag göra 2 saker klara:

1. JAG VET att detta inlägg kommer läsas av många barnfantaster, barnönskar, barninnehavare och allmänna barnförespråkare. Ni behöver inte tycka ett skit om jag tycker, men det fina är att detta är min blogg och jag tycker om/tycker inte om precis vad jag vill. Så om jag är politiskt inkorrekt behöver ni inte tala om det, jag är väl medveten.

2. Det finns ett undantag som är min systerdotter som jag formligen älskar och avgudar!!!

Så here we go!

Barn!

Jag tycker verkligen inom om dem! Och YES I KNOW jag har ju vart ett själv, det har vi ju alla. Jag vet, point taken. Men det hjälps inte! De är odrägliga (majoriteten jag skådat) högljudda, grinig, snoriga, ouppfostrade. Och ja, ibland funderar jag på vilken kategori jag gillar minst, barnen eller deras föräldrar. För det tyckes ju hänga ihop! Men jag tycker barn är jobbiga. Och jag tycker det är jobbigt med föräldrar som liksom ska packa på en deras barn i form av att man ska hålla dem och greja. Jag kan inte prata bebisspråk, jag kan inte jollra och gulla och greja med dem. Nej, jag vill inte hålla i dem alls, inte ha dem i knät. Nix pix, kom med en hundvalp och jag blir lyrisk, men dina barn får du jättegärna hålla i själv. Visst finns det supersöta barn, sure det gör det, men det får mig inte att ändra min inställning. NOPP.

Som idag! Jag sitter på tåget, trött som ett as och förväntar mig att kunna sitta och smålura. Men ack vad jag bedrog mig för plötsligt invaderades vagnen av 2 barnfamiljer med sammanlagt 5 gapiga telningar som skrek i falsett med ojämna mellanrum. Alla illbattingar såg ut att vara uppskattningsvis mellan 2 och 6 år. Och JAJA de vet inte bättre än att kuta om kring, dra i allt, peta och klämma och snora och slemma och gapa och skrika. Sure. Barn är barn. Men föräldrarna? Vad fan är deras ursäkt? Slöa och slapphänta var dagens hord av föräldrar. Alla 4 satt där och glodde mest på sina avkommors tokstörande aktiviteter. Och jag var då rakt inte den ende som var irriterad i vagnen. Jag flydde in i MP3ns värld ihop om skydd men det hjälpte föga. Ingen musik i världen hjälper när de skriker i högan sky. Och föräldrarna? Ja ni, jag har inga barn men inte fasen tror jag att det är pedagogiskt att försöka muta dem? Ge dem mariekex för att få tyst på dem.... Vad tror ni hände när kexen tog slut?? JUST DET! Mer gap och skrik och vrål och tjat. Och föräldrarna? Satt och småfnissade. Inte en enda gång hörde jag nu får ni sitta still eller nu får ni skärpa er eller nu håller ni tyst. Själv hade jag lust att dra till med ett nu får ni väl för fan sitta still och hålla käft, men det gjorde jag inte, jag är väluppfostrad *ler*.

söndagen den 6:e juli 2008

Orkan

Det är en orkan av känslor i min kropp.

En cirkus i mitt huvud.

Kaos i mitt inre.

Oro överallt.

Riktiga karuseller överallt.

Jag ömsom på toppen, ömsom på botten. Och det värsta är att ju högre mina toppar är, desto djupare blir dalarna. Ju högre jag klättrar och ju fler glädjekickar jag får, desto mer ångest och mer illa mår jag när jag faller ner. Och faller gör jag varje gång.

Exempel: Åkte idag med 2 vänninor och shoppade massa. Det var en jätteskoj tjejdag, massa pladder och fnitter, skratt och skämt en del smidande av sommarplaner och kanske en minitripp till danmark och så massa shopping. Det var en fantastisk bra dag som gjorde mig glad och som var riktigt mentalt hälsosam! Hittade jättefina saker till nya lägenheten som jag är så glad för, tror den kommer bli jättefin. Kom sen hem och fick en jättestor panikattack... Vankar av och an som ett djur i buren medan hjärtat vrider sig och panik stormar runt i mig och kastar runt med varje emotionell cell i mig. Kaos och panik. Och en stor klump i magen som resulterade i en enorm gråtattack. Det är hemsk med denna känsla. Och det värsta är att när jag var som gladast idag och hade som roligast så började tanken komma att "fan vad kul jag har, men snart är det över, jag åker hem och är ensam och då kommer paniken komma"......

fredagen den 4:e juli 2008

Planer

tiden rusar förbi mig! Svisch! Hinner knappt med!

Nästa vecka är sista veckan innan semestern! Lovely! Och jag har tagit ledigt på torsdagen, ska bli skönt!

Planerna:
* Köpa tågbiljetter till malmö- check! Far fredag- söndag nästa vecka till min underbara Ida!
* Bli av med gamla lägenheten, helst 1 augusti, förhoppningsvis check- kommer folk och tittar ikväll
* Skaffa ny lägenhet- check! Blir söderböna 1 augusti! Yes, I am coming to town, hoppas det ska bli lättare att träffa alla spännande människor då, som jag träffat genom bloggen!
* Sälja möbler- halvcheck, blivit av med mycket, har dock lite kvar.

tisdagen den 1:e juli 2008

Till salu

Följande länkar visar annonser:

Barbord och barstolar samt barskåp.

Mattor.

Tavla.

Matbordet på denna annons

Bokhyllan.

Finns intresse av köp så ta gärna kontakt! Mail och nummer finns ju i varje annons!