5 km på löpbandet på 30 minuter. Kändes bra, kände mig stark och pigg. Men sen... Pang... Är som att springa in i en vägg, de sista 5 minutrarna fick jag verkligen kämpa. Varför är det så? Hur ska jag spräcka 5 kilometers sträckan? Är detta bara en mentalspärr? Eller tar min kondis mig inte längre?
Not to myself: Sista-minuten-torr-raka dig inte under armarna minutrarna innan du ska träna! Ajajaj!
Kvällens styrkedel gick dock väldigt bra. Benen fick sig en rejäl genomkörare, såväl framsida som baksida och vader. 60 kilo i stående knäböj i smithmaskinen! Väldigt skönt, men väldigt skakigt efteråt! Följde upp med att ge biceps en omgång. Kände mig stark. 18 kilosstången kändes lätt som en plätt *nåja- allt är relativt* och 10 kiloshantlarna curlar jag med utan större problem *glad*!
Handlade på vägen hem från träningen. Svintrött och hungrig men inte längre "rädd" för att gå in i en matbutik i det tillståndet. Jag känner inte sockersug *pepparpeppar*!
Dock var det jobbigt att bära hem dagens packning och matkassen, med ben som skakade och slutkörda biceps!
Kvällens tack till alla som kommit me kryddförslag! Jag är totalt lost på området men antecknar era förslag och ska börja botanisera i kryddhyllorna i stadens matbutiker!
En liten fundering: Har det inte gått lite långt:
Limited colletion- soft & stylish toilet paper?!?!?!?!?!
3 kommentarer:
Ska man känna sig extra lyxig när man torkar sig i rumpan då eller? Herregud vad tokigt! :)
Tips för att präcka 5km gränsen: håll ett lägre tempo. Springer jag 10 km/h klarar jag knappt 5 km! Håller jag mig mellan 8-9,5 km/h klarar jag ett marathon!
Det kan vara bra att sätta upp tidsmål också: tex att springa i 45 min eller en timme och så kommer man så långt man kommer. Då kan man anpassa hastigheten efter vad man orkar.
För några månader sedan hade jag inte sprungit längre än 1 mil, det är bara i huvudet begränsningarna sitter. Och det som är mest underbart är att ständigt förvånas över hur mycket man klarar egentligen!
nä. jag gillar faktiskt lyxigt toalettpapper. jag hatar att köpa det - tycker det är skittrist. men får jag köpa lyxpapper blir jag glad. haha. däremot tycker jag det är värre med hyllmeter efter hyllmeter med olika teer, eller olika fetaostsorter eller tusen valmöjligheter av andra grejer som egentligen är samma sak. :)
Skicka en kommentar