Den bästa (och värsta) av mornar

Finns det nåt bättre sätt att starta en dag?

Kliva upp medan huset sover och ge sig ut på en joggingtur.
Vända hemåt precis när regndropparna börja falla så de skönt svalkar en svettig kropp.

Möta människors ansikten- då ser trötta ut, nyvakna, på väg till jobbet- jag är full av endorfiner och tveklöst så vaken som man kan bli.

Öka takten sista 2-300 metrarna och ge järnet, springa för allt vad ben och lungor håller. Strecha en stund vid husknuten och dra några riktigt djupa andetag så pulsen sänks. Få en välbehövlig dusch, skrubba bort svetten och överdosera shampoo lite så där lagom så det löddrar rejält. Blunda och skölja bort världen.

Svepa in sig en handduk och åter krypa ner i sängen. Lägga sig riktigt nära sin djup sovande kärlek, begrunda en stund vilken oerhört tur jag har som får leva med dig.

Ställa sig frågan Hur kommer det sig att just jag får vara så lycklig?

Försiktigt väcka kärleken, pussas och mysa och kela en stund.
Duka fram en god frukost och avnjuta ett avsnitt av favoritserien på TV!

Ahhhhhhhhhhh!!

Okej… För att ta udden lite grann ur detta mysimys, för att vi alla veta att verkligheten är ju inte alltid så där rosaskimrande… Så kan jag lite cyniskt påpeka att det var liksom den tidigaste morgonen som var så där vacker… Mindre vackert var det att gå ut i spöregnet, stå i en busskur och huttra, får lera stänkt på skor och jeans och se bussen KÖRA FÖRBI… Behöva stå kvar i regnet, invänta nästa buss och därmed bli sen till jobbet… Grr…. Är inte livet ironiskt ibland?

Kan lägga till att jag är tidernas sämsta hårdag och inte ens vågat se mig i spegeln sen jag kom till jobbet...