Jag har äntligen lyckats göra mig av med en sjukt dålig gammal ovana- Efter 15 år (ungefär??) har jag lyckats sluta bita på naglarna. Sjukt äcklig, knäpp, dålig och obegriplig ovana men jag har kickat den *stolt*. Jag är stolt att jag gjort mig av med den, för det har varit tufft, samtidigt som det känns på nåt sätt obegripligt att det ska vara så svårt att sluta med något som är så knäppt...
måndagen den 31:e augusti 2009
En ovana bytt mot en annan?
Eller snarare en ovana kickad, och en annan har återuppstått...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

7 kommentarer:
åh tänk att det inte bara är jag som är så känslig för socker!!!! fantastiskt (hm alltså nej, men skönt att man ej är ensam).. Straight är enda som verkar funka tyvärr..
Sockerdjävulen... fy fan säger jag bara...
Tänkt precis samma tanke nu i dagarna! Så fort jag äter blir jag så himla sugen på... ALLT! Skulle kunna äta vad som helst, hur mkt som helst... Bara det är sött. Så nu är det nolltollerans på sött! Tack för en bra blogg förresten ;-)
Jag tror definitivt att ett behov/ovana avlöser en annan. Har tagit upp det exemplet förut men det klassiska man brukar tala om är vilka godismönster rökare som försöker sluta blir :P
Duktigt att du slutat bita på naglarna. Jag har med hållt uppe nu i snart 3veckor!! Sjukt länge! Bara för jag målat naglarna och då blir det automatiskt att jag itne biter. Konstigt. Så nu har jag börjat måla fransk manikyr. Aldrig kunnat ha det innan. så jag är så nöjd=) Testa du med!
Håller med! Att sluta bita på naglarna var en baggis. Att sluta med socker är ett livs maraton. Hur svårt kan det vara liksom? Känner igen det där att jag inte vill äta för att inte trigga något, så länge munnen är stängd så går det bra :).
Jag trodde att jag var ensam om det där!!! Att man kan bli så sjukt sågen när man ätit. Det borde ju vara precis tvärtemot.
Jag håller med om att sockerdjävulen är ond, man blir nästan rädd för sig själv när begäret infinner sig.
Skicka en kommentar