...upplevde jag en perfekt löparvända!
Vaknade med nackspärr, måste ha legat väldigt illa. Hade dessutom en konstig dröm på morgonsidan, om att min telefon var en elpistol och varje gångjag tryckte av snoozen så inbillade jag mig att jag fick en el-stöt. Väldigt märkligt! Det var ganska skönt att få vara vaken och kliva upp sen!
Satt personligt rekord på min morgonvända- 29 minuter! Min snabbaste tid hittills!! HurraHurra!!! MEN! Jag upplever att jag har mycket bättre tider att hämta, egentligen, om jag verkligen vill försöka. Jag får ständigt påminna mig om att inte tappa tempo, medan jag springer. Visst, en del mornar struntar jag helt i tiden och springer enbart för motionens skull, men andra mornar vill jag bättra på min tid. Men jag tappar takten ibland och får ständigt springa och skälla på mig själv- hörru, inte sakta in nu, hallå, det går långsamt, maska inte, öka nu!! Någon som känner igen sig?
Men annars var det en grymt skön vända, Pitbulls nya skiva i öronen, alla trafikljus visade gröngubbe när jag kom, luften var sval och klar, jag hade lagom mycket kläder på mig, inte så mycket folk ute att kryssa mellan! Perfekt!
måndagen den 14:e september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hur lång är den rundan då? Du har en härlig energi du med, & tack för kommentaren =)
Jag känner så igen mig och nu måste jag tyvärr också skälla på mig själv för att komma ut och springa, kommer mig lättare i väg till gymmet !
You go girl! Superbra jobbat! När man slår egna rekord och klarar mer än man trodde är bästa feelingen!
Hur går det med dina löpintervaller? Kör du snabba, högintensiva intervaller eller fartlek? Gör underverk på din tid. Själv ska jag springa ett lopp i slutet av november där vinnaren förra året sprang dryga 8 km på 25 minuter. Haha! Där ligger jag i lä. Bästa kvinna förra året var 33:32.
Jag ska klocka mig själv på hela rundan, sedan tokträna med långpass och intervaller. Ska bli spännande att hur många minuter jag klarar av att skala av.
Skicka en kommentar