Samma kropp
Samma två ben
Samma armar
Samma lungor, hjärta och blodomlopp
Fick upp pulsen, mjölksyran, pumpet
Ändå kan det skilja sig så ofantligt. Dagsformen alltså!
Hade ett tungt morgonpass, och med tungt menar jag i ett negativt avseende. Jag sprang min morgonvända men hade inget flyt, det var jobbigt från första steget, det var 8 plusgrader och jag blev snabbt varm och svettig, trött och irriterad. Hade fuskat med middagen igår kväll så antagligen hade jag för lite energi i kroppen.
Ingen större skada skedd- jag menar, jag sprang min vanliga sträcka, gjorde väl av med ungefär samma antal kalorier, hade väl ungefär den vanliga förbränningen och takten. Men det kändes annorlunda, tungt, tråkigt och jobbigt och jag ville bara hem- inte lustfyllt och glatt.
Men det får mig att grubbla runt dagsform och hur olika den kan kännas. Ibland känns det som att allt stämmer- man flyger fram, benen bär sig själva, har en egen motor, man kan springa och se sig omkring, betrakta naturen, filosofera kring annat, lyssna på musiken, nynna med och springa med ett leende, tänka på tekniken, känna varje cell och fiber i kroppen jobba. Andra dagar känns det så här, och då vänds all energi man kan uppbåda inåt, för all energi man har behövs för att orka ta sig runt överhuvudtaget. Det går inte att tänka på något annat än att stå ut och hålla igång, jag ser då varken var jag springer eller folk och natur som passerar utan är helt fokuserad på att sätta ena foten framför den andra utan att kroppen stannar.
Antar att det finns många förklaringar till en pendlande dagsform- tidigare energintag/ sömn/ vila/ träningsfrekevens/ hormoner/ cykler i kroppen. Idag hade jag dålig dagform och det går sannrolikt att härleda till en kombination av dessa faktorer.
Men kanske kan det även bero på psykiska faktorer som om man är glad/ arg/ ledsen/ frustrerad/ irriterad/ lycklig? Kan det påverka dagsformen måntro? Det kanske beror på hur känslig man är för olika sinnestillstånd?
tisdagen den 17:e november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fast jag tycker att det ofta kan vara så att man är ledsen eller verkigen inte har lust, men sen så går det helt plötsligt jättebra! såklart olika, och sinnestillstånd kan säkert påverka mycket, men mest är det väl mycket mycket beroende på hur väl återhämtad man är sedan förra passet. Hur hårt var det? Var jag över mjölksyratröskeln? (vilket genast ställer mkt längre och högre krav på återhämtning) hur långt var det? hur nära inpå åt jag mitt återhämtningsmål? hur bra åt jag därefter? hur bra sov jag? etc, etc..
Nästa gång går det super ska du se! :)
Ja det är märkligt det där. Det är säkert mycket som inverkar på hur man presterar en viss dag. Hur man sovit, hur man ätit. Alltmänt känsloläge. Hur länge sedan det var man tränade sist. Ibland har jag känt att den där känslan av Whohoo i träningen inte kommer tillbaka på flera dagar. Då har det hjälpt med ett längre (typ 1 vecka) uppehåll.
mycket intiresno, tack
Skicka en kommentar