måndagen den 31:e augusti 2009

En ovana bytt mot en annan?

Eller snarare en ovana kickad, och en annan har återuppstått...

Jag har äntligen lyckats göra mig av med en sjukt dålig gammal ovana- Efter 15 år (ungefär??) har jag lyckats sluta bita på naglarna. Sjukt äcklig, knäpp, dålig och obegriplig ovana men jag har kickat den *stolt*. Jag är stolt att jag gjort mig av med den, för det har varit tufft, samtidigt som det känns på nåt sätt obegripligt att det ska vara så svårt att sluta med något som är så knäppt...

En ovana som inte är kickad… Den var det, och den var angripen, och den var under kontroll… Nu blommar den för fullt, jag har kapitulerat fullständigt under sista veckan och låtit ovanan husera fritt… Dags att ta tag i den igen, och ska göra det med sambos hjälp. Jag pratar om det jobbiga sockerberoendet. *usch*

Sån konstig känsla att inte riktigt kunna kontrollera vad jag ska äta. Blir nästan rädd för att äta alls. För så länge jag inte äter nåt går det bra. Men så fort jag äter mellis/ lunch/ middag så är det klippt… Då sätter suget igång, och det spelar ingen roll om jag ätit kolhydrater eller ej, ätit mig proppmätt eller ej.. Mitt sockerberoende saknar totalt all logik, följer inga lagar, utan beter sig som en labil tonåring som vägrar lyda…

Så det blir till att gå tillbaka till ett vinnande koncept… Sluta äta socker rakt av, och lida ut abstinensen… Punkt slut.

Där satt'en!!!

Skrev ju nyligen om att jag inte hetsar när jag springer min morgonvända. Utan bara springer den för att starta kroppen, starta morgonen, frigöra endorfiner,röra på mig, motionera! Ja ni vet, allt det där som är njutningsfullt! Jag jagar inte nya tider eller rekord. Men jag har alltid klockan på mig, mest för att kunna kontrollera att jag inte sackar efter och maskar i min strävan efter njtningsfullt morgonträning *ler*

Men imorse... Vettefasen vad som hände. Men allt, precis allt, kändes annorlunda!!

Benen flög fram och jag kände redan första kilometern att tempot var ett annat än det vanliga. Och där det i vanliga fall börjar bli segt kunde jag gasa, och den sista backen innan hemväg som jag i vanliga fall får pina mig uppför kändes det som jag klippt i två snabba steg! Och efter den backen ökade jag rejält över övergångsstället och påbörjade hemfärden. Och kunde höja tempot allt mer!

Förkortade tiden på morgonrundan med 2.5 minuter! Jag är salig!

fredagen den 28:e augusti 2009

Mr Frankl

The last of human freedoms - the ability to chose one's attitude in a given set of circumstances
********

When we are no longer able to change a situation - we are challenged to change ourselves

Jagar inte tid... Bara springer för att njuta!

Morgonlöpningen är skön. Jag har en perfekt sträcka för morgonpass, 5 km, och det är en trevlig rund, varav halva ligger vid Årstaviken, fint att springa vid vatten. Jag har insett att jag inte springer för att jaga en bättre och bättre tid. Nej jag behöver inget rekord. Jag springer den för att det är en skön start på morgonen. Frigöra endorfiner. Svettas lite. Starta systemet. Vakna till liv. Röra på mig. Sträcka på kropp, leder och muskler. Jag njuter! Vilken tid jag gör det på är oväsentligt. Jag vill bara njuta av att springa tidigt på morgonen medan staden är relativt lugn.

Imorse blev det dock ingen springning alls. Det blev en oplanerad sovmorgon. Eller snarare så att när klockan ringde så blev sovmorgonen spontant inbokad. Jag flyttade helt enkelt fram larmet en dryg timme. För jag vaknade med den grymmaste huvudvärken... Det dånade i tiningarna och jag var småsvettig efter att mardrömmarna avlöst varandr hela natten.

Det är olikt mig att hoppa över morgonträning och sova vidare. Men jag tröstar mig med att jag vet att jag inte är lat utan när kroppen säger ifrån då menar den verkligen det och då lyssnar jag.

Kommer massor med dagar hela året att ta igen det på! *positivt tänkande is the shit*!

Sitter nu här istället och njuter av en alldeles galen träningsvärk från gårdagens benpass. Skinkorna känns stenhårda!

torsdagen den 27:e augusti 2009

Livssituation

Spinner vidare på tankarna kring livssituation och triangeln jag skrev om i ett tidigare inlägget.

Vad är definitionen av "livssituation"? Är det en vid en tidpunkt där alla de parametrar som utgör livet möts? Hur länge varar en livssituation? Ibland i åratal skulle jag tro, ibland är det dock mycket mer närmare ett ögonblick, ett andetag...

Jag tror vi alla vid flera tillfällen under vårt liv kommer till stunder då vår livssituation inte tillfredsställer oss, då den inte är njutbar, inte tillräcklig och ibland helt enkelt ohållbar. Vi står inte ut. Hur många gånger under ett liv förändrar man sin livssituation- mer eller mindre radikalt?

Vi inser att vår boendesituation blir ohållbar- vi vantrivs i det hus vi bor i/ den lägenhet vi har. Vi känner inte att vårt boende är vårt hem. Staden vi bor i kväver oss. Vi flyttar...

Vi inser att det förhållande/ äktenskap/ den relation vi befinner oss i gör oss mer ont än gott. Destruktuva förhållande. Förhållanden som innehåller våld. Eller de förhållanden där den mest signifikanta och tydliga markeringen för vår samvaro är en outtröttlig svartsjuka och ett kontrollbehov som vida överstiger vad vi kunde ha drömt mardrömmar om när vi gav oss in i relationen. Eller ibland, när den där blomstrande kärleken bara vissnar ner och dör. Känslorna är svalare än höstvinden, ibland kallare än polarisen. Och ingenting tycks kunna värma den igen. Vi tar en lång titt på vår partner och med en djup suck konstaterar "jag älskar inte dig längre". Det finns inte längre något kit som håller oss samman. Vi separerarar, skiljer oss, avslutar relationen...

Vi inser att vi inte vill kliva upp på morgonen och gå till jobbet. Det är bara för tungt, för långa dagar, för tråkigt, för dålig betalt, för fyrkantigt, ostimulerande, avgränsat. Vi kan inte utvecklas, har inget utrymme för eget initiativ. Antingen inser vi att rollen vi har på företaget plötsligt inte alls motsvarar what we signed up for, eller så inser vi att det vi från början eftersträvade har förändrats, vi har nya önskemål, nya begär. Och ibland kan vi inte nå dem där vi är. Vi säger upp oss...

Ibland kanske vi inte kan peka ut vad det är som är fel. Det är bara en hopplös tristess, en gnagande änsla av rastlöshet. En förnimmelse av vad vi missar, att vi fastnat i vår lilla box, vår ruta. Samma rutiner dag efter dag, månad eller år. Samma umgänge, samma tankemönster, samma miljö...

I stort och smått ändrar vi våra liv. Våra livssituationer. Ibland skänker det oss en berusande frihetskänsla. Hjärtat sjunger nu är jag på väg. Äntligen har vi tagit tag i en dröm, en lust, en passion. Vi fullföljer den och vägen dit får bära eller brist. Vi ger bara inte upp...

Ibland är känslan en annan. Inte en berusande glädje över att vara på väg mot ett nytt mål, utan bara en känsla i kroppen när överlevnadsinstinkten tagit vid. Vi inser att det inte är ett nytt mål som lockar utan bara den starka driften att ta oss långt bort från där vi är idag. Det spelar egentligen inte så stor roll vilken vår nya livssituation blir- för den kan inte, vad som än händer, bli värre än nuvarande. Bara en stark känsla av att jag måste bort...

Många människor tycks vänta alldeles för länge innan de föändrar en ohållbar livssituation. De stannar kvar, i fel stad, fel boende, på fel jobb, vågar inte ge sig på en utbildning, tror inte de är kvalificerade för drömjobbet, stannar i en död relation- kanske av rädslan för att ensamheten ska vara värre en den destruktiva tvåsamheten som uppstår mellan två -för varandra- fel partners.

Andra kanske behöver en lång betänketid- även om den utifrån, rent objektivt kan verkar alldeles vansinnigt lång. De kan ta åratal innan den där lilla rösten i djupet av hjärtat som viskar fram det här är fel, gå nu, gå nu, äntligen får lite makt och vi börjar lyssna. I efterhand kan känslan av ångest vakna- varför tog det mig så lång tid? Vad var jag så rädd för? Det är mänskligt att känna så, men tråkigt om den känslan får ta över och dämpa stoltheten av att vi tillslut ändå vågade ta kontroll över vårt eget liv.

Kanske finns det ett samband? Kan ekvationen vara att ju längre vi befunnit oss i en ohållbar livssituation desto längre tid tar det för oss att lämna den?

Och när ändrade du sist din livssituation?

Kan man starta en dag bättre?

Vilket fantastiskt sätt att starta en dag! Var första personen in på SATS Medborgarplatsen imorse och det var tyst och lugnt. Brukade ju köra SATS Fridhemsplan förut, morgonpass då också, och det var lugnt där med. Men gymmet på Medborgarplatsen är så mycket större och då känns det på något sätt så mycket lugnare.

Första halvtimmen ägnades åt att pumpa biceps och triceps och det kändes så himla skönt. Jag hade inte tappat så mycket styrka, utan hade fortfarande krut i musklerna och orkade samma vikter. Härligt!! Precis som sist så varvade jag seten med situps/ crunsches/ plankor!

Andra halvtimmen dedikerades till benträning. Inleddes med utfall i smithmaskinen (underbara saknade övning) och därefter knäböj (en ännu skojigare övning) och inget svider så skönt som det!! Även sittande bencurl för baksida genomfördes, med bravur om jag får tillägga!

Så jag sitter här, bloggar, klockan är halv 9 på morgonen, jag har redan tränat, duschat, sminkat mig och intar nu frukost! Fasen vilken underbar morgon!!

Det känns bra att veta att detta kommer att bli en bra dag! För jag har bestämt mig för det. Jag väljer att ha en bra dag!

onsdagen den 26:e augusti 2009

Välja lycka

En ny bil? Större lägenhet? Löneförhöjning? Ekonomiskt oberoende?

Kärlek, kyssar, närhet? Någon som väntar på en när man kommer hem?

God hälsa och en stark kropp?

Att springa maraton? Hoppa högst?

Långa lediga söndagar i sängen? God mat och gott dricka?

Vänner, familj, närstående, kära och nära, umgänge med de närmsta?

Nå ett mål? Genomföra en dröm?

Vad är lycka för dig?

Och en annan fråga: kan man välja lycka? Välja att vara lycklig?

Även om man inte får det man helst vill ha, även om en massa saker i livet går -rent ut sagt- åt helvete. Även om det känns som allt går emot en, man står konstant och trampar på samma fläck, och ännu värre i kvicksand. Kan man vara lycklig som människa ändå? Skapa sin egen lycka mitt i allt kaos? Finna lyckan i den gråa vardagen, i slentrian, i stress, i mörker?

Om man bestämmer sig för att inte brytas ner, inte krossas? Inte låta några som helst yttre faktorer påverkan en? Finns det olika nivåer av styrka hos oss människor? Vissa har större möjligheter/ förutsättningar att välja lycka än andra? Eller har vi alla samma möjligheter, vi bara väljer att grabba tag i den i olika utsträckning?

Kan man bestämma sig för att inte må dåligt, fast man rent objektivt såväl som subjektivt har all anledning att vara olycklig?

Kan man välja lycka? Och hur har ni gjort för att klara av att göra valet och stå fast vid det?

Ber på förhand om ursäkt för att jag inte detta inlägg kanske var flummigare än vanligt...

Den bästa (och värsta) av mornar

Finns det nåt bättre sätt att starta en dag?

Kliva upp medan huset sover och ge sig ut på en joggingtur.
Vända hemåt precis när regndropparna börja falla så de skönt svalkar en svettig kropp.

Möta människors ansikten- då ser trötta ut, nyvakna, på väg till jobbet- jag är full av endorfiner och tveklöst så vaken som man kan bli.

Öka takten sista 2-300 metrarna och ge järnet, springa för allt vad ben och lungor håller. Strecha en stund vid husknuten och dra några riktigt djupa andetag så pulsen sänks. Få en välbehövlig dusch, skrubba bort svetten och överdosera shampoo lite så där lagom så det löddrar rejält. Blunda och skölja bort världen.

Svepa in sig en handduk och åter krypa ner i sängen. Lägga sig riktigt nära sin djup sovande kärlek, begrunda en stund vilken oerhört tur jag har som får leva med dig.

Ställa sig frågan Hur kommer det sig att just jag får vara så lycklig?

Försiktigt väcka kärleken, pussas och mysa och kela en stund.
Duka fram en god frukost och avnjuta ett avsnitt av favoritserien på TV!

Ahhhhhhhhhhh!!

Okej… För att ta udden lite grann ur detta mysimys, för att vi alla veta att verkligheten är ju inte alltid så där rosaskimrande… Så kan jag lite cyniskt påpeka att det var liksom den tidigaste morgonen som var så där vacker… Mindre vackert var det att gå ut i spöregnet, stå i en busskur och huttra, får lera stänkt på skor och jeans och se bussen KÖRA FÖRBI… Behöva stå kvar i regnet, invänta nästa buss och därmed bli sen till jobbet… Grr…. Är inte livet ironiskt ibland?

Kan lägga till att jag är tidernas sämsta hårdag och inte ens vågat se mig i spegeln sen jag kom till jobbet...

tisdagen den 25:e augusti 2009

Ljus i vårt hus

Det lyser på bordet


Och kandelabern i bokhyllan

Och på de nya ljushållarna i fönstret


Och i den stora ly
ktan


4 ställen det brinner på. I ett litet hem.


Färskvara

Tror bästföredatumet på mina muskler gått ut... Kände så imorse iaf. Inte styrketränat på 4 veckor och det kändes! Hade tappat rejält i styrka! Men ingen gråt över det, skönt att vara igång igen istället! Alldeles otroligt skönt faktiskt- förutom att jag glömde handskar och alla "drag- övningar" känns nu rejält i händerna!

Körde igenom axlar och rygg och körde situps/ crunsches mellan varannat set! Effektivt och skönt! Nu efter så lång styrkeuppehåll kändes det ju självklart att det var góbitarna man skulle börja med! Var ju framförallt alla underbara axelövningar jag längtat efter!

Avslutade med armhävningar och orkade iaf 15. Fler ska det bli!!

Tomtar i augusti!?
Jag trodde först det var chokladtomtar sambo hade bakat igår:


Men det var supergoda jordgubbar som hon doppat i rejält med choklad! Himmelskt gott!!!!

Ps- Vad är det för fel på mina ägg?
Återinför ägg till frukost- ägg/keso/hackade tomater. Blir en grötliknande röra som smakar underbart!

Men nu till frågan- mina kokta ägg vill liksom inte riktigt skala sig, skalet fastnar i ägget och ägget går bara sönder när jag försöker skala. Vad gör jag för fel?

måndagen den 24:e augusti 2009

Dagens positiva

* Den galet goda matlådan: kyckling med gorgonzola! Yummiee!!
* Att solen sken så skönt och vi åt mysig lunch ute på Skeppsbron!
* Att det gick tokbra att springa imorse- 5 km lätt som en plätt- full rull!
* Att det känns som jag lär mig massor på nya jobbet och börjar få kläm på det!

Så jävla gött!!

Pre- njutning

Fastän det är väldigt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre./ Nalle Puh

Huvud på spiken va?!

Sitter och planerar veckans träning- och det är nästan lika underbart som att genomföra den! Hittills har jag hunnit jobba ca 1 1/2 vecka efter semestern och tränat minst sagt sporadiskt och ätit lite vad jag känt för och frukostarna har väl inte varit de nyttigaste. Dags för struktur och ordning och reda!

Keso och ägg till frukost
återinförs pronto!

Och så var det träningen! Jag gick ner lite under tiden jag var sjuk, och ligger fortfarande lägre i vikt än på länge och trivs bra där jag är nu, även om jag vill gå ner lite till. Löpningen kändes skoj och jag tänker fortsätta med den, försöka springa ute så länge vädret tillåter det. Dock känner jag att jag börjar bli degig, känns särskilt på armarna (läs: gäddhänget) och runt midjan, så tillbaka till SATS omedelbart för styrketräning!

Mitt nya jobb innebär att jag jobbar senare på kvällarna- oftast till 19.00, ibland till 18.00. Så ska man få nån kvällstid med kvalitetstid för mig och sambo och lite lugn och ro, så gäller det att utnyttja mornarna, vilket passar mig perfekt! Morgonpass är underbart! Jag vet inte hur andra har det, men för mig är kvällarna väldigt viktiga. Efter en lång dag fyllt av måsten, och jobb, så är det viktigt för mig att få sitta ner, äta god mat (jag är inte sån som kan käka mackor och fil till kvällsmat... Måste ha riktig lagad mat- både för kroppen och för att må mentalt bra!), och prata med sambo i lugn och ro. Det är viktigt för att jag ska må bra- det är guldkant för mig!

Träningsplanen är ungefär så här:
Måndag: morgonlöpning ute 5 km
Tisdag: SATS styrka halva kroppen
Onsdag: morgonlöpning ute 5 km
Torsdag: SATS styrka halva kroppen
Fredag: morgonlöpning ute 5 km

Vad tror ni om det?

Blir ju ridning ca 1 gång i veckan också. Helgerna har jag inte planerat in- de är mer "fria" och träningen där känns mer som "bonus". Jag vet att detta är mindre träning än ja är van vid- har ju hela våren kört typ 2 timmar/ dag uppdelat på morgon/kväll. Men nya jobbet kommer som sagt innebär mer tid på kontoret och då får man göra det bästa av tiden som blir kvar! Men det kommer säkert bli träning på helgen också, kommer ju gärna vilja hinna köra ett backintervallpass varje helg/ eller en lång löpning!

Appropå Nalles citat ovan!
Någon annan form av pre- njutning är att lägga upp sina absoluta favoiter på en tallrik! Sambo och jag har testat en del från ost- och kexavdelningen och har kommit fram till att dessa 4 ting är alldeles underbara ihop:


Lufttorkad serranoskinka!
Brie ost!
Riktigt spröda rågkex!
Creme bonjour grekisk vitlök!

Förtärdes igår kväll med ett glas rött- upptäckt "Opal springs" som är fantastiskt gott!

Pröva- ni kommer inte bli besvikna!

söndagen den 23:e augusti 2009

Contemporary housemandinning

Mitt lilla försök att översätta "modern husmanskost"!

För vad sägs om sjömansbiff, stekt med massvis av lök, rejält med färskpressad vitlök, färska (!!!) kantareller, smaksatt med kalvfond?! Serverat med rödvinssås och en riktigt god fräsch sallad med rejält fetaost!! Mums!!


Så fantastiskt gott och tillfredsställande- för både ögonen och smaklökarna!


Matglädje!

Tveklöst tränat!

Anknyter till gårdagens inlägg! Angående vad som räknas som träning! Idag har jag tveklöst tränat! Och inte bara vardagsmotionerat!

Bevis 1: Jag har sprungit 8 backintervaller + vägen dit och tillbaka som blir ca 4 km! Sammanlagt 39 minuters jobb!

Bevis 2: Jag ser ut så här efteråt:


Någon som vill ha en kram? *hehe*!

Förövrigt gick det galet bra TROTS håll mellan 4:e och 5:e intervallen, TROTS att batterierna i MP3n dog på hemväg så jag fick springa "upploppet" utan musik och TROTS att det var horder av folk i spåret så jag fick springa intervallerna i zickzack!

Jag var pigg, stark och snabb. Jag var seg och Fetuthållig. Benen ville explodera!

Intervallerna var härligt vidrigt skitjobbiga, jag fick slita ordentligt. Men trots det var det bara njutningsfullt under löpningen hem. Det kändes som "vila" efter intervallerna! Skön känsla att ha kraft kvar och orka dra på och verkligen orka pressa sig under "upploppet" = de sista ca 300 metrarna hem!

Månadens höjdpunkt!

Den inföll igår! Näst efter att få lön måste ju storhandling vara en av de underbaraste sakerna som inträffar varje månad?! Jag älskar det! Kan gå i timmar och handla mat! Helt underbart!


Speciellt underbart är det att få bära hem en kasse protein! Fylla en papperskasse, nästan upp till kanten, med kött, fisk och kyckling!!


Just det, vi lyckades bättra på kryddhyllan också! Nytillskotten blev fiskkrydda, citronpeppar och pepparmix!

Blev en ordentlig repa på ÖB också, för att fylla på med schampoo, tvål, tandkräm, tvättmedel och liknande produkter! Och så lagret med ljus, för nu kommer höst och vinter, och då ska det vara tända ljus överallt!


Redo för hösten!!

lördagen den 22:e augusti 2009

När räknas det som träning?

Min nya kollega sa något intressant häromdagen:

"Det är annorlunda för oss som tränar mycket. Vi kan tycka att vi inte tränat på hela veckan, fast vi rört på oss med promenader och kanske cyklat fram och tillbaka till jobbet".

Jag började tänka på det- och ja frågan väcktes.

Vad räknas som träning?
Vad är skillnad mellan "ha tränat" och "rört på sig"?

Och viktigast av allt:

Definierar vi det olika beroende på hur mycket vi tränar?

Som den här veckan; jag har sprungit 2 mornar (á 5 km) och ridit en gång. Jag upplever detta som en usel träningsvecka. Jag tycker inte jag tränat. Jag tycker jag rört på mig lite grann. Och visst jag cyklar fram och tillbaka till jobbet, men vad tar det? 15 minuter?

Är definitionen av träning något som står i direkt relation till hur mycket vi tränar/ rör oss/ motionerar?

Om du gick en promenad varje morgon innan jobbet- skulle du säga att du tränat bra den veckan eller inte tränat alls?

onsdagen den 19:e augusti 2009

Lycklig och sårbar- vilken kompott

Precis just nu- för 1 minut sedan- slog tanken mig att herregud vad livet är bra just nu. Sedan kom nästa tanke som var att jag är riktigt lycklig just nu. Sen insåg jag att jag precis just nu har allt jag behöver. En liten skälvande nerv i ryggraden darrade till- för ni vet- den som allting har är ju den som har allt att förlora.

Har läst någonstans att i människors liv och för att skapa den perfekta livssituationen är det en triangel som måste fungera. Tredelar som är:
* Kärleken
* Boendet
* Jobbet

Och det är tydligen väldigt sällan en person är nöjd med dessa delar på samma gång. Känner ni igen er?

Kollar på mig själv och tänker tillbaka 1 år. Då hade jag precis skaffat min lägenheten och var så nöjd med boendet och jag trivdes på jobbet, men var långt ifrån att ha kärlek i mitt liv. Hade alltså 2 av de 3 delarna...

I vintras så fick jag det- kärlek- och den var passionerad, omtumlande, överväldigande och underbar. Så för ett litet tag fungera triangeln.

Men så brakade det på jobbet, jag trivdes inte längre, var väl lite på väg in i den berömda väggen. Jag insåg att min livssituation måste förändras, för endast 2 av 3 delar fungerade och då fungerade inte jag....

Nu sitter jag på mitt nya jobb- som är så grymt roligt och jag trivs så bra. Kollegorna är toppen, mottagandet har varit varmt, branschen är intressant, uppgifterna minst sagt omväxlande och dynamiska. Jag får gott om utrymme till egna initiativ och när jag bara får allt på plats och lär mig jobbet så kommer det bli kanon.

Kort sagt- just nu har jag allt. Underbara älskade Kärleken, och vi bor i lägeneheten som jag älskar, och jag har ett grymt jobb. Den fullständiga triangeln helt enkelt!

Får man vara lite stursk och lägga till att jag nu (pepparpeppar) är vid god hälsa, har skitroliga fritidsaktiviteter, hästen mår bra, träningen rullar på och vännerna mina är underbara och högt älskade.

Precis just nu är allt så bra! Dagens positiva är Mitt Liv!

Hur står det till med er triangel!?

tisdagen den 18:e augusti 2009

Hästlängtan!

Blir en ridtur ikväll! Ska bli så mys! Det var det i helgen också:


I full fart!

Kanske 25 bast, men orkar fortfarande gasa!

Älskade Melissa!



Positivt tjoho!

Det här med dagens positiva... Idag är det inte så svårt! Morgonen inleddes med en skön löptur på 5 km. Tyst och stilla ute, inte mycket folk i joggingspåren! 5 km är alldeles lagom för morgonvända.

Så underbart att ha sprungit sig svettig, sen komma in, ta en skön dusch, tvätta håret, sätta på smink, och så krypa ner i sängen och äta frukost med en yrvaken sambo!

Underbar morgon som sagt!

Middagen igår var också en höjdare, som förgyllde måndagskvällen! Återförälskade mig i en gammal favorit: grönsaker i ugn!

Morötter, vitkål, rödlök, paprika, färska champinjoner och tomater! Mums!!

Passade enormt bra till lax i ugn med teryakisås, fetaost och så en kall sås av creme fraiche/teryakisås!


Nu längtar jag till lunch när jag ska få njuta mer av detta goda!


måndagen den 17:e augusti 2009

Den underbara helgen

Vilken fantastisk helg. 2 bröllop, så mycket tårar, så mycket glädje! Att se sin äldsta barndomsvän gifta sig var en enorm känsla. Jag tror inte jag kunde andas på flera timmar. Så fort jag såg henne så rann tårarna. Det var ett sagobröllop- minst sagt! Hon var vacker, han var stilig, kyrkan var fin, middagen perfekt och allt så himla genomtänkt och detaljerat ordnat. Bara som gäst att njuta! Och jag har aldrig sett en sådan fantastisk klänning! Hur långt kan släpet ha varit? 2 meter? 3? 18? Hmm! Långt var det iallafall!

En fantastisk sak det härmed kärlek och bröllop. Två människor som älskar varandra. Svär att hedra och respektera varandra. Dela varandras glädjeämnen och halvera varandras sorg. Att högt vilja uttala de där orden, för att bekräfta för varandra sin passionerade kärlek, som saknar tvivel eller baktanke.

Det var fint att tillsammans med min kärlek få bevittna två par som ville lova varandra just det, framför familj, släkt och vänner!

Det var en underbar dag!

Roligt att få dela den med min kärlek!


Fint att få sitta i kyrkan och hålla dig i handen min älskling- medan de älskade paren lovade varandra evig trohet!

lördagen den 15:e augusti 2009

Idag är det lördag

Japp för klockan har passerat 00.00!

Sitter helt slut i soffan efter en lång dag som bland annt inneburit massa förberedelser inför imorgon- då det vankas bröllop. Underbart, vackert och härligt! Jag ska se min äldsta barndomsvän gifta sig med stora kärlek. Det kommer bli en mäktig känsla!

Först ska jag dock närvara på min sambos fasters vigsel. Så jajamen, 2 bröllop imorgon!

Jag är nöjd med outfiten; nya klänningen, sjalen, skorna. Smyckena är lånade av mammsen och är jättefina. Och idag köpte jag en kuvertväska som kommer passa perfekt till! Bilder kommer!

Naglarna är fixade, både de på händerna och de på tårna, och jag har solat idag. Fix och färdig!

Just ja, skulle ju rapportera in Dagens Positiva- ja de får vara fredagens då!
1 Positiva- Att löpningen imorse gick så himla bra!!
2 Positiva- Att andra dagen på nya jobbet kändes lika bra som den första!
3 Positiva- Min nya väska gör mig glad, den är fin!
4 Positiva- Kommentaren som en nya kollega fällde "du ser så fit ut"! Den kan jag leva på länge!

Ny väskan!

fredagen den 14:e augusti 2009

Smarrigt tips!

Jag älskar enkla tillbehör! Ni vet nyttiga och billiga tillägg som kan verkligen lyfta en middag! Och nu har jag hittat nåt nytt smask! Keso med grillad paprika!! Riktigtjäklaskitgott! Förtärdes igår till kycklinglår, och storsallad med bland annat fetaost!! Mums!

Goooooooooodmorning!!

Fasen! Inte någon illa start på dagen! Den inleddes nämligen med en löptur! Jajamen, morgonpassen återinförs härmed! Hade inga förhoppningar om någon bra tid, ingen press på mig själv, skulle ta det soft, en 5 kilometerssträcka och bara skön- jogga den. Och det gick så jädrans bra! Tungt som attan första halvan men sen släppte det som i ett trollslag och jag kunde öka och öka och öka. Var nästan gråtfärdig när jag kom hem- av glädje över orken i min kropp, över att mina ben på något magiskt sätt hade fått eget liv och sprang och sprang. Hurra för mina ben!

torsdagen den 13:e augusti 2009

Positiva projektet

Jag och min fina (verkligen superunderbarafina!) vän Lotta och jag har en idé! Vi ska varje dag uppmärksamma något särskilt Positivt som hände- som förgyllde den dagen!

För ni vet hur lät det är att fokusera på sådant som är trist, tråkigt, irriterande, frustrerande och negativt. Det kan vara allt som skitsaker som att man med 5 sec marginal missade bussen och får vänta 30 min på nästa, cykelkedjan gick av, man tappade bort busskortet, glömt paraply och fick gå 1 km i söpregn! Men även bara den gråa och negativa känsla som infaller ibland. Man kan egentligen inte peka på någon direkt orsak men livet känns bara totalt mörkt och meningslöst...

Är det lika lätt att fokusera på glada ljusa och positiva saker?
Vi vet inte men ska försöka!

Notera något varje dag som gjorde den dagen lite bättre. Dagens ljusglimt. En positiv händelse varje dag. Och uppmärksamma den så den inte försvinner i den grå geggan av måsten och jobbiga händelser. Det noteras i bloggen ibland, ibland bara i det egna medvetandet. Stort som smått, en komplimang, en lyckohändelse, en glimt av att man har haft ödet på sin sida, en uträckt hand. Ja vad det nu kan vara!

För hur dålig en dag än kan tyckas vara så händer det väl varje dag något fint och positivt värt att uppmärksamma och vara glad över!?

Som idag:
Positivt 1: Att första arbetsdagen på nya jobbet gick så himla bra!
Positivt 2: Att min aptit okmmer tillbaka = tecken på att jag är riktigt frisk!

Vad var det mst positiva som hände er idag!?

Första dagen avklarad

Skakigt och lite nervöst. Spännande och lärorikt. Tämligen kort intro följt av ett tydligt krav på att börja leverare. Get right to busniess. Men det var bara kul, jag lär mig bäst av att göra, och eftersom jag haft en liknande tjänst tidigare var jag ju mer intresserad av att komma igång med praktiska arbetsuppgifter för att kunna känna på tjänsten än att bara sitta och lyssna! Första dagen kändes iaf kanon!

Men lustigt hur det är. Träffat ett flertal nya människor idag. Människor som jag nu ska ha omkring mig, drygt 160 timmar i månaden. Kommer stundom ha dem mer omkring mig en min egen sambo. Kommer definitivt träffa kollegorna mer än vänner, har inte de flesta det så?

Men intressant det är hur snabbt man skapar sig en relation. Käkade lunch med de två tjejerna som jag kommer jobba närmast, en av dem är som jag helt ny där. Så vi är tre personer, som inte känner varandra, som nu ska skapa en grupp och jobba tight ihop. Åt lunch med dem idag, supertrevligt!

Kan inte låta bli att analysera lite. Jämföra dem och mig. Hur olika snabba vi människor är på att öppna upp, dela med sig. Vissa tycks inte ha några gränser alls utan öser friskt ur sitt privatliv direkt. Andra är mer återhållsamma och vissa de har en integritet som får en att fundera hur man någonsin ska kunna lära sig något om dem.

Jag gillar nog när jag träffar folk som är lite mittimellan liksom. Kan bli lite skrämd av folk som öppnar sig för snabbt, som direkt börjar delge en om deras mest privata delar, om sådant man tycker att kanske bara väl valda öron bör höra. Men det är ju heller inte roligt med folk som tycker det är för privat att prata om något annat än väder...

Mina nya kollegor verkar väldigt opretantiösa- sådant uppskattas. Skönt med folk som är avslappnade.

Hösten är här!
Hur skönt och underbart det än är med semester och ledighet så är det bannemej ganska skönt med rutin och struktur också... Jag är fasen a real sucker för rutin! Och min kropp verkar gilla det, idag har min aptit återvaknat- skönt!

Nu ska bara träningen få rutin igen också!

Jag älskar sommar och sol och värme, men det är heller inte helt dumt med höstkvällar med tända ljus och mys middag, uppkrupen i soffan, med te eller varm choklad, en kanelbulle, i en tjock stickad kofta, tjockstrumpor medan vinden viner utanför fönstreat! *mys*!

onsdagen den 12:e augusti 2009

Gaaah

Börjar på nya jobbet imorgon... Var inte beredd på att jag skulle vara så här nervös...

Vilken typ av människa är du?

Läste i bloggen Orka Mera något jag känner att jag vill knyta an till för det satt igång mina tankar! Läste här: Jag inbillar mig att det finns styrkemänniskor och konditionsmänniskor precis som det finns kattmänniskor och hundmänniskor, morgonmänniskor och kvällsmänniskor.

Kan det vara så?

Googlar runt lite och funderar. Det finns ju som bekant nåt som heter "a"- människor och "b" människor- som jag förstår inte handlar om nån inbördes rannking i form av "bättre eller sämre" utan mer två olika typer av personer som går ut på att A- människor har 23 timmars dygnsrytm och B- människor har 25- 27 timmars dygnsrytm. Det ska tydligen förklara tex varför B- människor är nattmänniskor och morgontrötta och A- människor är morgonpigga och aktiva redan från förmiddagen.

Det har inte med saken att göra men läste nånstans att a- människor avskyr köer och att behöva vänta, går fort, äter fort och vill inte behöva vänta, de kan uppleva att världen är full av hindrande idioter som sätter käppar i hjulet. Jag är en a- människa....

Men jag ärinte tillräckligt insatt i den där forksningen för att spekulera mer om det, men om vi styr tankarna mot träningshållet då. Kan det finnas styrkemänniskor och konditionsmänniskor? OM det finns det så kan det ju förklara varför det är så relativt lätt för mig att utvecklas i gymmet men tar en evighet att bygga kondition. Varför mina muskler så mycket lättare svarar på tung styrketräning än utmananade konditionsträning. Jag tycker konditonsträning också är kul, förvisso, så jag kanske inte är en totalt utspräglad styrkemänniska, men har defintivt överslag på den sidan!

Om man kunde sätta upp 2 liknande mätbara mål- ett för kondition och ett för styrka så slår jag vad att jag skulle nå mina styrkemål snabbare än konditionsmål.

Vilken typ av människa är du?
Konditionsmänniska eller styrkemänniska?

Ahhh back on track!

Lite smygstart åtminstonde!

Planen var att gå till SATS idag men jag rannsakade mig lite när jag vaknade imorse. Är jag tillräckligt stark? Har jag återhämtat mig nog? Och den viktigaste frågan: Har jag självbehärskning nog att köra försiktigt? Eftersom jag inte kunde ge ett riktigt starkt "ja" på sista frågan så bestämde jag mig för att en långpromenad istället fick bli min start- träning! Kändes som ett sunt sätt att känna om kroppen är riktigt frisk och återhämtad igen.

Och vet ni vad, det var så oerhört skönt! Efter 2 veckor utan träning var den timmes långa powerwalken lika njutningsfull som en oxfilé efter 2 veckors fasta!! Promenade är annars nu förtiden inte min favoritmotion direkt. Det är inte tillräckligt intensivt, man blir inte toksvettig av det, inte dyngslut och får ingen blodsmak i munnen. Men idag gjorde det ingenting. Det var bara så vansinningt skönt att få röra på sig. Jag är verkligen frisk igen!

Nu gäller det bara att starta upp lugnt igen så jag inte sjuknar om. Jag har tappat en del vikt under min sjuktid och min aptit är inte riktigt tillbaka. Jag blir liksom inte riktigt hungrig utan måste påminna mig om att äta. Och aptiteten måste ju komma igång igen om jag ska orka träna!

Ps!

Någon har varit borta vid Årstaviken med ny färg!

Jag ska måla hela världen lilla mamma!

tisdagen den 11:e augusti 2009

Frisk!

Så skönt det var. Med friska luften. Och hästmularna. Och att orka vara igång. Längtat så efter att få må bra och nu äntligen äntligen!

Känner mig stark och glad. Borta är den där tyngande melankolin, den dämpande dova känslan av oro. Nu är jag stark igen. Redo på nytt.


Jag och min kompis stora häst!

Igår hände det!

Det vände!

Igår vände förkylningen och idag mår jag riktigt bra! HurraHurra!! Jag har sannerligen längtat efter att få skriva de raderna och verkligen känna det! Så här sjuk har jag aldrig varit och tänker aldrig mer bli det! Fy fasen!!

Så där, upp med nosen och framåt marsch!

Finns så mycket att se fram emot!
Övermorgonen drar nya jobbet igång- spännande!
På lördag ska jag på 2(!!) bröllop, roligt att få klä sig fint och gå på bröllop. Mitt första riktiga kyrkbröllop och så blir det två samma dag, ojoj!- ska bli så underbart!

Och den här veckan ska jag smyga igång med träningen- smyga! Idag blir det en tur till hästen för en ridtur. Imorgon tänker jag eventuellt gå en lugn långpromenad eller gå till SATS- inte köra nåt stenhårt pass utan mer lugnt med lite lättare vikter känna igenom kroppen! Längtar!!

För nu smyger sig träningslusten på igen. Längtan. Abstinensen. De första två veckorna på semestern tränade jag ju som jag hade tänkt- mycket och stenhårt! Sen blev det ju inte ett skvatt. Men de första två veckorna gav ju mer smak och nu är jag snart redo för full speed igen! Underbart!!

Idag känns livet underbart!

måndagen den 10:e augusti 2009

Filmtips gånger två

I skuggan av värmen

En film om Eva- väktare och narkotikamissbrukare och Erik-polis. Deras möte, förhållande och gemensamma kamp mot Evas missbruk.

En av de starkaste svenska filmer jag sett på länge. Avskalad, naken, ful men vacker, vemodig men hoppfulls. Full av känslor, vanmakt, svek men också kärlek. Som sagt, inte mycket svensk film som gjorts nyligen som kan mäta sig mot denna. Den känns väldigt ärlig och undviker de klyscher som så lätt hade kunnat infinna sig.


The secret life of bees

Filmen handlar om Lily, som plågas av minnen från sin mors död. Hon flyr från sin far, i mitten på 1960- talet tillsammans med sin vän Rosaleen till en stad där hon hoppas få reda på mer om sin mammas förflutna. Där tas de om hand av systrarna Boatwright, och finner tröst i deras värld av biodling, honung och den svarta Madonnan.

Intressanta skådespelare som: Dakota Fanning, Jennifer Hudson, Queen Latifah och Alicia Keys.

Den perfekta och mest optimala myskvällsfilmen. Lämnar plats för lite vemod, lite tårar i ögonen, en varm känsla i magen och massvis med kärlek!

söndagen den 9:e augusti 2009

Saknar

Ibland slår den till. Känslan. Av att vara oslagbar. Odödlig. En mästare av kreativitet. En kung i sitt eget land. En skapare av eget rike. Ett rus av makt över sitt liv. Av fullständig kontroll över allt som händer och allt som sker. En vilja och en styrka, att flytta berg, bereda vägen, dela havet. En möjlighet att skapa sin egen ordning. Att vara fullständigt självständig och oberoende och därmed sin egen lyckas smed. En berusande tilltro till sin egen förmåga. En närmast fullkomlighet. Stark i ben, och med ryggrad av järn, pannben av stål. En ostoppbar kraft.

Ibland är den bara oändligt långt borta.

Move that body!

Supernöjd med min nya musikmapp och tänkte dela med mig av lite tips! Förvarnar om att ni som inte gillar rnb/soul/hiphop knappast kommer hitta nåt intressant i denna lista. Ni andra kommer förhoppningsvis älska den!

1. Soulja boy (feat Sammie u Karina Pasian)- Kiss me thru the phone
2. Timbaland (feat Keri Hilson and Nicole Scherzinger -Scream
3. Big Ali feat. Dollarman- Hit the floor
4. Pitbull (Alex Gaudion and Jason Rooney remix)- I know you want me
5. Brooklyn bounce vs Sample Rippers- Louder and proder
6. Kid Cudi vs Crookers- Day n nite
7. David Guetta feat Kelly Rowland- When love takes over
8. Cidinho and Doca- Rap das armas
9. Lee Cabrera vs Thomas Gold- Shake it (terrace mix)
10. Jamie Foxx - I Don't Need It

Och så ett tips som mer luktar trance:
11. Porn kings vs Dj Supreme- Up to tha wildstyle

Stor favorit är Pitbull! Gör grymt skön musik för träning och fest- vilket är ungefär samma sak för mig, alltså *skratt* menar att jag vill ha typ samma musik för de två tillfällen!

För er som precis som jag blir galet taggad av att höra Sergio Mendez låt Magalenha kan jag tips som (nummer 8 ovan) "Rap das armas" som är en liknande låt som är grymt energipumpande!

lördagen den 8:e augusti 2009

Kräsen

Inte mycket som är gott när man är sjuk. Men det här smakade faktiskt fantastiskt!

Uppdaterat musiken i MP3n förresten. Nu är den proppfull med ny grym musik som ska avslyssnas på nästa träningspass... När det nu kan tänkas infalla.... *börjar bli bitter*

fredagen den 7:e augusti 2009

Somliga ska straffas extra

Efter att ha fått panik av 3 vakna nätter- sittandes och hostandes så gav jag upp och pallrade mig till min husläkare hemma i enköping. Han skrev ut en medicin till mig- Cocillana-Etyfin. En alldeles underbar medicin som jag blev skönt smyghög på och som fick mig att sova sött som en gris utan att hosta. Dock innehåller den etylmorfinhydroklorid vilket fick mig att känna som om jag tagit en tequilashot på fastande mage...

I förrgårkväll var både hostan och febersvettningarna riktigt illa så jag tog kanske aningens större dos än rekommenderat och valde att kombinera det med en dubbeldos alvedon. Somnade skönt efter 1 minut. Dagens efter var det mindre humor... Kaskadkräktes fram till midnatt...

Idag är det en väldigt slak och tömnd tjej som ligger omtöcknad i soffan. Hostan är förvisso borta men det är även all energi och ork+ matlust och styrka.

Förövrigt har min kropp börjat sakna träningen nu. Jag har tappat vikt de här dagarna pga kräkningar/ ingen aptit... Men jag känner mig degigare än någonsin... *usch*

Ps- ligger i soffan, med öppet fönster. Har en grusplan utanför. Ett gäng neandertalare har någon slags get- together. Låter som fornlämningar som slåss över något. Urtidsvrål hörs. Tittar upp- tittar ut och inser att det är ett gäng helt vanliga svennssonkillar som spelar fotboll... Could have fooled me...

tisdagen den 4:e augusti 2009

Inte som det brukar

När jag inte tränat på många dagar brukar kroppen skrika efter träning. Den brukar böna och be om intervaller och svettiga styrkepass. Även när jag är riktigt sjuk brukar jag längta efter träning. Men inte nu.... Det enda min kropp vill är att få sova. Kollapsa och sova. Tyvärr verkar just det inte vara riktigt möjligt eftersom hostattackerna håller mig vaken och upprätt sittande nätterna igenom. Det är ju förvissa skönt att inte ha abstinens efter något som för tillfället inte är ett alternativ men jag saknar att sakna....

Queerthoughts

- Jaha så du är gay?
- Ja...
- Aha! Det hade jag aldrig trott om dig!


Nähä??? Den mest utbredda epidemin bland människor är väl den där okontrollerbara lusten att kategorisera och etikettera folk. Det blir liksom så mycket lättare att hålla rätt på våra medmänniskor då. Så förlåt att jag sabbar ordningen lite. Hade kanske blivit så mycket bekvämare om jag bara kunna falla till föga och dra på flatuniformen; ni vet, klippa håret kort, kanske en spreja upp en tintin- lugg eller fixa en svart tuppkam? Våga Vägra Högklackat och så fixa en enorm tribeltatuering på överarmen, byta trosorna till kalsonger? Folk slipper liksom tro så mycket om man bara är lite anpassningsbar och stereotyp.

- Jaha så du är gay?
- Ja...
- Aha! Men det är helt okej med mig!

Jaha... Så skönt då..... Jag som var så himla orolig för vad just precis du skulle tycka. Kära fd kollega, kära ytligt bekant, kära människor som delar koldioxidluft med mig. Precis din åsikt är ju så himla viktig!

- Varför säger du inte att du är homosexuell?
- Ja du... Varför säger du inte att du är heterosexuell?
- Va?
- Ja, du säger att du har pojkvän, inte att du är heterosexuell!

Ja ni ser! Hur många av er heterosar säger att ni är det?

- Har du pojkvän eller är du singel?
Ger inte samma svar som frågan:
- Är du singel eller i ett förhållande?

På Fråga B kan jag välja att svara väldigt enkelt bara att jag är i ett förhållande. Ett rakt svar på en rak fråga. Jag behöver ju inte ge mer info än så. Inte mer fakta. Väldigt enkelt.

På fråga A blir man typ tvångsoutad... För vad ska jag svara? Om jag bara säger "Nej jag är inte singel" så förutsätter ju den andre att jag har pojkvän... Och om jag svarar att "Nej jag har ingen pojkvän" ja då blev jag plötsligt singel.... Och med största sannolikhet tagen för straight...

Lite knöligt det där ska ni veta!

- Så du är gay?
- Mmmm...
- Jaha, hihi *viskar* Jag har också haft sex med en tjej *hihi*

Aha! Good for you and to much information for me. Verkligen! Det finns annat vi kan prata om, hitta gemensamma nämnare, jag behöver inte veta om andras girl-on-girl-fummel-i-mörkret... Dina tidigare sexuella eskapader är inte hot stuff för mig. Jag behöver inte vara ett vandrande biktbås. Förresten! Vem har sagt något om sex? Jag är kär! Skit i ändelsen "-sexuell", för det handlar om kärlek, känslor, emotionella kopplingar mer än fysisk, djurisk lust!

Vore fantastiskt kul om man fick höra den här konversationen någon gång:
- Så du har skaffat pojkvän!
- Japp!
- Hihi vet du! Jag är inte heller oskuld!

Surprise

Köpte de underbara fantastiska maffiga ljushållarna som jag och Sambo spanat in på EM idag. Hoppashoppashoppas hon blir glad när hon kommer hem och får se dem!

måndagen den 3:e augusti 2009

Nu är det över...

...och jag tvingas inse att jag vid blott 25 årsålder är för gammal för Rockstarlivet. Sorgligt men sant. Priden är över och förkylningen lever rövare i min arma kropp. Ipren och alkohol har samsats i mitt blodomlopp i 4 dagar och nu dansar sviterna av detta leverne tango i min lekamen. Som sagt, jag är alldeles för gammal för det om jag är i fullkomligt välmående skick. Men i synnerhet inte i stånd att mäkta med det i detta klena febriga tillstånd.

Sitter nu i någonslags omtöknad medvetslöshet. Hostar så kroppen skriker hela nätterna. Vi gick och la oss vid 23:00 igår. Jag satt upp mot väggen tills jag såg solen gå upp bakom springorna i persiennen och hostade mig till sömns. Vet inte när jag var så här sjuk sist.

Men slut på klagandet. Jag har mig själv att skylla. Hade jag spenderat 2 dagar i säng efter att första symptomen på förkylning uppenbarade sig så hade detta aldrig hänt. Men nu blev det inte så. Jag valde att fira Priden-och min hosta och mitt gnällade till trots så kan jag lova att det ar värt det!

Pride- Pride pride pride. Vad sjutton är Pride? Stolthet. Samhörighet. Gemenskap. Kärlek. Lika värde. Frihet. Men också uppmärksamhet. Frizon.

Det är skönt att få vara normen ett tag. Skönt att slippa viskningar och folk som pekar när man offentligt kysser den man älskar. Det är skönt att få vara "standard", inte behöva representerade en grupp, få vara en i mängden. Det är intressant att se hur snabbt ett annat samhälle bildas, hur straighta par sticker ut ur mängden och vissa homosar rycker till när de ser en man och en kvinna kyssas på området (fast det i 90% av fallen inte alls är en kvinna och en man, men det har inget med saken att göra). Pride är stället där man håller för ögonen på sina killkompisar (och inte på tjejkompisarna) när det inträffar manlig- nakenchock i publik eller på scen! Allt är alltså precis som vanligt- fast tvärtom.

4 dagar festade vi. Drack öl som om det vore vatten i Tantolunden. Pride Park är ett utomordentligt ställe att möta upp sina vänner, se diverse stora och betydligt mindre artister!Vilka har vi sett? Typ; Charlotte Perelli, Sara Dawn, Shirleh Clamp, Lili&Sussie, Alcazar, Magnus Carlsson, Carolina af Ugglas, Yohanna (islands schlagerbrutta) Aexander Rybak men också E- type, Dr Alban, Pandora, Haddaway (jajamen 90- talstema i fredags!), Miss Li, Marit Bergman medflermedfler!!

Vi har varit på fest och sett MissGay- tävlingen, vi var på RFSLs årliga (gigantiska!!!) tjejfest på Alladin och Gina Girl Club Military Party. Vi har sett burleskshower och diverse annat obskyrt.

Pride är festivalen där inget förvånar

Fler män än kvinnor kommer i högklackat. 80% av alla ben som sticker ut ur en kjol/klänning tillhör en man. Männen är betydligt mer välansade än kvinnorna. Statistiken för vilka som bär mest smink tyngs av inte av tjejer. Men jag skulle förövrigt tro att Pride vore ett Mekka för inspiration till alla designers, för här är det proppfullt av individualister och det finns fantastiskt mycket orginella stilar, för att inte tala om frisyrer och outfits.

Alla var där. Flator, bögar, transsexuella, transvestiter, bisexuella, homo- nyfikna, faghags, gaywannabes trängs med queerfeminister, radikalflator, läderbögar, björnar, stöttande familjemedlemmar, stolta föräldrar, regnbågsbarn, De Politiskt Insatta, nyutkomna, outkommna, dragkings, kändisarna, ärkeflatorna, smygbögar och allt däremellan.

Alla kön är representerade och tro mig gott folk, det finns så många fler än bara 2 kön. Kanske är Pride det enda tillfället där man -när man- refererar till kvinnor och män inte pratar om biologiskt kön utan genus och könstillhörigheten är något högst subjektiv. Du är det kön du själv anser dig tillhöra.

Jag önskar att alla fick uppleva en Pride. Det räcker med en dag, eller en halv. Bara känna känslan av att allt är okej. Att det inte är så farligt att vara annorlunda. Att vi är alla är alldeles normala. Ligg med vem du vill, älska den du älskar, det är fullständigt okej. Allt är inte guldsprejat och alla transvsestiter har inte fjäderboa. Det finns flator i långt lockigt hår och klänning från Gina Tricote. Det finns bögar som ser ut som våra pappor, runda om magen och skäggiga, i gamla Levis- jeans och skjorta från Dressman. Tror förövrigt att såväl Pride som samhället i övrigt skulle gynnas av att alla straighta kände sig mer inbjudna till Pride- ni är välkomna och ni behövs. Festivalens kärna och centrala budskap är stolthet över människor, individer och kärlek.

Så tillhör du HBTQ? Eller är du hetro? Du behöver inte svara på frågan. Var bara stolt över att du är du.