Bortskämda eller bara blinda?

Jag skrev för ett tag sedan om Leksands knäcke och om deras kampanj Ringar på vattnet. Har ni köpt knäckiset förresten? Kampanjen pågår till 22 mars! Köp och stöd dem!

Kampanjen går ut på att samla in pengar som ska doneras till projekt för rent vatten. Vi är så jäkla bortskämda i västvärlden om man tar upp (bland annat) rent- vatten- frågan. Vi har vatten, direkt i kran, inne, i flera rum till och med, kök och i ett badrum eller fler. Vi kan slösa det i stora badkar, fylla på när vi tycker det svalnar. Vi har gott, kallt, rent vatten i kökskranen. Vi kan spola tills vi tycker det är tillräckligt kallt. Vi kan diska i rent vatten utan att sätta i en propp om vi känner för det. Till på köpet så ingår vattnet ofta i hyran. Och endå så är det många av oss som ofta väljer att köpa bubblat vatten på flaska, eller väljer annan dryck före kranvatten. Bortskämda som sagt.

Den gnälls en hel del. På tunnelbanan som är sen, bussar som kör för fort eller för långsamt, på att det är för kallt för att byta till vårstövlarna som är nya och redan insmorda och står på den fina blanka skohyllan i den ny tapetetserade hallen i miljonlägenheten.... Vi gnäller över folk som står i vägen, på höjda priser, på att precis det vi tänkt köpa just idag var slut i just den butiken vi gick till. Vi är bortskämda.Vi gnäller om att fel låt vann och nu- fel låtar gick till andra chansen...

Och vi är blinda för allt det vi har.

Jag lever i öppet homosexuellt förhållande som (oftast) accepteras utan invändningar- medan jag i andra länder hade stenats till döds för mina val. Men "i min värld" ska ingen ha en åsikt, för jag har mina rättigheter. Och jag säger inget annat. Jag säger ingenting annat än att det är rätt att få uttrycka sin sexuella läggning! Jag och mina gay- vänner är fria att uttrycka oss kring våra val, vi kan hångla öppet och behöver (sällan iaf) dölja vår läggning (detta kan ju vara en liten sanning med modifikation vilket beror på situation- men nu är vi på väg att glida in på ett helt annat kapitel).

Men vi har en massa fina rättigheter- men ibland glömmer vi kanske bort att uppskatta dem? För det är inte självklart värden över att få uttrycka sin kärlek. Inte till en likakönad partner. Inte till en valfri partner. 12-åriga flickor blir bortgiftda till den som betalar bäst. Unga tjejer tvingas till prostitution för att försörja familjen. Alla kan inte utrycka sig fritt. Vi har religionsfrihet. Uttrycksfrihet. Vacka älskade rättigheter. Men  hur ofta kommer vi ihåg att vara tacksamma? Vi har så mycket att vara tacksamma över.

Och det gäller inte bara rättigheter och värderingar! Jag får ut en lön varje månad, och stor eller liten, så räcker den till en varm och trygg lägenheten. Jag står aldrig utan mat. Jag kan kasta det jag inte orkar äta upp. Kasta mat jag inte gillar. Dricka hur mycket vatten jag vill. Jag står inte utan kläder- tvärtom har jag varje dag ett hundratal (ja om man gångrar och räknar efter!) varianter på outfit att välja mellan. Jag har råd att betala träning. Och vet ni- vi behöver träna efter/ före våra arbetsdagar för att göra av med energi och för att håll våra kroppar starka, det finns ju en del som inte har det så, utan som jobbar dubbelt så mycket/hårt och som behöver vila när de inte jobbar. Vi har mobiltelefoner, nya titt som tätt, vi far på resor, semestrar. Vi har bilar och andra bekvämma transportmedel, värme på vintern och ac på sommaren.

Jag har en Kärlek som älskar mig, och som jag älskar. Hur få förunnat är inte det. Att bli älskad av den man själv älskar.

Allt jag ville poängtera, påpeka och påminna om är hur ofantligt mycket vi har att vara tacksamma över, och hur lite vi (ja egentligen faktiskt) har att gnälla över och klaga på! Så stöd dem som inte lika mycket har- de som inte är lika lyckligt lottade som vi!