Han smyger sig på ibland. När jag är oförberedd och inte hinner mota undan honom eller försvara mig. Han smyger in i mitt huvud och använder okvädningsord. Han säger att jag är tjock. Han säger att jag är ful. Tjockast till och med. Han säger att jag inte duger. Att jag inte är bra. Fröken Självkänsla försöker stå upp mot honom. Hon är ganska stark och beslutsam. Hon klöser och rivs om det behöver- hon tystar honom abrubt. Hon vinner ofta, men tyvärr inte alltid. Herr Tvivel säger åt mig att jag är löjlig som inbillar mig att jag kan springa. jag kommer aldrig bli snabb. Jag kommer aldrig orka några längre distanser än en mil. Han säger att jag aldrig kommer få den där kroppen jag drömmer om. Han säger att jag inte har någon kondition och han skrattar och pekar på det där han inte anser är muskler. Han säger att jag är en tönt och jag lurar mig själv. Han säger att jag tränar förgäves. Han kallar mig tjock. Han nyper mig i magen och skrattar och säger att de där valkarna får jag dras med. Fröken Självkänsla försöker läxa upp honom. Hon samlar all kraft och pondus och ryter åt Herr Tvivel att hålla käft. Hon säger att jag visst kan. Hon säger att jag inte alls är tjock. Hon säger att mitt bästa är gott nog. Hon står på min sida och hon säger åt mig att vara stolt över varje framsteg. Att jag ska vara stolt över mig själv. Hon säger att jag presterar bättre än bra utifrån mina personliga förutsättningar. Herr Tvivel lyssnar ibland och skämms för vad han försöker ställa till med. Han sträcker upp händerna i luften, suckar, kapitulerar och avviker. Men Herr Tvivel är lynnig. Han är oberäknerlig. Han lurpassar. Så ibland hånskrattar han. Han säger att Fröken Självskänsla ägnar sig åt självbedrägeri. Herr Tvivel säger att ingen som tränar så mycket som jag ser så otränad ut. Han säger att mina ansträngningar inte syns så jag kan lika bra lägga ner. Lägga mig i soffan och mosa i mig godis. Han säger att jag lever i en illusion om mig själv. Han gör sig som tur var inte påmind lika ofta nu längre. Jag är tacksam för det. Han var så närvarande förut och jag njuter av hans frånvaro. Men när jag är som allra minsta förberedd så överrumplar han mig. Fröken Självkänsla har många bevis för att Herr Tvivel har fel. Oändliga listor med bevis. Framgångar och resultat. Svarta och vita bevis på varandra. Men hur lång listan än blir, och hur mycket sanningen det än ligger bakom den, och hur mycket styrka hon än lägger i artikuleringen av orden så sår Herr Tvivel in ett tvivel ibland.
Lite schizofren blir man allt
15 kommentarer:
De blomster dekorationer som jag gjorde på bloggen.Vilka/vilken är du intresserad utav?
Mvh/Tricis
Vi får ta ett träningspass någon gång så skrämmer vi bort honom!
Herr Tvivel kanske behövs för att Fröken Självkänsla ska finnas och utvecklas. :-) Känner precis som du fast inom jobbet. Kämpa på, det kan bara bli bättre. :-)
Så här känner de allra flesta, mer eller mindre. Och du har ju kommit en otroligt bra bit på vägen som är medveten om Herr Tvivel. Det gäller att förbereda Fröken Självkänsla så att hon redan har massor av motargument redo då tvivlet slår till.
Nästa gång Herr Tvivel kommer.. Leta fram en stekpanna av gjutjärn och sopa till honom så hårt Du bara kan! =)
Du duger, Du är fin, Du är inte tjock, Du är duktig!!!
Åh, bra inlägg! Ville bara säga det.
Tror att man måste ha en Herr Tvivel för att kämpa vidare med sin Miss Självkänsla! annars hade man kanske lagt sig ner och gett upp =/
//M
Säger som flera andra.. Herr Tvivel måste finnas för att Fröken Självkänsla ska växa och utvecklas till sin fulla potential :) Just nu bråkar Herr Tvivel rätt så mycket med min Fröken Självkänsla.. men jag hoppas hon vinner (och ska göra allt för att det blir så)!
Ja, jag tror ju att både herr Tvivel och Fröken självkänsla ska få finnas där. De tjänar och begränasar dig båda två, på lite olika sätt.
Det gäller att hitta en balans mellan dem utan att ta bort någon av dem helt.
Intressant blogg förrestern! Jag kommer tillbaka
Fina du.
Jag gissar att det inte direkt gör att idioten försvinner, men jag tycker i alla fall att du är grym! Du är så fantastiskt som är så ärlig, både mot dej själv och i bloggen, och du inspirerar med precis allt du skrivet. Känner igen mej i nästan varenda ett av dina inlägg, och är så fantastiskt imponerad av hur väl du sätter ord på det jag själv bara kan formulera i huvudet. Fast mest imponerad är jag av din järnvilja! Och sist men inte minst är du snygg också, så lyssna inte på puckot som försöker få dej att tro annat!:P Kram på dej!
hm, jag är kluven. På etts ätt tycker jag likt de andra att det är bra att du är medveten om herr tvivel. Men kan man samtidigt se det som att du "födar honom" genom att ge honom plats? Kanske. Nu fick han ett helt blogginlägg liksom.... jag är kluven.
Alltså, vi har alla tvivel, det är inte emnat så, jag undrar bara stilla om att man ibland ger tvilet ruym att växa genom att titta på det. Eller så är det helt tvärtom? jag vet inte...jag är kluven. :)
Jag håller med föregående kommentar (Sofy)...!
Det är bra att vara medveten om sina sidor, bra precis som de mindre bra. Det är då man kan göra något åt dem och arbeta med/mot dem. Jag tycker inte att du ger herr tvivel mer plats bara för att du ägnar ett inlägg till det. Jag tycker istället att det visar på styrka och ärlighet och det visar att du, precis som många av oss andra, inte alltid tycker att allt går som en dans och att det finns dagar då man får kämpa lite extra.
Herr tvivel kan dra åt h*lvete! Du är grym och är ambitiös som få.
Du är otroligt fin på bilden!
Det är bra att vara medveten om sina sidor, bra precis som de mindre bra. Det är då man kan göra något åt dem och arbeta med/mot dem. Jag tycker inte att du ger herr tvivel mer plats bara för att du ägnar ett inlägg till det. Jag tycker istället att det visar på styrka och ärlighet och det visar att du, precis som många av oss andra, inte alltid tycker att allt går som en dans och att det finns dagar då man får kämpa lite extra.
Herr tvivel kan dra åt h*lvete! Du är grym och är ambitiös som få.
Du är otroligt fin på bilden!
Skicka en kommentar