Know your enemies

Mitt inlägg om Herr Tvivel och Fröken Självkänsla fick många kommentarer. Det tackar jag för! Kommentarer är ett väldigt trevligt tillskott till bloggen- intressant att se andras perspektiv. Men jag fick en del kommentarer igår som fick mig att tänka lite extra!

"hm, jag är kluven. På ett sätt tycker jag likt de andra att det är bra att du är medveten om herr tvivel. Men kan man samtidigt se det som att du "födar honom" genom att ge honom plats? Kanske. Nu fick han ett helt blogginlägg liksom.... jag är kluven.  Alltså, vi har alla tvivel, det är inte emnat så, jag undrar bara stilla om att man ibland ger tvilet utymme att växa genom att titta på det. Eller så är det helt tvärtom? jag vet inte...jag är kluven. :)"

För att kommentarer ska få något värde ska de läsas med omsorg.
Jag läser kommentaren om och om igen.

Vänder och vrider på den.

Och det är inte så att jag inte förstår den- tvärtom. Det gör jag!

Jag har lärt mig att "det du fokuserar på växer"... Det gäller både positiva och negativa aspekter av livet- och om ni tänker efter förstår ni kanske vad jag menar? Det vi fokuserar på har en tendens att växa, bli starkare och mer påtagligt. Och resonerar jag så- tja då är det inte svårt att förstå kommentaren. Och heller inte svårt att hålla med personen. Att ej fokusera på problem, motgångar, nederlag, komlex, svagheter etc. Ej låta dessa få för stor plats och mer utrymme att växa. Utan fokusera på framgångar, positiva resultat, framsteg, vinster!

MEN!

Denna blogg speglar mig. Hela mig. Hela mitt liv. Och vem går igenom livet på rosa moln? Vem är alltid stark? Jag är ingen maskin, ingen robot.  Alla har tvivel någon gång. Alla upplever väl en osäkerhet i någon form? And what doesn't kill us... För visst växer vi genom motgångar, visst växer vi av osäkerhet och tvivel de gånger vi lyckas övermanna känslorna? Och försvinner tvivlen för att vi inte uttalar dem högt? och jag är inte en starkare person för att jag inte sätter ord på mina tvivel. För att jag inte vågar uttala dem högt, inför andra.

Lite andra slitna ord är keep you friends close but your enemies even closer- och jag vill gärna ha mitt mostånd definierat. Jag går inte in i en match i blindor, jag vill veta vem jag kommer möta i ringen, jag vill studera motståndaren. Samma i kampen med min egen utveckling. Jag vill veta vad jag kan erbjuda min arbetsgivare men också vara medveten om mina svaga sidor så jag kan vara uppmärksam på dem- och fortsätta utveckla dem! Jag vill vara medveten om mina sämre sidor när det kommer till hur jag är som kärlekspartner, som flickvän- ingen är perfekt och jag vill vara medveten om mina svagheter så jag kan vara vaksam på dem, och inte låta dem gå ut över min kärlek.

Hur ska vi kunna förändras och utvecklas om vi inte vill se våra svagheter? Om vi inte vågar lyfta fram dem i ljuset? Om vi inte vågar identifiera? Vill vi slåss i total mörker eller bara förneka dem? Medvetenhet är en vän, en hjälpreda. Jag vill identifiera mina svagheter, veta vad det är jag tvivlar på, se min egen osäkerhet- för att kunna mota undan, för att kunna hantera ångest/ oro/ tvivel. Medvetenheten är väl en vän? En tillgång? En möjlighet?

Jag tvivlar ibland på mig själv. Blir osäker på mig själv. Tycker inte jag räcker till, i olika sammanhang. Men jag vet också att jag är bra. Jag är duktig på en hel massa saker, har väldigt starka sidor- jag är ambitiös, målmedveten, en fighter, jag ger inte upp, jag tar för mig, jag behandlar folk omkring mig väl, jag månar om andra, jag bryr mig. Jag tycker om mig själv. Och jag vill vinna 100%. Så varje liten osäkerhet ger en ny match. En ny match att vinna, en ny procent av välmående, ett nytt tvivel att döda och förinta. Men fortfarande- jag tycker om att ha mina fiender där jag kan se dem- för att ha bästa förutstättningarna för att slå dem!