torsdagen den 4:e mars 2010

Om jag vore min coach!


Sara hade blivit uppmanade av Ophelia till ett speciellt inlägg- som Sara hängde på och så förde hon frågorna  och uppmaningen vidare och jag hänger på!  Läste inte Saras svar för då blir jag färgad av det- utan skriver mitt först, läser hennes sedan och ser hur lika/olika vi är. Smart kanske om det är fler som hänger på-så ni utgår från er själva!

Uppmaningen var denna:

Skriva er syn på ämnet “Om jag vore min coach”. Hur skulle du tänka? Hur skulle du peppa dig själv? Hur skulle du lägga upp strategin och hur skulle du se på dina styrkor och svagheter?

Okej! Here we go!

När jag tränar har jag nästan alltid en mental coach som sitter på min ena axel. Han är ganska hårdhudad och spottar lite när han skriker på mig. Jag är nämligen inte en av dem som vill ha glada tillrop och tjoochtjim, jag gillar inte för "positiv coachning" om ni förstår vad jag menar! Jag gillar mer en militärsk ton så min coach får gärna skrika lite åt och välja ord och uppmaningar som "kom igen nu för fan, inte tänker du ge upp nu" eller "du slutar inte förrän jag säger att du får- så kör nu!" eller "du lägger inte ner den hanteln förrän du gjort alla reps som du sgat att du ska göra". Jag behöver bli utmanad- i form av "tänker du sluta? Är du inte starkare än så? Tönt!". Det funkar- på mig, och ja, min coach får svära! Jag behöver bli lite provocerad för att tagga till!

DU DÄR! KOM IGEN NU DÅ!
Ja, lite den attityden måste min coach ha!

Förresten- jag tränar ofta med min Kärlek och hon Har bra kläm på detta- reta upp mig lite, det gör mig starkare!

Men om jag var min coach skulle jag nog till en början behöva fokusera lite på mental träning. Jag har nämligen en del trösklar som jag ofta snavar på, eller snarare, stannar framför. Jag anser att jag inte kan vissa saker och jag skulle behöva vara mentalt starkare när det kommer till vissa saker, jag behöver bli modigare. Jag är väldigt modig och mentalt stark när det kommer till styrketräningen. Jag testar gärna högre vikter, även om jag inte kan fullfölja mina set, jag nosar gärna på nästa vikt för att utmana mig själv, men fortsätter sedan på den vikt jag klarar av att ha för att utföra övningarna tekniskt korrekt. Men däremot är jag feg när det kommer till löpningen. Jag skulle nog behöva bli intalad att jag kan mer än jag tror. Jag har ganska lätt för att ge upp, jag vågar inte springa med andra, jag känner mig alltid sämst och jag har inget vidare löpnings- självförtroende. Jag jobbar ju på detta via att springa många dagar i veckan för att träna upp min fysiska förmåga att springa- men mentalt skulle jag beöva en putt! Jag drömmer inte om att springa maraton eller göra milen under 45 minuter eller så, men jag skulle vilja ha självförtroende att våga förbättra min löpning!

Den mentala träningen tror jag också att jag skulle behöva därför att jag har svårt att träna om jag har någon negativ tanke i huvudet. Jag måste liksom må bra för att träningen ska gå bra. Jag har svårt att träna när jag är ledsen, stressad, nedstämd, arg- jag behöver lära mig att koppla av och stänga av mitt emotionella jag och fokusera på träningen när jag tränar!

Jag skulle nog också säga åt mig själv att jag behöver testa lite nya övningar- jag har nämligen en tendens att fastna på mina favoritövningar. Jag skulle behöva större utmaningar där. Också för att komma lite ur min egen bekvämlighetszon- nya övningar ger nya utmaningar för muskler och hjärnan!

Jag skulle också säga åt mig själv att det är fettförbrännande träning som behöver stå i fokus. Visserligen är jag själv medveten om det men min coach skulle nog gärna få ha detta som riktpunkt när träningen skulle planeras! Jag är tämligen stark men för att få valuta för mitt slit i gymmet behöver jag minska i fettprocent så jag tror jag skulle säga åt mig själv att det är hög intensitet som gäller på träningen!

Jag tror det skulle vara viktigt för min coach att ställa upp mitt mål och sedan hjälpa mig att utforma min tränings så jag når dit. Jag är nämligen en av dem som tycker träningen är som roligast om den tar mig mot mitt mål. Jag har svårt att bara träna "för skojs skull", jag tycker träningen blir rolig när den ger önskade resultet, och resultaten hjälper till att hylla glädjen för nästa träningspass. Jag är en riktig goda- cirklar- junkie vilket är positivt, men jag dras också ner väldigt mycket/ har svårt att bryta negativa cirklar.

Jag är nog inte så lätt att coacha för jag är så jäklans envis, men jag skulle som sagt fokusera på mental träning, att inte stoppa mig själv genom att ha intalat mig själv att jag inte kan vissa saker. Jag skulle fokusera på att utmana mig själv med nya övningar. Och jag skulle sätta upp tydliga mål och finna en träningsplan som leder dit! Sedan skulle jag pusha mig med en militärsk stil som povocerar mig så hornen växer och jag bara måste bevisa för coachen att jag är så mycket bättre än han/ hon hade kunnat föreställa sig!

Nu är det er tur! Om ni vore er coach- Hur skulle du tänka? Hur skulle du peppa dig själv? Hur skulle du lägga upp strategin och hur skulle du se på dina styrkor och svagheter?

1 kommentar:

Jossan sa...

Kul och intressant inlägg!
Jag skulle definitivt låtsas att allt var en tävling... varje övning, varje set, varje reps... you name it. Jag är en sådan helvettes tävlingsmänniska så ja funkar så otroligt mycket bättre under press.. så kort och gott. jag hade föreställt mig ett publikfyllt ullevi (här i gbg) och en hejande publik och några resp från SM guld hela tiden ja tränar... så brukar ja göra iaf :)
Kram!