Det är för mig en bedrift. Jag tillhör de som har ett övermäktigt godisbegär. De som känner en fysisk abstinens. De som får ont i huvudet av suget. De som blir skakiga. De som totalt tappar humöret. De som verkligen måste kämpa emot. De som har ett fysiskt begär som inte går att förklara i ord. De som känner en lättnad sprida sig i hela kroppen när de ger efter för den vidriga abstinenes och låter en godisbit landa i munnen. De som får ångest. De som vet att sockerberoende är ett riktigt ord och ett riktigt beroende.
Jag är en av de som verkligen får kämpa.
Och nu har jag fixat 3 veckor.
Nu har jag fixat 21 dagar.
Ibland kommer suget och jag försöker resonera med mig själv. Nu har det gått så lång tid att kroppen borde inte ha något fysiskt begär efter sockret. Men däremot sitter rutinerna i och nu tror jag mer att det handlar om en abstinens efter aktiviteten. Ser ni skillnaden? Godiset som belöning, som tröst. Aktiviteteten att ligga i soffan och äta godis framför en film. Det är så inrutat i mig. Men sen blev ångesten en rutin, och viktökningen och framförallt den fruktansvärda abstinenens. Behovet. Och jag orkar det inte mer. Jag vill vara fri. Jag vill inte ha ett beroende eller ett sådant behov.
Men jag är medveten om mitt beroende
Jag är medveten om min "allergi"
Jag är också medveten om hur andra produkter främjar/ försvårar min kamp- jag tänker på kolhydrater. Jag är extremt kohydratskänslig och måste därmed tänka på vad jag äter- även för att det påverkar mitt sockersug!
Så 21 dagar utan godis!
Jag är stolt!
Det är svårt att förstå ett sockerberoende för de som inte känt det- och för de som faktiskt inte tror på det. De som inte anser att socker är något man blir beroende av på samma sätt som cigraretter eller alkohol. Men till er säger jag inte mer än.... Shut up! Ni har ingen aning! Och så länge ni inte har det behöver ni inte uttala er. För jo- det finns något som heter sockerbereonde och det är fruktansvärt jobbigt. Men till er som vet hur de känns säger jag bara- det går att bli fri. Det går att slåss emot det. Det går att bekämpa det. Det gäller att vara mentalt beredd, förbered er. För ni kommer bli frestade, godiset finns överallt, folk kommer bjuda er, ge er, truga er, och ni ska passera det i varenda matbutik och det är så lätt att trilla dit.
Men vill man kan man!
Ibland kommer suget och jag försöker resonera med mig själv. Nu har det gått så lång tid att kroppen borde inte ha något fysiskt begär efter sockret. Men däremot sitter rutinerna i och nu tror jag mer att det handlar om en abstinens efter aktiviteten. Ser ni skillnaden? Godiset som belöning, som tröst. Aktiviteteten att ligga i soffan och äta godis framför en film. Det är så inrutat i mig. Men sen blev ångesten en rutin, och viktökningen och framförallt den fruktansvärda abstinenens. Behovet. Och jag orkar det inte mer. Jag vill vara fri. Jag vill inte ha ett beroende eller ett sådant behov.
Men jag är medveten om mitt beroende
Jag är medveten om min "allergi"
Jag är också medveten om hur andra produkter främjar/ försvårar min kamp- jag tänker på kolhydrater. Jag är extremt kohydratskänslig och måste därmed tänka på vad jag äter- även för att det påverkar mitt sockersug!
Så 21 dagar utan godis!
Jag är stolt!
Det är svårt att förstå ett sockerberoende för de som inte känt det- och för de som faktiskt inte tror på det. De som inte anser att socker är något man blir beroende av på samma sätt som cigraretter eller alkohol. Men till er säger jag inte mer än.... Shut up! Ni har ingen aning! Och så länge ni inte har det behöver ni inte uttala er. För jo- det finns något som heter sockerbereonde och det är fruktansvärt jobbigt. Men till er som vet hur de känns säger jag bara- det går att bli fri. Det går att slåss emot det. Det går att bekämpa det. Det gäller att vara mentalt beredd, förbered er. För ni kommer bli frestade, godiset finns överallt, folk kommer bjuda er, ge er, truga er, och ni ska passera det i varenda matbutik och det är så lätt att trilla dit.
Men vill man kan man!
14 kommentarer:
Duktiga du, jag har klarat ½ dag nu :0)
Mycket bra jobbat! KLappa dig själv på axeln och var stolt!
Jag har inte något extremt sockerberoende, men däremot har jag hjärnspöken. Jag kan tänka; "det vore ju gott med det eller det fast jag egentligen inte känner något sug i kroppen".
Och du Kan! Grymt bra. Jag är inte så nära ditt beroende men vet lite hur det känns. Tänker att jag kan ju äta en macka, ett äpple men direkt när jag har fått det i mig så tjodong! säger det i huvudet och jag vill bara ha mer oavsett kolhydrat. Hur tänker du, kommer du aldrig äta godis eller kommer du efter en tid försöka hitta det som funkar? Eller någon ersättning? Kör på, du är supergrym!
Det var ett jättebra inslag om just detta på Malou, efter tio, om en kvinna som var extremt sockerberoende. Gått i avvänjningsterapi och liknande. Hon mår dåligt av att känna doften av godis. Så sockerberoende finns, ett förjävligt beroende och de som inte förstår/tror på det, ja shut the F up!
Sockerberoende finns! Det är ett vidrigt beroende eftersom socker finns överallt. I nästan allt.
Var stolt!!!
Bra jobbat vännen!! Du är duktig du!
Väldigt bra jobbat!
Well done! :-) Jag ska också ta mig en godispaus på ett par veckor från och med nu!
Vad duktig du är!
Jag tillhör också de där sockerkänsliga, blir lätt "beroende" och kan känna mig helt bakis om jag äter för mycket socker. Det är värt att kämpa för att komma över sockerberoendet, det blir lättare och lättare!
Grymt bra jobbat! Jag tänker ta inspiration av detta och sikta på 3 veckor utan jag också. Inte för någon speciell skull, bara för att jag tror på att utmana sinnet ibland. :)
Åhå, grymt bra jobbat! Jag tänker inspireras av dig och göra samma sak. Inte för ngn speciell anledning, bara för att det är bra att utmana sig själv ibland. :)
Ååh du är så GRYM! Tre veckor är en evighet om man känner som du. Jag läste det här inlägget högt för Fredrik och han trodde ett tag att det var jag som hade skrivit det. Så spot on!
Jag har fått kämpa mot godissug de senaste två veckorna men klarat det. Det har varit jäkligt tufft emellanåt, men så säger jag till mig själv att det här jädrar i mig är sista chansen att nå min målvikt innan sommaren och att godis skulle förstöra.
Jag tror tusan jag tar och lägger din blogg som startsida, så mycket sätter du ord på det som rör sej i mitt huvud, i nästan varenda inlägg du skriver! Jag vet att jag har sagt det förut, men du är en fantastisk inspirationskälla! ha en mysig kväll!
Bra jobbat!!! Och tro mig, jag vet vad sockerberoende är för något, tyvärr...
Så inspirerande! Jag är totalt beroende av naturgodis, har gått omkring i huset i två timmar nu och rotat i skåp efter något sött att stoppa i munnen. Det går inte att sluta, mitt huvud dunkar isönder, jag är på så himla dåligt humör... Nej, nu är det stopp. Från och med imorgon: INGET GODIS! Åter igen tack för ett inspirerande inlägg! All lycka till!
Skicka en kommentar