Tummskruvseffekten!

Det finns de som säger"man måste leva oxå" och pratar om vikten att "unna sig". Men nu sticker jag ut hakan och säger att just nu, just för mig, är alla såna tankar bullshit! Jag har ett mål och det ligger inte längre någonstans i horisonten- utan det är alldeles påtagligt nära! Vill oxå påpeka att jag lever alldeles utmärkt- tack så mycket! Så fan heller att jag tänker göra nåt som gör att målet glider någon meter längre bort! Jag har nolltolerans nu! Inga avvikelse från planen tillåts! Om jag ska ta de sista kilona, de som sitter som hårdast fastkilade på min kropp- då kanske det är lite hårdare tag som ska till. No mercy!

Men jag vill poängtera att det inte direkt är jobbigt längre. Visst är sockersuget jobbigt- när det gör sig påmint. Det är en ständig kamp, med min "sockersjuka" men jag vinner över den. Förutom den är få saker jobbiga. Jag har blivit mentalt stark av min diet. Den jag kört sen 15 februari. Det är ingen "uppoffring" utan tvärtom är den spännande, rolig, och den uppfyller mig! Jag ser målen, jag ser resultaten- så mixandet och experimenterandet för att hitta nya sätt att forma kroppen som jag vill och samtidigt ha maximalt med energi till träning- det är roligt och spännande!!

När man börjar nosa på sitt mål, och det ligger nära så gäller det att ej tappa fokus. Visst är det viktigt under hela resan, men det är så lätt att tro att bara för man är på upploppet så kommer man springa i mål per automatik. Det är hjärnlurendrejeri. Det går alldeles utmärkt att snubbla och falla innan näsan gått över mållinjen! Det har gått bra att tappa mina kilon. Faktiskt så har det gått bra. Allt är relativt- men efter mina förutsättningar har det gått relativt snabbt. Jag tappar inte vikt jättefort. Jag är inte en av de som "rasar" i vikt. Min kropp är lite som en hamster- sen samlar på sig och gömmer undan och håller kvar.

Så tummskruvseffekten är vad som nu är tanken. Jag drar åt. Lite till för varje vecka. Tänker igenom min matplan och försöker granska den kritiskt! Jag söker ej sätt att äta så lite som möjligt. Jag bantar inte! Jag ska inte bli så smal som möjligt! Jag tränar styrketräning men vill deffa bort underhudsfett. Jag försöker inte uppfinna sätt att äta så lite som möjligt! Jag försöker hitta sätt att äta näringsriktigt, och ge mig så mycket energi som möjligt men samtisigt ligga på udnerskott för att tappa i fett. En rejäl balansgång minst sagt! Jag har ingen utbildning, jag är inte dieatist/nutrionist och allt vad det heter. Så jag experimenterar och testar. Utvärderar löpande, korrigerar och har mig. Och det är väldigt spännande!

Vad gäller tummskruvar så handlar det väl om att sakta sakta dra åt. Lite till i taget. Jag ser över mina intag av bröd, av knäckisar, funderar på hur optimal min frukost är, mina mellisar, mina tillskott. Och det handlar för mig inte bara om kosten utan att också få ut mer och mer av träningen. Öka intensiteten. Effektiviteten. Jag har inte tid att träna mer, behöver det inte heller. Men däremot kan man fundera över HUR man tränar. En sådan sak för mig har varit nu att t ex se över min morgoncardio. Målet är att springa 4 mornar i veckan- och det ska vara 4 olika vändor. En kanske handlar om att springa i trappor? En annan är uppförsbackslöpning! En tredje är att hitta en vända utan backar och fokusera på högsta möjliga tempo! Etc!

Jag tror att så länge man har ett bra mål som motiverar en så blir vägen dit spännande! Och när man kommer fram så kommer uppoffringarna kännas som kaksmulor!

Mot målet!!