Ibland får man kommentarer som "Du som tränar så mycket kan ju äta vad du vill"!
Mitt svar är alltid Nej och Ja.
Och tankarna går på högvarv när jag ska reda ut det!
Å ena sidan så är svaret JA av den anledningen att jag redan äter vad jag vill. Jag vill äta bra mat, jag vill äta på ett sätt som formar min kropp som jag vill, jag vill äta på ett sätt så jag orkar med träningen och får ut maximalt av den.
Att äta vad man vill måste inte vara = äta skräp!
Men visst- det finns saker som jag låter bli. Saker som jag väljer att inte äta, fast folk tycker att om man tränar mycket så kan man "unna sig" sånt. Och visst så kan ju teoretiskt så att en person som tränar mycket äta mycket mer utan att gå upp i vikt jämfört med hon eller han som bara ligger på sofflocket och knappast förbränner några kalorier alls. Såklart!
Men å andra sidan är svaret NEJ av den anledning att människor är skapta olika. Det finns de som tränar samma mängd som jag och kan äta vad sjutton som helst utan att gå upp i vikt. (Finns de om inte rör sig alls och ändå inte går upp i vikt). Men jag är inte en av de- Jag tillhör den kategorin som har oerhört lätt för att gå upp i vikt och väldigt svårt att gå ner. Så är det bara. Det är inte mycket att diskutera- om jag moffade i mig så skulle jag gå upp i vikt även om jag fortsatte träna stenhårt!
Lite matematik ligger det ju i det hela också- om en person ska ligga på ett visst kaloriintag för att gå ner i vikt och sen tar man hänsyn till motionen så kan man ju få fram en ekvation för exakt hur mycket "moff och goff" som kan tillåtas eller kanske hur mycket träning som ska till för att förbränningen ska hindra en viktuppgång.
Jag äter oftast det jag vill men nej jag kan inte äta vad som helst!
9 kommentarer:
Jag måste äta extremt mycket onyttigt för att gå upp i vikt eller äta väldigt mycket över lag. Däremot rasar jag i vikt om jag börjar må psykiskt dåligt för jag tappar aptit. För några år sedan rasade jag 4kg på en vecka vilket inte är hälsosamt alls, men fort gick det. Vi är verkligen alla olika.
Åh. Jag måste göra ett blogginlägg om detta istället känner jag nu!!! Nu är tankeverksamheten igång!! :)
Sjukt orättvist är det! Jag är precis som du Em (det har jag ärvt från min kära far), medan båda mina bröder typ är streckgubbar trots att de lever på vitt bröd, coca cola och McDonalds (arv efter vår spinkiga mamma). It´s just not fair. NOT FAIR I TELL YOU! ( Ursäkta mitt lilla utbrott :). )
Jag tror att många som kan "äta hur mycket som helst" inte alls äter i såna kopiösa mängder. Många människor som säger vara såna men ändå är smala som streck, har i själva verket ganska stor koll på vad dom äter och precis som du Em så vill de inte äta massa onyttigt. Känner flertalet personer som är bra exempel. När man känner dem mera väl eller skrapar på ytan ser man att "äta vad som helst" inte alls är vad som helst, eller särskilt mycket, eller så äter de omedvetet väldigt sällan osv..
Så jag tror att en del av att du tycker att du har lätt att gå upp i vikt beror på att du har bra koll på dig själv =) Vilket är himla bra!
No offense till er som säger att ni kan äta vad som helst, då är ni säkert en av få som har extra hög ämnesomsättning! :) Men menar bara att de inte är så många som man kanske tror =)
Jag brukar ofta tänka i hästtermer när det kommer till det där med mat. Jag kan inte riktigt förstå hur vi kan tro att det går att räkna ut ett kaloribeov som täcker alla människor.
Under alla mina år då jag har jobbat med hästar har jag lärt mig att energibehov är extremt individuellt. Två hästar som är lika stora, väger lika mycket och som går på samma träningsschema har nästan aldrig samma energibehov. Somliga måste äta enorma mängder för att hålla vikten och klara av att prestern. Andra får gå på ständig diet.
Det kanske låter krasst men jag tror(utan att ha någon vetenskaplig grund) att människor fungerar ungefär på samma sätt. Det finns vetenskapliga studier som visar att energibehovet bara skiljer ca 100 kcal/dag på en person med hög ämnesomsättning resp.en med låg. Låter kanske inte så mycket men slå ut det på ett par år så gör det nog mer skillnad än vi tror.
Oj, lång kommentar det blev.
Den där kommentaren känner jag igen, och jag är oxå på den nivån att jag redan äter den typ av mat som jag vill och mår bra av. Men visst är det så att träningen ger extra utrymme för "det där lilla goda", och visst är det skönt att inte behöva bekymra sig över sånt utan att äta det man är sugen på :) Ibland blir jag fortfarande förvånad när folk inte inser att bra mat faktiskt kan vara riktigt gott!
Gullunge där!Nu är jag äntligen tillbaka och har läst dina kommentarer:)
Det där med att "du kan väl äta vad du vill" brukar jag bemöta med: Ja jag gör ju det! Jag äter vad jag VILL och det råkar vara nyttigt och det min kropp behöver för att orka prestera.
Appropå mat..lite roligt under helgens festligheter var det en människa som halkade i pyttipannan(det är sant!)och stukade foten...rätt lustigt :)
Kram!
Jag brukar fundera på det där. MIn bror är en sån som äter sjukt mycket goff, och ändå är som en pinne och inte rör sig alls mycket.Det stämmer inte i alla fall det där med att äter du mer än du gör av med går du upp i vikt och vice versa!
Fina du.
Jag stryker under på Martinas kommentar. Jag äter vad jag vill och det råkar vara "nyttigt" för att jag behöver det. Men i bland behöver jag äta "onyttigt" för att faktiskt förstå hur gott det jag äter faktiskt ÄR. :)
Hoppas att vi får till ett pass snart. Jag tror att SATS Stureplan har ett utomhus Boot camp pass i morgon. Det kanske skulle kunna vara ngt? Tyvärr så fungerar inte hemsidan just nu och jag får inte tag på exakta detaljer.
precis!! Jag kan äta mycket men inte vad som helst... om jag äter vad jag vill så är det nyttigt iaf på vardagarna.. på helgerna kan de va gott att lyxa till de lite.. men det är ju så ja vill ha de!
Skicka en kommentar