Bläddrar runt bland olika bloggar. Hittar så många som skrivs av tjejer som satsar på sin första tävling, eller möjligtvis andra. Luciapoklen... Atletic fitness... SM... Så många som vågar sticka ut hakan och sätta upp ett så stort mål- som en tävling. Det tränar stenhårt, dietar, satsar, laddar. Jag blir så vansinnigt inspirerad! Jag tycker de är fantastiska! Men sen blir jag lite ledsen- varför vågar inte jag satsa så?
måndagen den 19:e juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det vågar du :) Du tänker bara att du inte vågar...pröva...tänk ATT du vågar, säg det till nån att du funderar på saken ( fast det är väl det du typ gör nu ;) ) se dig själv där på scen. snart har du tänkt det så många gånger att det är verkligt. Lycka till!!
Jag tycker inte att du är en fegis - tvärtom!
Såklart att om du nu har de tankarna så kommer du så småningom yttra de orden, låt det ta sin tid.
Ibland (läs: hela tiden!)får jag funderingar och frågor om varför jag tränar så mycket, hur jag kan tycka att det är kul, varför jag inte dricker eller varför de aldrig sett mig inne på en snabbmatsrestaurang.
Jag håller på ha mina standardsvar till allt, men så kommer frågan om vad jag tränar till, hur det kommer sig att jag lägger ner sådan tid på det.
DÅ skulle det vara mer försvarbart för mig att hitta på en idrott eller att jag tränar till den och den tävlingen.
Så visst kan man för sin egen skull behöva ett specifikt, namnkunnigt mål. Jag personligen tycker nog att det är bra mycket coolare att välja träning/kosthållning som livsstil och stå rakryggat stenstolt inför en sådan utfrågning.
Är det inte just det du gör - om du jämför med dig själv? Det tycker jag, och jag tror många håller med mig.
Klart att du vågar!
Men hallå, vadå "varför vågar inte jag satsa?" ? Du satsar väl stenhårt redan? Det var juh inte alls länge sen du berättade för oss bloggläsare att du faktiskt drömde om bodyfitness, och bara för att du inte har en specifik tävling du tränar eller dietar till just nu, betyder väl inte det att du satsar mindre för det? Jag tycker att du går helt rätt väg då du tränar för glädjen och glädjen över resultaten, fortsätt med det, och snubblar du över en tävling eller två så kan du juh alltid snegla lite på anmälan...:) Nån gång ska juh va den första!
Klart du inte är! För mig känns det inte så svårt att prata om mina mål när de ligger nära till hands, när man ÄR anmäld till den där tävlingen/loppet eller vad det nu kan vara, och det verkligen finns svart på vitt. Mina mer långsiktiga mål och mina drömmar däremot, håller jag för mig själv... Det är inte fegt. Fegt skulle vara att inte våga drömma alls.
Skicka en kommentar