Stapplar ur sängen. Vaderna spänner, låren spänner. Lite cement och betong i just vaderna! Det märks att jag ännu inte är riktigt van att hålla detta tempo och så här pass många träningspass i veckan.
Jag har räknat ut att jag sprungit ungefär 3.1 mil (!!) denna vecka! För mig är den siffran oerhörd. (Och jag har hunnit med 2 timmar styrketräning också- samt 1 morgonpowerwalk!) Och då har jag ändå bara spridit det på 4 dagar- då onsdagen blev en hel vilodag! Jag är annars oerhört dålig på att vila. Jag får bakläxa på det området. Jag blir rastlös av det, det rycker i benen, fast jag vet att jag bör- och måste. Men jag behöver endorfinchocken för att må riktigt bra!
Nu blir det en lätt cykeltur iväg till Långholmens klipppbad! En ny del av Sthlm ska erövras. Om 2 veckor så firar jag 2 år som Stockholmare och SöderBöna! Men fortfarande finns det så mycket att se, erövra och njuta av. Stockholm är djupt i mitt hjärta!
1 kommentar:
Det är verkligen inte dåligt! Så härligt när man kan se det sådär för då fattar man hur bra man har jobbat. Grattis! Peppkram
Skicka en kommentar