Flyttar målet till horisonten!

Och det känns så himla bra!

Sinnesro och lugn i själen och kroppen när jag nu bestämmer mig för att det är riktigt långt till mitt mål!

Låter det absurt och bakvänt?

Nja!

För mig låter det skönt.

Jag vill flytta mitt mål riktigt långt fram. Putta bort det mot horisonten. Och det stressar mig inte alls. Jag känner inte alls att det är jobbigt att jag har så långt att ta mig. Att jag ska färdas sådan avsevärd sträcka. Nej- istället ger det mig lugn. Plötsligt blev det ingen brådska. Jag tar tag i det jag vill förändra, och säsongen jag har framför mig och inlett kommer innebära mycket tung träning, mycket hård cardio och en strikt diet. Fast jag redan inlett den och är igång är jag förväntansfull på det som ska komma. Men mentalt är det skönt att ha flyttat målet längre bort. Det handlar ju också om att målet växt, blivit större och då behöver kroppen mer tid för att komma dit.

Kroppen ska sätta mer muskler och utvecklas ytterligare. Jag är så glad att jag ägnat dubbelt så mycket energi och uppmärksamhet åt att bygga ben för det har faktiskt gett resultat. Det känns skönt att ha fokuserat mer på just ben och gett dem en riktigt bra chans att växa och bli starkare och utvecklas, en chans de tagit tillvara på. Nu fortsätter jag, men nu är det framförallt mage och rygg som behöver den där extra skjutsen, och det ska de få! Jag ska få den där ryggen jag drömt om, det har jag bestämt. Jag vill ha den och jag kommer få den, det handlar bara om att bestämma sig och sedan inte ge upp utan fortsätta h-e-l-a v-ä-g-e-n! Det är väl det som är utmaningen? Orka hela vägen, inte krokna, inte slacka av, utan fortsätta kämpa kämpa kämpa!

Mina mål gör mig lycklig!