Jag vägrar...

...vara avundsjuk på andra som har det jag vill ha- när det de har faktiskt finns inom räckhåll! Jag vägrar önska mig saker utan att gå efter de. Jag vägrar acceptera att jag inte kan och jag vägrar ge upp. Jag vägrar konstarera att andra har det jag vill ha och sedan bara avundsjukt titta på. Jag vägrar backa undan och jag vägrar släppa taget. Det finns inom räckhåll det jag vill ha. Och varför skulle jag inte gå efter det? Varför ska jag låta mig hindras? Jag vägrar  se andra och tänka "tänk om jag såg ut så där- tänk om jag hade den formen, tänk om jag hade de musklerna"- när jag vet att jag kan uppnå dem- det handlar bara om hur väl jag kämpar! Jag vägrar fastna i en negativ- tankespirl som säger att jag inte kan, att jag aldrig kommer uppnå allt det där jag drömmer om. Mina drömmar är mitt ansvar!

Jag vägrar också falla in i den där generella förprogrammerade alla- ska- göra- lika- boxen. Det finns någon slags ram och så många rätt och fel. Generealiseringar som jag inte orkar med. Måste vila mer, kan inte gå så hårt, inte springa varje dag, inte äta så där lite kolhydrater, inte springa på tom mage. Inte göra si och så. Följ alla måsten och ska. Foga dig. Ställ dig på led. In i kön och håll käft! Nej tack. Det är inte min grej. Jag vill gå min egen väg. Jag skiter i om andra tycker mitt kaloriintag är för lågt- "det är lägre än rekommenderat för tjejer i din ålder/vikt/längd" *Snark* Jag orkar inte med alla "do" och "don't"- träna inte så, gör inte så, ät si... som är så galet allmängiltiga. Ju fler som- ju fortare tack- inser att allas kroppar är unika- desto bättre!