Så lätt om man inte känner något!

Men ack så svårt att känna empati för någon annans situation- om man saknar just förmågan att sätta sig in i andras känslor.

Klart som sjutton att det är svårt att förstå den ångest och bävan som kommer inför bikinisäsongen om man själv aldrig behövt känna paniken inför att exponera sin kropp och överkilon för främmande människor på en strand. Om man då inte försökt att verkligen tänka sig in det känns. Och klart det är svårt att förstå hur det känns med det jävliga sockerberoende om man inte känt dig själv. Lätt då att skratta och säga att det inte finns något som heter sockerberoende- utan bara skylla på taskig karaktär. Klart det är lätt då. Om du inte känt eller försökt sätta dig in i hur det känns när man bara vill skjuta den sega kärringjävlen före en i kön som tjafsar om tomatpriset med kassörskan medan man står där bakom och svettas med godispåsen i handen och bara genast behöver få sätta tänderna i en ferraribil innan paniken slår ut allt vett och sans. Om du aldrig känt den formen av extrem abstinens förstår jag att det är svårt att förstå.

Känslor kan vara underbara och vi ska bejaka dem. De positiva. Men känslor är jobbiga också. Som griniga trotsiga småungar som försöker manipulera oss och styra oss.  De slår till på en sekund och lämnar föga tid över till eftertanke och logiskt tänkande. Instinktivt griper vi efter det som känslorna ber om. Om vi inte stannar upp och tänker till.

Jag tänkte på detta fenomen känslor häromdagen när jag besökte Ica med Kärleken. Situationen var klassisk- jag var hungrig, trött, lite kissnödig, svettig men framförallt hungrig. Vi skulle köpa lite färskt frukt och mineralvatten till mellis och så blev Kärleken sugen på snacks och grabbade en chips- påse varpå hon frågar mig om jag vill köpa nåt snask till eftermiddagen. Men se- situationen blev inte helt typisk. För jag sa bara nej. Nej jag vill inte ha. Nej tack. Jag ville bara ha min frukt och den där avokadon som snart skulle mosas på en knäckis. That's it. Jag hade inga andra cravings och inga sug. Min Kärlek berömmer mig och säger "duktig du är" och jag log stolt.

Men så började jag tänka. Jag gjorde egentligen inget duktigt. För tro mig- jag är bra på att berömma mig själv när jag gör det. När jag behöver det. De där gångerna jag brottas mot sockermonstret i butik. När jag står med tårar i ögonen och slåss mot de drakar och demoner i mitt huvud som gör sitt bästa för att fälla mig. Men inte idag. Jag slogs inte. Det behövde jag. Fanns nämligen ingen fiende som visade sitt fula face. Så det var bara enkelt. Lätt. Självklart! Jag var inte "duktig". Och det var för att känslorna inte var där. Jag kände ingenting. Ingen vånda. Ingen ångest. Kanske lite av en lättnad.

Men så lätt det är att göra bra beslut när man inte känner en brinnande längtan efter det kontraproduktiva.
Och tänk så tufft det är att gå emot abstinens och begär.
Men det går- om man vill det tillräckligt gärna!
Du äger din kropp
Du äger dina val
Du äger dina känslor

Glöm inte det!