Två fd- bodybuilders som tränat hela sina liv och som fortfarande är i väldigt bra form gör entré på ett helt nytt gym. De är där för att fråga om det går bra att provträna. De är båda klädda i träningskläder, alltså ej i heltäckande overaller, så deras mycket goda fysik syns mycket tydligt. De går fram till tjejen i receptionen för att höra sig för om möjligheten till en provträning. Tjejen bakom disken tittar upp och säger:
- Ja men självklart! Då behöver jag bara veta om ni har någon som helst tidigare träningserfarenhet eller om ni vill ha hjälp av en instruktör?
Eh......
Ibland är det kanske inte så bra med rutiner... Att ställa samma frågor som man alltid ställt, följa samma manus, samma upplägg och samma vanor. Ibland kanske man måste lyfta blicken lite grann. Se vad det kan vara man missar!
Om man alltid gör som man alltid gjort så kommer man ju fortsätta få samma resultat. Och det är ju kanon- om det är bra resultat. Om man får ut precis det man önskar och vill. Men om resultaten man önskar sig uteblir- då kanske det är dags att se över sina vanor och rutiner!
Jag läser/ hör här och där om personer som inte går ner i vikt som de vill, som fastnar på ändlösa platåer, och som inte kommer vidare. Jag är själv en av de som har svårt att gå ner. Men det är ju inte för att jag är ett medicinskt under/ att jag har ett genetiskt problem/ sjukdom/ mediciner som stoppar min ämnesomsättning. Nej- det är att jag gör något fel när jag inte går ner. Min kropp är inte en av de stora världsgåtorna- utan den funkar väl som de flesta andra- med en personlig touch. Så det gäller bara att "knäcka koden" och finna sin nyckel. Jag har den ofta i handen- och då kommer resultaten. Men så ibland blir jag fumlig och får det lite svårare!
Här är en intressant tanke: "De flesta som säger att de har svårt att gå ner i vikt har överskattat den förbränning de skapar genom sin träning och/eller underskattat sitt kaloriintag".
En tankeställare så där!
Hur mycket förbränner din träning egentligen?
Kompenserar den för hur mycket du äter?
Hur många kaloirer får du i dig per dag- egentligen?
Hur mycket "kostar" den där extra lilla mackan?
Hur står det totala kaloriintag i förhållande till din förbränning?
Skapar du verkligen det underskott du tror och som krävs?
Jag identifierar mitt problem till att det definitivt är intaget som blir min bov när jag inte går ner. Jag har svårt att se hur jag ska kunna träna mer/ intensivare/ effektivare- men däremot tror jag att jag underskattar mina intag. Svidande ärlighet och tankeställare- men så viktig!
5 kommentarer:
Eftersom jag på grund av sjukdom inte kan träna längre som jag vill... så får jag ha stenkoll på kaloriintaget och till viss del även kolhydratintaget för att gå ned i vikt... men det går! Precis som du skriver så gäller det att hitta SIN nyckel, ingen är den andra lik. Även om det krävs flera försök i frågan, så gäller det att sluta se sig själv som misslyckat och ta ny tag. Att aldrig ge upp.
För mig har det inte alla gånger handlat om att ha ett underskott av kalorier för att gå ner i vikt. Jag stod mycket länge på en "platå" för att jag åt för lite mot vad jag tränade. Att t.ex. kolla det totala kaloriintaget för en dag på t.ex. matdagboken gjorde det iaf klart för mig att jag åt alldeles för lite (ca 1000-1200 kcal). Sin egna nyckel är det ända rätta, alla har verkligen inte samma :)
Haha, undrar vad de tänkte när hon ställde den frågan.
Många som jag kommer i kontakt med som inte går ner i vikt som de vill säger att det äter "hälsosamt" och "tränar mycket". En annan klassiker är "jag vill gå ner i vikt och har prövat allt men inget funkar".
Saken är ju den att man kan äta fel eller för mycket även om det är "hälsosam mat". Och ofta innebär "tränar mycket" att man kanske tränar för lågintensivt, för ensidigt eller kanske till och med för mycket (inte ovanligt med tjejer som kör 7 dagar i veckan). Och så till det här om att de "prövat allt". Saken är ju den att det inte räcker att pröva något. Man måste börja, fortsätta och genomföra helt ut. Det går ju inte att testa en vecka eller två och sedan sluta för att inget hände.
Att överskatta sin träning och underskatta sin kost är supervanligt!
Ouch! Rakt i bulls-eye!;)
Efter att ha jojobantat x antal år så tycker jag ju mig känna min kropp.
Och har kommit till insikt att jag nog måste räkna kalorier för att g¨ner. Har iaf tänkt testa det nu i höst.
Jag äter konstant för mycket och det är så sjukt svårt att ändra! Spelade volley 5 dar i veckan + 1-2 gympass förut och åt därefter, sen skadade jag mig och övergick till att bara gymma ---> vikten smög sig på. Har fortf svårt att äta lagom fastän jag ökat upp träningen igen. Bara att kämpa vidare!
Skicka en kommentar