Men jag har slagit i botten.
Det är bara att erkänna.
Sträcker upp händerna mot taket och erkänner.
Jag orkar inte gå upp och träna på morgonen, jag har inte klarat att hålla min träningsplanering, kommer inte iväg till gymmet. Jag har ingen energi. Är bara så fruktansvärt trött. Jag sover inte ordentligt och kosten är upp och ner. Jag vill inte gnälla loss här mer i bloggen. Det är ju skit trist att läsa. Men nu är det så här det är. Det var invigning på Löplabbet igår men jag mäktade inte att ta mig dit. Jag har noll energi. Bara mardrömmar och saknad. Jag vill tillbaka. Måste tillbaka.
Hur gör man?
Hur kommer man upp?
Har någon ett recept?
Vänd vänd snälla vänd
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket
8 kommentarer:
Skänker varma tankar till dig och hoppas att du mår bättre snart!
Träningen är inget att oroa sig för, du har varit den så trogen att den väntar på dig tills du är redo, som en sann vän!
Kramar!
jag har inget svar på hur man gör men kanske kan stilla promenader skingra tankarna. även om det sista man vill är att ta sig upp och ut så kan det vara bra ändå. ibland. kram!
Hur man gör? Slutar kämpa mot sorgen kanske, tillåter sig själv att känna just så här just nu. Gör små saker som ändå trots allt känns bra mitt i all sorg. Var snäll mot dig själv - låt det ta den tid det tar. Inte vet jag, men för mig hjälper det att bara försöka acceptera att jag är ledsen och att det är ok. Och när du minst anar det vänder det.
Kram!
hej :) Har kikat lite på din blogg lite då och då ett tag nu, men inte skrivit något...Men nu kändes det som om det var dags.
Jag sörjer verkligen med dig. Förstår att du är helt förkrossad då jag också förlorat en nära vän, som för mig var en katt. Hade honom i 16 år, över 2/3av mitt liv.
Jag tror du måste låta dig vara ledsen och sörja. Jag har förstått att du lever livet genom bra mat och träning.
Men ska du under denna jobbiga tid behöva ha dåligt samvete för att du inte tränar också? Räcker det inte som det är?
Man kan inte orka allt jämt eller hur? Som någon annan skrev här, ta en promenad och låt dig känna och tänka.
Sedan kan det kanske vara bra att bara GÅ, gå till gymmet för du vet att du mår bra där, du måsta bara komma dit. Träning kanske är som terapi för dig?
/L
Skippa allt vad träning och motion heter i 2 veckor utan ta det bara lugnt istället och fokusera på dig själv. Det är okej att bara döligga i soffan flera dagar på rad. Sen kanske du får upp träningssuget igen.
Och du, du är mänsklig. Gnäll på!
"This to will pass". Låt det ta den tid det tar. Sorgarbete ska inte stressas bort. Det kommer en dag då du det inte kommer kännas som det gör just nu, det kommer inte alltid kännas så här. Det kommer bli bättre. Låt det ta den tid det tar.
Du kommer över din sorg bara genom att sörja. Om du ignorerar den nu så kommer den sen. Låt det vara precis som det är, acceptera det bara. Du kommer att komma tillbaka, det tvivlar ingen på. Många styrkekramar!
Man tillâter sig själv att mâ dâligt, att vara ledsen. Man tar hand om sig som man skulle ta hand om nâgon annan som vore ledsen, en vän.
Kram till dig!
Skicka en kommentar