Först blev folk fettskrämda. Sen kom kolhydratsfasan. Nu är det proteinhysterin!
Hittade gamla anteckningar och läste lite intressanta rader från några år tillbaka- om min dåvarande kost. När jag var som störst och tänkte att det skulle bli bot och bättring var jag så vansinnigt inställd på att det var socker och fett som var bovarna. Och endast socker och fett! Jag hade en tanke om att kolhydrater varken innehöll fett eller socker. Så de var helt tillåtna- i obegränsade mängder! Pasta var lika tillåtet som grönsaker, så jag åt det, i lass! Jag tyckte det var en kanonbra lunch att käka pasta med tomatsås- inget socker och inget fett, tyckte jag. Smalmat enligt mig. Så 250 gram färsk pasta (minst!) var ju inget problem att ösa upp på tallriken och sleva i sig. Resultatet? Eh... Det önskade resultatet uteblev- det mindre önskade var där! Jag gick ju knappast ner i vikt... Jag ville leva utan socker (mycket bra) och utan fett (vaddå- finns det nyttiga och livsviktiga fetter?) och även protein- om man bortser från lass med fläskekarre med härligt knaprigt insprängt fett! Kolhdyrater var vad jag baserade mina måltider på- och toppade dem med lite protein!
Idag ser det annorlunda ut!
Idag baseras mina tallrikar på proteiner. Först väljer jag dem, sedan lägger jag till övriga näringsämnen. Och herregud så mycket bättre jag mår. Håller mig lagom mätt, slipper bli svullen, slipper bli tung, jäst och trött. Jag har alltid bra energi till mina träningspass. Jag har alltid ork att träna, men får numera aldrig håll. Jag upplever ingen "Matkoma" och heller inga sockerfall. Jämn i humöret och varken vrålhungrig eller proppmätt.
Så jag hänger på proteinhysterin! För visst råder den? Överallt! Folk proppar i sig proteiner. Och jag är en av dem. Och jag erkänner- jag älskar protein! Det är ett grymt bränsle. Men det finns en till anlendning att denna kost passar mig så bra- den tillfredsställer mina smaklökar. Jag älskar protein- helst från köttriket. Kyckling, fisk och framförallt kött- det är himmelrike det!
Kanske bäst att man inte överdriver något intag med tanke på att för mycket protein sägs ge leverskador, för mycket fett kan ge hjärt- och kärlsjukdomar och för mycket kolhydrater kan ge diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Men för min del funkar detta kostupplägg allra bäst! På med massa proteiner- lägg till färska grönsaker, nyttiga fetter och njut! Jag gör det och jag trivs. Det passar mina ändamål bäst. Jag behöver inte ris, pasta, bröd och potatis för att må- jag minimerar dem för att må bra! För att det passar mig. Och det är det viktigaste- att finna vårt eget!
Det är mycket prat om kost i bloggen nu- jag erkänner det. Men det är många tankar som kretsar runt det nu- runt kostupplägg, innehåll, portioner, sammansättning. Träningen rullar skrämmande bra nu, och jag är så lycklig över det. Och jag får mer resultat än tidigare- jag tränar hårdare och allt mer tungt. Jag är inne i ett bra flow vad gäller att bygga musklerna så inte konstigt att kosttankarna blir allt mer intensiva! Frågorna som rullar är framför allt:
Hur ska jag äta för att ha optimalt med energi?
Hur ska jag äta för att orka bygga muskler?
Hur ska jag äta för bäst återhämtning?
Hur ska jag äta för att kunna minska i fett?
Högst upp på önskelistan trängs nämligen mer muskler och mindre fett. En balansgång som heter duga och varje dag blir ett experiment. Men för utom att testa och pröva sig fram så får jag också jobba med den svaghet jag- portionsstorlekarna. Vissa dagar går bättre än andra- men det är verkligen en utmaning att inte äta för mycket. Men man lever och lär!

2 kommentarer:
Protein ÄR ett bra bränsle, men miljön skulle må bättre om vi inte åt fullt så mycket kött. Det finns ju massa andra "braiga" proteinkällor också. Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen att alla ska få äta det som passar just en själv och det man trivs med och njuter av, men visst vore det bra om det gick att göra på ett hållbart sätt... Kram
Jag älskar verkligen oxå protein i alla olika former :) Men jag behöver lite kolhydrater i form av ris/bulgur/couscous med mera... utan dem märkte jag för ca 2 år sen att jag kom in i en depression. Är ju inte helt 100 att det var saknaden av kolhydrater som gjorde det men det kunde varit en bidragande faktor.
Men alla är olika och man förändras nog med tiden oxå :)
Skicka en kommentar