Cravings efter mjölksyra?

Kan man ha det?

Jag kan få cravings efter löpning (alltid tacksam när den känslan slår till under såna här perioder när jag tycker cardioträningen känns lite trögt). Jag kan längta ut till löpning. I backar. I trappor. Löpning vid Årstaviken, vid vattnet, i skogen. Eller faktiskt till löpning på löpband. Jag gillar't. Jag får någon slags kick av löpband- för jag ser mig själv i spegeln- svetteas, kämpa, grimasera och ta i. Jag får en kick av se benen jobba som trumpinnar när jag drar på tempot på intervallerna!

Jag kan längta efter löpning.

Men så ibland får jag cravings efter just mjölksyra!

Svårt att förklara känslan- ibland när jag ska ge mig på löpning så vill jag bara springa FORT. Jag drar på ett tempo som jag är mycket medveten om att INTE kommer orka hålla någon längre sträcka. Men kan känna att det inte gör något. Jag vill inte vänta på den där övermannande slutkörda känslan! Den man har efter ett långt pass. Jag kan längta efter den när jag bara sprungit 500 meter och då vill jag inte vänta. Då vill jag känna hur det bränns- direkt! Jag kan inte ge mig till tls, och det är inte för att jag vill att passa ska vara slut, utan för att jag vill ha den slutkörda känslan med pipande andning och mjölksyra som spottar och fräser!

Långsiktigt? Nej!

Skönt? Ja!