...bonusförbränning(?).
Eh ja nåt sånt!
En löptur med Kärleken som tyvärr efter halva svängen fick ont i lungorna och var tvungen att promenera en bit. Att walka var ju inget alternativ för mig eftersom jag var pigg i huvudet och kroppen så jag började springa lite intervaller före henne och tillbaka, och så höll vi på en bit tills hon skulle kunna komma igång igen. Tyvärr gjorde inte hon och hennes lungor det så hon fick promenera lugnt hem och jag bjöd mig själv på en sprintrush hem till dörren!
Känslan efter passet!?
Så glad att jag har min kondition!
Så lättad att jag kunde vara så stark fast jag inte sprungit på en vecka!
Tacksam över mina lätta steg, starka lungor och hjärta!
Kärlek till min kropp och till träningen!
Träningspassionen är påtaglig!
1 kommentar:
Härligt sprunget! och bra att du inte också gav upp och gick utan gjorde nått ännu bättre av situationen!
Skicka en kommentar