Träningsvärk idag. Baksidan av axlarna stramar och ryggslutet ömmar lite, det är tungt att lyfta axlarna och det känns som en osynlig karl med stora händer står bakom min kontorsstol och trycker mig neråt. Kort sagt känns det precis som det ska göra efter ett rejält träningspass!
Jag läste just en sak i Fina Åsas blogg som fick mig att börja tänka kring träning och planering. Kring struktur och glädje. Att om man har ett tydligt mål så kanske det är smart att träna med hjärnan- dvs göra det maximalt och optimalt bästa upplägget för att nå målet. Träna smart och effektivt, träna efter en planering, träna målinriktat och med fokus. Lägga upp passen och varje övning så optimalt som möjligt, inte låta "något" drabba träningsresultaten, utan alltså planera mycket noga. Jag gillar det. Jag är en strukturerad person när det kommer till träningen vilket sannolikt hänger ihop med att jag är jävligt resultatfokuserad! Jag tycker träningen är som roligast när mitt mål är tydligt!! Jag blir "stressad" och irriterad när jag tränar på ett sätt som "inte riktigt ger något". Alltså- all träning är bra träning brukar man säga- och visst, det är bättre att träna lite än inte alls, men bra träning för mig är den som är mest målfokuserad! Träningen måste "ge mig" något, och det ska helst vara ett steg närmare målet! Men jag är inte en PT, jag har inte all kunskap och utbildning så ibland är det klurigt att veta hur smart och effektiv min träning är. Och ibland tar hjärtat över och jag vill bara träna det som är kul! Glömmer bort planeringen för en stund och tappar strukturen och så härjar jag loss! Jag vältrar mig i mina favoritövningar, skiter i att de inte alls hänger ihop, att ordningen jag kör övningarna missgynnar mig, jag tränar då ojämnt och utan balans. Men det är för att hjärtat tar över och känslorna av cravings efter vissa övningar!
Lyssnar du mest på hjärta eller hjärna?
Struktur eller bara på kul?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar