Vem kallar du hälsosam?

Klickar runt lite planlöst på nätet och hamnar inte helt oväntat bland en massa bloggar. Kollar lite topplistor av nyfikenhet- vilka är det som rankas högt, vilka har flest läsare. Jag spanar på dem, nyfiken på samband såväl som skillnader.

Någon som ligger högt på en lista över bloggar i kategorin "hälsa" är en blogg jag inte tycker passar där. Jag läser och blir ledsen. Jag förfasas och blir lite skrämd. Personen bakom bloggen vill gå ner i vikt och målet är 40 kilo. Hon tycker fortfarande att det är ganska mycket men ett mål hon anser rimligt. För att påvisa hur mycket hon tycker det är så räknar hon för oss läsare 1,2,3,4,5,12,13,22,23,24,25,31,32,33,34,40! För att vi ska förstå hur långt det är till siffran 40... Hon delar med sig om tips hur man kräks lättast, om tandborstar i strupen, om sätter att ljuga, undvika att föräldrar och vänner upptäcker att man hoppar över måltider. Hennes mål är att aldrig äter mer än 250 kalorier på en dag... Jag blir ledsen och illamående. Jag blir rädd. För hennes skull. För den vanmakt som måste bo i hennes kropp. Hon som gör sig själv så illa. Och jag skräms över att hon har så många läsare. Jag försöker "trösta mig" med tanken på att många kanske läser som jag gör, för att det skrämmer, för att det är otäckt men är man minsta intresserad av psykologi eller människors beteende då är det svårt att låta bli att läsa. Jag vill förstå vad hon tänker. Men jag inser att alla hennes läsare inte har den inställningen. Jag läser hennes kommentarer och ser alla som hejjar på. Alla som uppmuntrar. Kallar henne stark, modig. Jag blir återigen väldigt rädd. Jag beslutar att inte läsa mer, jag vill inte vara en av de som bidrar till att hennes blogg hamnar högt på topplistan. Inte enbart för mina egna värderingars skull men för att ju högre hon hamnar desto fler läsare kommer hon få och jag tycker synd om de unga tjejer som läser och får sina egna känslor bekräftade.

Jag klickar vidare och hamnar i en annan blogg. Här är en tjej som också hyllas, som ligger högt på listorna. Den här tjejen skriver inget om deff, bantning, diet. Nej hon tränar bara. Hon placerar sig själv i ett fack med titeln "fitness". Här har vi en gymtjej, som styrketränar. Hon har muskler, det går väl inte att förneka. Men jag kan inte se på hennes bilder. Jag ser i princip bara skinn och ben. Tunna, magra stickor till ben. Jag ser inte en muskulös tjej. Inte ens fitnesstjejer som ska tävla ser ut så där. De är deffade och hårda men med fylliga muskler, hon är bara skinn och ben. Men hon hyllas. Läsarna älskar hennes kropp, avundas den, vill ha den, vill ha tips. Hon anser sig själv vara hälsosam och vältränad. Jag blir ledsen och rädd. Igen.

Jag klickar in i en favoritblogg och läser riktigt gamla inlägg. Det här är en tjej som tävlat i fitness och skördat framgång. Hon säger rakt ut att det inte är hälsosamt att leva, träna, äta som hon gör. Men hon gör det för tävlingen skull. Hon gör sin väg så hälsosam som den går att få. Och den är det- så länge hon är off- season men hon säger rakt ut att så som hon lever veckorna innan en tävling inte är något att rekommendera. Hon gör det för tävlingens skull. Hon lever för sin sport och gör det som krävs inför en tävling.

Jag hittar andra bloggar där det experimenteras med kost. 1000 kcal per dag. Vissa lägger sig långt under detta. Men det förklarar de med att de har mycket vikt att tappa. Rivstarter och kickstarter diskuteras. De har sina motiv och anledningar. Och många hejjar på. Det är kanske skillnad om en överviktig tjej lägger sig på 700 kcal/ dag jämför med när en mager tjej lägger sig på det intaget. Men jag kan inte låta bli att leka lite med tanken- hur skulle reaktionen vara om jag som är normalviktig skrev att jag under en period skulle ligga på max 700 kal/dygn. Helheten spelar in. Bakgrunden. Motiveringarna. Anledningarna.

Vem är hälsosam?
Vem är en förebild?

Vad är hälsosamt?

Jag tycker det är vitkiga frågor att tänka på!