Att vakna på morgonen efter en skönsömn med Kärleken och vår nya fina familjemedlem Lexie var fantastiskt! Jag får ju erkänna att den där sömnen kanske inte var så bra egentligen för det var mycket pipande och gnällande från kisses sida, men det är ju inte lätt att vara bebis! Hon är iallafall vackraste och mjukast i världen! Att cykla hem i rekordfart på lunchen för att få så många minuter som möjligt med henne kändes också underbart. Hon är så efterlängtad och jag kan inte ta varken ögonen eller händerna ifrån henne. Tänk att djur kan skänka ett sånt lugn och en sån harmoni även om det samtidigt kommer med ett enormt ansvar- hon är ju alldeles utlämnad till oss!
Stekt laxkotlett!
Några rullar rökt lax!
Avokado!
Gurka!
Sallad!
Räkor!
En klick hemgjord fetaoströra!
Jag älskar mat. Jag älskar att handla och jag älskar att tillaga. Jag älskar doften och smakerna. Jag älskar vad bra mat gör med min kropp och hur det påverkar mina träningsprestationer. Jag älskar goda och sunda vanor, långsiktigt tänk och hälsosamma val! Maten jag äter tar kroppen tacksamt emot. Kroppen måste lita på mig, att den får rätt mängd och ämnen för att vi ska orka allt vi sagt att vi ska orka. Maten som tillåter kroppen att springa fort, springa långt, lyfta tungt, utveckla muskler men utan att sticka iväg i fettprocent! Vi har funnit en god harmoni- god för kroppen och god för smaklökarna. God för nutid och god för framtid. Det är så värt att ha tålamod och lära känna sin kropp- veta vad den behöver och hur den reagerar! Jag är så glad att jag tagit mig igenom de frustrerade tidern. Om kroppen inte ser ut som jag vill eller gör som jag tänkt mig är det aldrig denns fel. Kroppen är inte min fiende den är min kamrat. Jag ska inte kämpa mot kroppen- jag ska kämpa med den! Vi är i samma lag och går mot samma mål. Kroppen ska inte straffas eller berövas på det som den behöver. Det är ju knappast kroppens fel om den inte ser ut som jag tänkt! Om spegeln inte visar vad jag vill får jag lära mig min läxa. Gör om och gör rätt! Den ska få träna och utmanas och den ska få det bästa tänkbara bränsle. Det finns ingen anlending att ge den mer än den behöver men heller definitivt ingen anledning att ta ifrån den vad den mer än väl förtjänar. Lojala fina kropp!
3 kommentarer:
längesen jag skrev en rad.
läser dock fortfarande ofta :)
det är svårt det där. tar tid att kalibrera och ställa in...lära sig lyssna på kroppen även när den inte skriker och allt det där...du gör ett fint jobb!
Hej! Visst är det fantastiskt med små husdjur!! :) Jag har själv två chihuahor och det finns inget bättre än att få vakna brevid de! :) Gillar verkligen din blogg och har lagt till en länk till dig på min sida :)
Jag svarade dig på min blogg men kommentarerna hamnar så långt ner i tråden så jag kopierar över här oxå.
Haha … Selma var 12 veckor och ett j*vla riksmonster när hon kom. Fräste, reste ragg, klöste efter oss. Det var som vi släpat in The Devil och namnet “Lucifer” låg nära till hands. Trodde några nätter att hon faktiskt skulle klösa ögonen ur stackars Griswold (som var drygt ett år då och var värsta fegisen … eller det är han fortfarande). Men nu är hon, om en väldigt bestämd och man kan fortfarande inte göra som man vill med henne, världens gulligaste.
Halsband skulle aldrig funka att sätta på mina katter. Dem är vildkatter i botten och dem ränderna går aldrig ur kan jag säga. Har försökt med sele och koppel på Griswold (gör man det med Selma måste man åka in till akuten och sys) men han bara lägger sig ner och blir helt lealös i benen. Han vägrar att ens stå upp. Haha! En sak du “måste” köpa är ju en sådan här: http://www.cozycatfurniture.com/catgyms_cattowers/catgymscratching.html
Vi har en och våra katter bara älskar den. Ställer man den vid ett fönster blir det västa, spännande utkiksklätterställningen. Värt varenda öre och rockar skiten ur alla andra leksaker/rivleksaker.
Skicka en kommentar