Vikten av att lyfta blicken!

Igår la jag in ett inlägg i bloggen där jag frågade er som läser vad som var bästa med era kroppar. Inlägget finns här och det kom många fina svar! Jag ville uppmuntra andra att tänka efter vad ni gillar med era kroppar, fokusera på allt det som är bra. Och svaren var härliga att läsa! Och visst är det okej att blandad estetisk fåfänga och uppskatta det ögonen ser med att uppskatta det som ryms inom oss!

Det bästa med min kropp är mitt pannben. Jag älskar det jävlar anamma som bor inom mig. Jag älskar min egen övertygelse och hur både kroppen och hjärtat och hjärnan delar den övertyegelsen. Det gör oss till ett dreamteam, till en maskin, till en stark kraft. Oslagbar och osårbar. Lojal och aldrig svikande. Jag är mycket stolt över det fokus som bor inom mig, det driv jag har. Min kropp är stark- både i fysiken och det mentala.

Och om jag ska vara "ytlig" och fåfäng så tycker jag att jag har en riktigt snygg häck- lagom putig, välformad och fast! Jag tycker även att jag har en snygg hållning och så tycker jag om ögonen! Ska vi lämna detaljerna så gillar jag det helhetsintryck min kropp ger- jag tycker den ser stark ut!

Men varför skriver jag det här?

Jo visst handlar det om att få lyfta sitt ego, boosta sig själv lite. Det är viktigt. Men den viktigaste påminnelsen är kanske att jag är bra. Precis här och nu. Och det är viktigt att lyfta blicken ibland när man genomgår en förändring. Jag är i en process nu, en pågående långvarig process där jag försöker förändra min kropp. Genomgående och hela krpopen. Jag arbetar mycket med att omforma den nu. Jag vill ha en starkare kropp, mer muskler, och jag vill att den ska vara tight och fit. Jag vill vara stark och se stark ut. Detta är en lång process. Inget som händer över natten eller under ett par få veckor. Nej det kommer ta tid och det är okej. Jag är förberedd på det!

När jag lyfter blicken påminner jag mig också om en annan sak! Det är okej där jag är idag. Faktiskt. Och jag springer inte ifrån något utan mot något. Och det är en enorm skillnad. Kanske just det som gör mig mentalt stark? Jag är inte på väg ifrån en kropp jag inte gillar- utan jag är på väg emot en kropp jag älskar. Jag försöker tänka så i livet- det handlar inte om att lämna dåliga relationer, dåliga jobb, flytta ifrån något. Utan om att gå mot en annan livsstil, en skönare tillvaro, en mer hamonisk tid, en ny karriär, en annan relation, ett nytt hem. Jag fokuserar framåt mot den fina framför mig- tänker inte slösa energi på att jaga ifrån något! Men jag glömmer inte nuet och dåtid- nej det är där man lär sig något, skaffar sig erfarenheter att ta med sig- lär sig vad man gillar och inte gillar.

Att lyfta blicken hjälper mig att uppskatta det jag redan har och inte bara fokusera på målet. Jag är resultatinriktad och jag drivs mot det mål jag har- men det får inte hindra mig från att uppskatta det jag redan har! När man strävar mot ett mål är det lätt att bara fastna i drömmar om förändringen och det som komma skall- och det finns en fara i att glömma det man redan har!

Det är viktigt att lyfta blicken ibland för att se hur långt man redan nått!

Som sagt- det jag vill nu med min träning och kropp är en process som inte är klar på någon vecka. Eftersom mitt mål är stort har jag långt kvar- målet definierar vägen. Jag har en bra bit kvar. Men jag har också kommit en lång bit. Jag har redan åstadkommit mycket. Jag har lagt en grund att bygga ifrån- en grund som både är fysisk i den mening att jag påbörjat en förädnring av det yttre- men också en mental grund som berör fokus, övertygelser, mål och planer. 

  

Lyfter blicken en stund