Tack för påminnelsen
Sara- det är ganska precis 10 veckor kvar till sommaren, eller iaf till först juni och där någonstans brukar man börja göra bikinipremiär! Vissa gillar
Beach2010 tänket, andra inte. För min del är det mest en rolig tanke. Jag hade lika gärna velat komma i form om det var oktober nu, eller januari. Men visst ser jag fram emot att vara nöjd i sommar!
För det är målet!
10 veckor är en bra tid. En begränsad tid men ändå en bra marginal. Man hinner uträtta mindre stordåd på 10 veckor, visst gör man!?
Men jag tänker också att sommaren inte är ett målsnöre och vad som händer därefter är sak samma. Oh no! Jag har mål för sommaren, för sensommaren och för hösten! Fick en kommentar av en anonym person:
"Vill bara skriva att du är bra och rättså unik i träningsbloggdjungeln. Alldeles för populärt med "1000-reps" med flugvikter och "funktionell" träning. Om du fortsätter att äta bra och köra tungt står du på en fitnessscen om ett par år. Men våga äta ordentligt (men klokt) innan du tokdeffar, annars stannar muskeltillväxten. Kör hårt!!!"
Kommentaren värmer som attan, blossar lätt i kinderna! Någon har förstått de drömmar som går att läsa mellan raderna. Men det som jag ville ta fasta på är just de långsiktiga målen! Jag har inte alls några tävlingsdrömmar, men däremot har jag nog fitnessdrömmar, men mer privat. Jag vill se hur när jag kan komma att se ut som de som drömmer om tävling! Det är mitt enkla, ödmjuka långsiktiga mål, men några tävlingsdrömmar har jag inte.
Jag vill inte stanna min muskeltillväxt- men däremot gör den väl en paus nu. Jag vill bli starkare, tightare och fastare, fram till och över sommaren, men sen kommer det en höst... Och jag vill inte konkritisera de målen för mycket just nu, men att det kommer handla om ytterligare muskeltillväxt förvånar nog ingen! *Ler*!
Dagens tanke- Varför är det så skamligt med fåfänga?
Jag plockar upp lite kommentarer här och där, i olika bloggar, bloggares tankar och läsares kommentarer, och det verkar finnas ett väldans motstånd till att erkänna "fåfänga", att erkänna att man tränar för att man vill vara snygg /ha snygg kropp. Det är liksom inte riktigt korrekt att säga "jag vill ha en riktigt snygg kropp". Men hallå! Handen på hjärtat! Hur många kan säga att "jag lägger ner X antal timmar i veckan, jag använder kosttillskott, jag är noga med min kost (etcetc blablabla) men nejnej det handlar inte aaaaaaaaalls om att jag vill se ut på ett visst sätt...."!. Okej, jag ska inte lägga orden i mun på någon, finns kanske någon som kommer säga emot mig. Men hur många finns det som helt struntar i vad tärningen gör för kroppens utseende?
Här kommer mina erkännanden: Jag bryr mig om det estetiska. Jag vill vara fit. Jag vill ha en tight kropp. Jag vill ha synliga muskler. Jag vill ha konturer. Jag vill ha en snygg kropp!
(Sen är allt här i världen relativt, och det är vad som är snyggt i mina ögon som räknas för mig, och smaken är som baken!")!
Men givetvis är det så för mig att det estetiska inte räcker som inspiration och motivation. Jag behöver de andra målen. Jag har väldigt tydliga mål. Jag vill bli starkare. Jag har olika viktmått för varje enskild kroppsdel. Jag vill bli snabbare. Jag har mål jag vill uppnå vad gäller löpta distanser men även måltider. Jag vill ha mer muskler och bli mer uthållig. Starkare. Jag vill prestera bättre. Förbättra min syreupptagningsförmåga. Förbättra min kondition. Jag vill spränga mina gränser! Jag vill ha funktionen! Detta är de tydliga målen jag strävar mot! Och jag vet att flera delar dem. Vissa har andra mål- som är kopplade till de sporter de sysslar med! Göra flest mål, springa snabbast, skjuta hårdast, vinna maraton, vasalopp, slå pulstoppar på cykeln, Ironman, Triathlon, you name it!
Men visst finns det en parallell önskan om att forma sin kropp? Det kanske inte är det högst stående målet, men visst finns det med? Och om det nu är det högst stående målet, och man inte känner att detta känns "ihåligt och tomt", är det så farligt? Om målet är magrutor- är det något att skämmas över? Det ena måste väl inte utesluta det andra?! Estetiska mål är väl inte sämre än funktionella och de behöver väl inte stå som kontraster?!
Men jag tänker inte hymla med att utseendet på min kropp också räknas. Det skulle aldrig räcka som eget mål, jag måste ha de andra, ovannämnda målen för att motivera mig, men jag behöver båda. Funktionsmål och estetiska mål! Kan man inte få vilja vara alla S!?
Snygg! Smal! Stark! Snabb!