Powerwalk and Powertalk

Så definierar jag kvällens aktivitet och jag tackar Sara för gott sällskap och inspiration och ett härligt samtal!Jag kom hem med en glad känsla i kroppen, trötta ben och frusennypta kinder och näsa! 1 timme och 45 minuter skön rörelse! Det var lne sen jag powerwalkade med en vän och det är en extremt underskattad form av umgåstid. Samtalet flyter lika lätt som stegen, himlen är långt där ovan och ungefär så känns även begränsningarna. Under bar himmel törs man drömma fritt och tro på sig själv, där ute finns ingen gräns och inget tak. Så känns det som jag ska sammanfatta kvällen. Helt underbart skönt!

Vilken hisnande känsla!

Jag insåg just en sak

Jag kan göra precis vad som helst som jag vill göra

Jag har den makten i min hand

Det handlar bara om att våga gå efter de drömmar jag drömt

En hisnande känsla i magen

Ett inspirerande pirr i maggropen!

Jag vill

Därför kan jag!

Framsteg

Jag fick ett mail märkt med rubriken "Framsteg"

Från någon som ville att jag skulle se något

Och jag tackar henne för det!

Jag har gjort framsteg!

Tack för att du ville att jag skulle se det

Småkylig morgonlöpning

Ett extra lager på överkroppen och så mössa och tjock halsduk dragen över näsa och mun- and off we go! Terroristklädsel räddade mig! Klart det går att spring fast det är minusgrader- gäller bara att klä sig smart!

Dagen till ära passade jag på att förlänga min jaga- uppförsbackar- vändan med en extra sväng. Avverkade 40 minuter i piggt tempo! Pigga ben, piggt hjärta och pigga tankar.

Jag konstaterar en sak, om igen, att för mig så är det så att målen helgar medlen. Så skit samma att det är gryning, becksvart och svinkallt- morgoncardion körs ändå. Okej, det är ingen plåga, jag gillar den ju, jag älskar den, men en stark motivator är också mitt mål! För mitt mål är jag beredd att göra vad som krävs!

Energi ska ju alstra energi

Det har jag ju själv påstått!

Jag försökte skaffa mig energi ikväll genom att just göra av med energi. Bränna för att få påfyllning. Tömma för att ge plats för ny energi! Det funkade väl relatuivt bra. Det blev ett riktigt bra träningspass och jag  hade gott om fysisk energi. Mentalt känner jag mig fortfarande lite avslagen.

Cardio!

35 minuter löpband- 5 km löpning (30 min) med inslag av intervaller- följt av 5 minuter powerwalk.

Ingen revolutionerande prestation, men skön cardio, huvudet kopplades bort, tankarna var tysta och stilla och hjärtats slag blev melodin jag nynnade till. Dessutom sprang jag bredvid en riktigt grym kille och det  var en häftig känsla när jag tycktes "falla in i" hans rytm. Inte i hans tempo (no no) han hade betydligt högre hastigheter, men jag föll in i hans rytm och det var coolt! Det kändes skönt i kroppen, som om han drog mig lite, och jag fick ett skönt flow! Coolt bara!

Styrka!

Rygg och axlar!

Jag hade lagt upp ett bra pass och det genomfördes enligt planen!

Sittande ryggrodd- Bockstyre med utåtvinklat grepp

Sittande ryggrodd- brett grepp om lång stång

Latsdrag- Lätt vinklad stång

Latsdrag- Smalt V- handtag

Stående kryssdrag i cabelcrossen för baksida skuldror

Sittande axelpress- Hatövningen! Men vi kämpar på *ler!*

Flyes med hantlar

Enarmsrodd med hantel - Klart passets bästa övning! Höjde vikten och hade bra flyt!

Jag körde hårt
Gjorde av med mycket energi
Vet inte om jag fick så mycket ny energi. Usch vilken deppig sak att säga, men jag känner mig lite nedslagen. Dumma känsla! Vik hädan! NU!
Testar att boosta lite energi genom att tända massa ljus, klä mig i fluffig morgonrock, äta god mat och dricka en balja te! Vad tror ni om det?!

Imorgon är det en ny dag- en ny chans- en ny möjlighet!

Den hälsosamme, den ohälsosamme och förebilden

Jag ser en ny diskussion sprida sig bland bloggar. Den om hur hälsosam träningsbranschen egentligen är. Träningsvärlden. Träningsbloggvärlden. Dessa olika små planeter i samma solsystem. En stor bransch, många intresserade, många aktiva, många som delger och deltar på olika sätt och i olika utsträckning. Och det är inte konstigt att det diskuteras hur det står till inom denna sfär. Egentligen! Sara har som vanligt många smarta tankar och det väcks också fler tankar av bra kaliber i hennes kommentarsfält. Jag läser och begrundar!

Att det finns tvångstankar och ångest överraskar väl ingen? Men å andra sidan det finns väl inom alla branscher? Prestationsångest som får folk att slå knut på sig själva, sälja lemmar och svett och blod och tårar till vrakpris om det är vad som krävs för att komma först, vara bäst och helst vackrast. Varför är det annars så att man inom vissa branscher har arbetsveckor som ligger runt 60- 80 (kanske mer?) timmar per vecka. Vilkan att överprestera och slå mål. Och det gör inte i det tysta- nej det basuneras ut och skryts om! Så det finns många sjuka branscher, många områden som infekteras av prestationsångest och kladdiga virus såsom ångest inför tanken på någon annan pallplacering än den första- högsta!

Men kanske ska träningsvärlen föregå med gott exempel? Ja, det kan man nog tycka. Folk som anser sig vilja inspirera andra ska väl själva vara på banan. Vi vill väl ha förebilder som lever som de lär! Det är ju för visso inte unikt inom träningsvärlden. Och vi är ju bara människor...

En tanke jag inte riktigt kan ställa upp på är att en person med en historia där ätstörningar har varit inblandade skulle vara en sämre förbild eller på något sätt ha sämre möjligheter att undervisa andra inom kost. Kanske är det märkligt att så många dietister och liknande har haft ett förflutet där ätstörningar varit ett inslag. Eller kanske inte? Kanske har man gått rakt ner i botten med en sjukdom så finns det ett stort intresse att lära sig att hantera just det, kom ut på andra sidan, med massor av kunskap för att kunna hjälpa andra. Deras mål är väl att andra ska ha ett hälsosamt förhållningssätt till kost och träning- hoppas jag. Kanske är jag naiv? Kanske är jag för dåligt insatt- kanske gäller det "en gång ätstörd alltid ätstörd"? (Är "ätstörd" ens ett ord?). Eller kanske kan dessa personer lättare se när andra börjar tappa balansen? Hjälpa dem att förekomma ett fall?

Visst är det läskigt med många "ideal" som finns i omlopp därute. Visst skrämms även jag. Det är läskigt med de utmärglade smala tjejerna som ändå envisas med att påstå att de bloggar om "fitness" (stackars missbrukade ord!!) och som tycker det är supercool att blogga om hur extremt mycket pizza och godis och skräp de trycker i sig. Som att det skulle göra dem till förebild? Varför skulle det vara bättre att blogga om skräpmat i kombination med hård träning och sedan visa bild på bild på taniga kroppar i underkläder? Den ekvation jag känner säger mig att man inte ser inte ut så där, om man äter så där- oavsett hur man tränar. Men äh, kanske är jag bara cynisk nu. Kanske kan det vara så där härlig!? Att man tränar 1-2 timmar om dagen, och äter 8 gånger om dagen och trycker skräpmat och godis och kallar det guldkant på tillvaron och rackar ner på de som försöker äta "hälsosamt"- och tycker det är mer allanballan att ha en påse godis med på bild i varannat blogginlägg. Vilket fantastiskt ideal!

Ordet fitness är så förstört, så felaktigt använt, så felaktigt utnyttjat. Termen utmärglas- för exemplet ovan har ingenting med fitness att göra!

Ett kast tillbaka till fitnessbranschen- jag vet att den blir utskälld. För att den presenterar ett omöjligt kroppsideal. Det finns de som påstår att det är en kontrollerad ätstörning. Men kan det gälla hela branschen? Nej så cyniska får vi ändå inte bli att vi tror att alla inom en sport lider av en ätstörning, kontrollerad eller ej. För då tror jag vi är på hal is- då hamnar vi ett ställningstagande där vi bestämt att oavsett vad någon säger kommer vi dömma det som sjukt. Oavsett hur mycket någon säger sig må bra av sin kost och träning kommer vi flina snett med blicken att "jojo du säger det- men det är ju bara för att du saknar sjukdomsinsikt"! Lika väl som det är oerhört viktigt att vara uppmärksam på ätstörningar- lika viktigt är det att inte placera dem med en stämpel i pannan på folk. Bara för att man inte förstår något kanske man inte ska fördömma. Det finns människor som tränar hårt och har en noggrann koll på sin kost men som ej har en ätstörning! Antar att det är sjukdomen ortorexi som många snuddar vid- men man kan faktiskt träna hårt och vara nitisk med sin kost utan att lida av detta, såväl som det finns personer som, iallafall utåtsett, inte visar samma kontroll men som lider i det dolda. Lika viktigt som jag tycker det är att uppmärksamma de ätstördningar som finns och vara vaksam på sitt eget beteende, såväl som det hos nära och kära, är det viktigt att inte dömma någons val och handlingar som "sjuka" för att vi själva inte kan förhålla oss till dem.

Vi är ju bara människor- som så klokt påpekats många gånger.

Kanske är det inte vad vi gör som avgör om det är ohälsosamt- utan anledningen till att vi gör det?

Jag bloggar som jag alltid gör- en viss röd tråd (som jag hoppas syns?) men sedan kast mellan ämnen och tankar. Sådan är jag! Bara människa.

Vad innebär det att vara hälsosam?

Hälsosamt leverne

Nyttig mat

Hälsosamt förhållande till kroppen, träningen och mat

Jag klurar lite på begreppen.

Tydligen kan man vara för hälsosam. Om man aldrig äter skräpmat eller godis är man enligt vissa fanatisk. Det är intressant att det tydligen är mer hälsosamt att äta godis på helgerna än låta bli. Om man äter godis en dag i veckan har man tydligen definierat balans. Jag tycker det är intressant.

Vaddå "som alla andra"?

Känslan idag är inte så kul. Energin finns inte riktigt. Inte det där riktiga trycket. Fast jag gjort min morgoncardio. Fast den gick mycket bra- inte tränat på 3 dygn så det fanns ju mycket fysisk energi. Utvilad, utsövd och därmed en pigg kropp. Och jag sprang fort, var någon minut snabbare än vanligt på min vända som mest innehåller uppförsbackar. Så fysisk energi finns. Men inte den mentala. Jag känner ingen entusiasm idag. Jag känner mig tvärtom lite moloken och nedstämd. Jag får inte känslor och handligar att stämma. Jag har tagit en del felaktiga beslut och jag är inte nöjd med dem. Fast det är onödigt. Det är ju extremt poänglöst att gräva ner sig över det. Det är inte rationellt. Men jag kan inte riktigt låta bli. För jag är lite sur på mig själv. Inte över det jag gjort utan varför. Det är oftast så, inte handlingar i sig som stör mig utan anledningarna till dem, eller mina försök att berättiga dem med usla argument.

"Jag ville vara som alla andra!"

Eh?

VA?

Är du dum eller? Vad är det för jävla skit argument? Vilka "alla andra" ville du vara som? De där "alla andra" har ju inte samma mål som du! De kämpar inte för samma sak, har inte samma mål, inte samma drömmar så varför ska du vara som de? Det är ganska värdelöst att sträva efter att vara som alla andra. Det är inte ett hållbart argument. Om alla andra vill ägna sig åt väskryckning och terrorisera pensionärer så betyder det inte att det är ett hållbart argument för den sortens handling. Att "alla andra" gör något duger inte som argument. Det är en riktigt dålig bortförklaring. Och förresten- sen när var du intresserad av att vara som alla andra? Det har aldrig lockat förut! Varken att vara som alla andra eller behöva få bekräftelse av alla andra att det du gör är bra och rätt. När man är övertygad om något behövs ingen annans bekräftelse. Eller hur?

Så skärp dig!

Deffvecka 6- ett skönt flow!

Träning!

Cardio

1 pass löpning med 35 intervaller i trappa (35 min)

6.7 km löpning på löpband (40 min)

2 pass löpning utomhusfokus uppförsbackar (35 min)

1 pass löpning utomhus (30 min)

30 minuter powerwalk på löpband

40 minuter powerwalk utomhus

30 minuter löpning på löpband

Styrka

1 pass rygg och axlar (+ lite mage)

1 pass ben

1 pass armar och mage

Sammanlagt hamnade jag på  460 minuter träning = 7,7 timmar

Tyvärr blev det bara 3 pass styrka men detta berodde på resa över helgen vilket gjorde att det bara fanns 3 dagar att träna på gymmet. Så kan det gå. Mer fokus på styrka nästa vecka! Det är klart för lite med 3 pass/vecka. Jag brukar ligga på 4 men skulle helst vilja ha 5. Jag är lite sur över mitt gyms dåliga öppetider på morgonen faktiskt. De öppnar 06.30 vilket är alldeles för sent. Då hinner jag inte träna där och börja jobba 08.00. Önskar de kunde öppna 06.00! Hmm måste nog trycka på lite där, vore ju toppen!

Kost!

Kosten har känts bra. Jag har nog ätit lite mer än det varit tänkt men har ändå känt en hyfsad balans. Vilodagarna är en stor fara, då vaknar mina cravings och jag kan ju inte påstått att jag inte fallit alls. Tyvärr. Jävla dumt! Att ha en höjardag i veckan funkar dock bra, får lite extra tryck till träningen när jag tillåtit mig en aningen större portion!

Vägning!

Ej vägt mig under helgen men under veckan har jag stått i princip stilla.

Tankar/Känslor!

Jag går inte ner i siffrorna på vågen som jag tänkt mig. Jag blir frustrerad. Fast ändå inte. För jag mår jävligt bra i min kropp nu. Drygt 2 kilo har försvunnit och det har sannerligen gjort skillnad. Jag känner mig stark och det känns underbart. Min kropp förändras och utvecklas och det är tillfredsställande. Det känns inte lika viktigt för mig att tappa i kilon, och det är en lugn och trygg känsla. Jag slutar inte försöka, jag ska ner mer, men jag känner mig inte stressad. Jag mår bra där jag är precis just nu!

Framförallt går träningen väldigt bra! Jag har ett rejält tryck på varje pass och det är underbart!

Sprängfylld!

Av lugn
Av ro
Av kärlek
Av inspiration
Av energi
Av vila
Av ljus
Av inspirerande och engagerande prat om livet, träning och allt som gör livet underbart!

Vilken underbar helg!
Omladdning hos svärföräldrarna pågår!

Fan vad coola de är!!

Hon är så sjukt stark att jag nästan svimmar. Någon gång ska jag bli så där stark- jag ska också ha sån muskulär rygg! Herregud hon tävlade SM i crossfit! Respekt på den!  Men en annan som också är riktigt stark är hon som har flera SM- medaljer i styrkelyftning- helt vansinnigt stark! Och hon som är så grymt snygg- fått barn och är ändå i så grym shape! En förbild! Och så hon som skriver en blogg som får mig att skratta- varje dag- en underbar humor, och hon tränar hårt. Och hon som bara sprider så mycket glad-energi, det går inte att läsa hennes blogg utan att le! Och så hon som verkligen får en att tänka till- ett analytiskt skrivande som jag verkligen gillar. Jag vet att igenkänningsfaktorn är vanlig och hög för många som läser hennes inlägg, hon sätter huvudet på spiken gång på gång, och jag förundras över hur mycket mental styrka som kan bo i en person!  Och hon är cool- shit hon har ju knallat kors genom Spanien! Super ballt! Hon sätter självständighet på en ny nivå- och jag har stor respekt för såna bravader! Hon ska tävla i fitness och har såna crazy snygg kropp- jag spanar på hennes bilder och inspireras! Och hon som fått sin blogg att bli så stor- galet stor- lär vara en av de mest lästa träningsbloggarna! Och hon som är en förebild för mig- som har riktigt grym disciplin! Och så hon vars blogg jag slukar, den är full av kunskap och fakta, full av inspiration och eftertanke! Och så hon som får mig att känna hur tränings känns genom hennes ord. Och hon som springer- längre och mer och snabbare än de flesta, vilken superkraft!

Fan vad coola de är!!

Och då har jag bara nämnt några!

Träningsbloggvärlden är sprängfylld av härliga människor som inspirerar, både IRL och genom sina bloggar! Jag är glad att få vara en del av träningsbloggsfären- den är inspirerande!

About commitment

Jag tänkte på en sak när jag sprang imorse!

Varför vissa människor låter sig hindras och andra inte.

Varför vissa avskräcks av dåligt väder, tung packning, att behöva åka en omväg, att de ej vill missa favorit TV- programmet. De kan inte träna när det är för varmt, eller kallt, eller när det regnar eller när det snöar. De kan inte träna för tidigt på morgonen eller kanske inte sent på kvällen och helgerna är heliga och vigda till annat. Jag klurar på varför vissa inte låter sig stoppas av något medan andra väljer på ett annat sätt.

Varför ser vissa människor inga hinder alls- medan andra ser dem överallt?

Kanske är skillnaden denna:

Omedveten meditation av övertygelser

Jag kan inte ens sammanfatta det.

Så mycket träningen ger!

Jag bygger styrka och kondition.

Jag bygger muskler och uthållighet.

Jag tränar hjärta och lungor.

Jag tränar hela min kropp.

Jag tränar också upp min medvetenhet och blir mer insiktsfull i mina möjligheter.

För jag vill se det så- inte att jag lär känna mina begränsningar.

Jag vill bli medveten om vilka trösklar jag har framför mig, de jag ska övervinna, så jag kan planera hur jag ska ta mig över och förbi.

Men framförallt handlar träningen om att lära känna mina egna möjligheter.

Jag tränar upp en stark insikt i hur mycket jag är kapabel till. Och träningen lär mig om fokus och driv. Varje pass ger mig lite till av tillförsikt till mig själv och ödmjukhet inför hur fantastisk kroppen är. Hur mycket den mäktar med och hur få begränsningar den faktiskt har. Jag älskar min kropp. Så är det. Älskar att den tar mig framåt och att den utvecklas.

Jag älskar när vi är i vår bubbla- jag, träningen och kroppen. Den där bubblan som är så stark att ingenting rår på oss. Jag låter tankarna fara fritt och mediterar omedvetet medan jag tränar. Trots att jag inte tycker att jag tänker på annat när jag tränar, trots att jag tycker jag känner mig "nollställd" och bara fokuserar på träningen så märker jag efter många pass att flera insikter trillat ner i huvudet på mig. Jag har processat saker som hänt under dagen- utan att tänka på det. Jag har behandlat frågor som snurrar, känslor som påverkar mig. Och om och om igen kommer jag fram till nya slutsatser om mig själv och om människor runt mig.

Ibland så inser jag dock inte mina nya insikter förrän en bra stund efter passet. Som igår kväll när jag såg på Greys anatomy och såg en dialog mellan Cristina och Hunt där ämnet kan sammanfattas till integritet. Hur fruktansvärt ont det gör när man inser att någon annan människa fått ta en bit av en, som de ej förtjänade och ej förvaltade. När någon tagit något ifrån en vilket gör att man inte blir sig lik i sitt agerande där efteråt. Och hur smärtsamt det är när man själv inser att det inte var bara den personen som tog- utan jag som också gav. När man har gett bort en viktig del av sig själv. En bit man aldrig borde gett. Hamnar jag lite off- topic nu? Jo, kanske. Men integritet är ett ord som snurrar mycket runt mig nu.

Forever trust in who we are

And nothing else matters

Så länge jag litar på mig själv spelar andras åsikter ingen roll. Då spelar det ingen roll om de blir provocerade och måste försöka vända det tillbaka mot mig. Då spelar det ingen roll hur någon försöker komma åt mig, vilka åsikter de har eller hur de vill reagera på mig, Så länge jag litar på mig själv och accepterar att det faktiskt bara är min åsikt om mig som räknas så får andra tycka vad de vill. Låt de tycka att min träning är galen, mina mål är galna. Låt dem tycka att muskler är okvinnligt och att jag är ett psyko som går upp innan 06.00 varje morgon och tränar. Låt dem tycka att jag är fanatisk med maten och ett kontrollfreak. Låt dem tro att min värld blir fatttig och jag missar mycket. Låt dem bli osäkra på sig själva. Det spelar ingen roll. Jag behöver inte deras åsikter eller bekräftelse. Och så länge jag litar på mig själv och är medveten om vem jag är så kan jag acceptera att alla inte kommer tänka, tycka eller känna som jag. Alla måste inte ens tycka om mig. Mitt liv är ingen live-show från en populäritetstävling. Alla kan inte älska alla- så är det. Och det är okej!

Jag är stark i mina övertygelser, det har jag alltid varit. Men ibland åker de egna övertygelserna kana lite, när andra känslor får för stort spelrum. Så himla dumt och onödigt. Jag har ju förut skrivit mycket om att jag tror på aktiva val och det gör jag fortfarande. Jag tror vi kan välja vad vi ska känna, och vi kan välja att inte låta andra och annat påverka oss. Träningen hjälper mig att känna mig oövervinnerlig och den påminner mig gång på gång om vem jag är. Träningen är bara ett sätt för mig att uttrycka mig- ja en uttrycksform faktiskt. Jag vill ha en kropp som matchar mitt sinne. En kropp som avspeglar mina övertygelser och inställning. Och jag kommer dit- vi växer tillsammans, jag, min kropp och mina övertygelser.

Off-topic igen?

Kanske! Många tankar snurrade under morgonens löpvända och nu processas de genom omedveten meditation och plötsligt står orden på skärmen.

What goes around comes around

Det är väldigt sant. Så tänk på vad du ger ifrån dig för energi, vad du säger och vad du gör mot andra- för det kommer tillbaka! Antingen för att bita dig hårt i röven eller för att faktiskt klappa dig fint och snällt på kinden!

Ett exempel på det sista var jag med om ikväll på gymmet. Har spanat in en brutta som tränar på mitt gym, hon kör stenhårt, är skitcool, gör grymma grejer, boxar på säck, gör massa chins och är i kanonform. Mycket imponerad av henne! Vi började småprata lite och jag gav en henne en komplimang för hennes form och hon sken upp som en sol och sa:

"OJ! Men tycker du? Det var snällt sagt!

Jag har kollat mycket när du tränar- du ser grymt stark ut!

Vad är det du tränar inför!?"

Vi stod nog som två solar! Jag trodde inte att jag skulle få en så "förvånad reaktion" på min kommentar för hon är riktigt snyggt tränad och komplimangen från henne värmde så mycket- en fantastisk person att få en sådan kommentar av. Ja, jag log nog jävligt fånigt stort! Och sedan, att hon frågade vad jag tränar inför, det gjorde mig glad! Kanske låter fånigt som fan och förmätet och allt sånt- men det fick mig att sträcka på mig! Hon sa alltså att hon trodde att jag tränade inför något! Och vet ni? Jag berättade om mitt mål och min vision- första gången jag uttalat den högt för en främling och jag stärkte mig. Som fan!

Behöver jag ens säga att passet gick riktigt bra efter denna härliga energikick?!

60 minuter i gymmet med fokus på biceps och triceps och mage!

Bäst gick nog bicepscurl med hantlar- jag äger nu min nya vikt på hantlarna och körde 4x10 på dem där det sista setet fick bli ett härligt dropset i 3 steg! Mjölksyra- hejhej! Och nu lade jag ner ordentligt på tid på att träna mage, känns bra. Jag måste som jag skrev tidigare bli bättre på att prioritera mage. Jag vill ju ha en tight och fin mage och då krävs det att det finns lite muskler också!

30 minuter på löpbandet brändes också av!

Nu är jag helt.Komplett.Totalt. S-l-u-t-!

Godnatt!

En helg att se fram emot!

 Längtar till helgen- ska spendera den hos svärföräldrarna. Ingen träning från fredag kväll- måndag morgon (HJÄLP!). Bara skön lugn och ro. Utmaningen blir att hålla min diet fast vi är där och myser och jag vet att det bjuds på gottigheter. Men det ska bli skönt att åka dit, mysa, samla energi och bara vara med Kärleken och katterna och Kärlekens fina familj! Något som också känns himla kul och spännande är att mina suveräna bodybuilder-svärisar ska se över mitt kost- och träningsupplägg och komma med råd. Jag är lite pirrig inför detta *skratt*. Lite nervös att få mitt upplägg granskat av experter men samtidigt ska det ju blir väldigt skönt att få hjälp. Jag litar så mycket på dem, de har både utbildning och typ en livstids erfarenhet! Jag vill både ha hjälp med hur jag ska äta under "deff" och under tiden efteråt, samt hur jag bäst ska lägga upp träningen! Ska som sagt bli mycket intressant (men jo lite läskigt också!) att höra vad de tycker!

PS!

Snickrar på nyårslöften- brukar inte ha några, men nu har jag ett riktigt bra på gång. Känns bara skönt!

Hej träningsvärk!

Det kniper fortfarande i rumpa och lår efter benpasset i tisdags! Härligt! så ska det kännas- bara att njuta!! Kan ju bland annat vara marklyften som hjälpte till med den känslan!!

Tungt! Haha! VIlket face!

Smygspänna *hehe*!

Tur att man har både en överkropp och en underkropp!

Så ikväll kan jag träna mina armar som är utvilade och fräscha! Vill köra tillräckligt hårt för att få känna träningsvärk där imorgon! Biceps och triceps står på agendan för ikväll såväl som mage. Jag är riktigt usel på att prioritera magträning vilket är så dumt! Jag vill ju ner i fettprocent och bli tightare- så då är det ji himla bra om det finns lite muskler att bli tight runt också! Magträning måste prioriteras! Magträning måste prioriteras! Magträning måste prioriteras! Magträning måste prioriteras! Magträning måste prioriteras! Magträning måste prioriteras! Magträning måste prioriteras! Magträning måste prioriteras! Magträning måste prioriteras!  Jag får tjata på mig själv! *ler*!

Skönt tryck redan i gryningen!

Härligt pigg jag var imorse. Har en massa skön energi som strålar igenom mig nu. Energi jag får av andra människor, inspiration som kommer, och motivationen till mina egna mål alstrar också energi. Framsteg och överkomna trösklar ger energi och jag känner mig driven och målinriktad. Och en annan sak som är skönt- just nu inspirerar jag mig själv väldigt mycket, och det bidrar också med energi!

Pigg och glad när jag vaknade imorse. Ville upp, iväg och ville ut! Det var skönt att springa, inte alls halt, utan knarrig snö under skorna! Mysigt faktiskt! Virade in mig i en lite tjockare halsduk och myste! Hade ju vilat 24 timmar sedan gårdagens morgoncardio och höjde mitt intag något igår kväll. Så det fanns bra bränsle i en utvilad kropp! En dunderkombination!! Sprang 35 minuter på pigga ben, erövrade gator och metrar och uppförsbackar! Härligt och skönt. Ända lilla smolket i bägaren var att jag inte blev trött. Jag blev svettig och jag jobbade på men blev inte trött! Jag saknade den känslan efter passet, jag tycker om när det är jobbigt att ta sig uppför trapporna och in i lägenheten efter löpningen- så kändes det inte imorse. Av det drar jag 2 slutsatser:

1. Jag börjar få riktigt bra kondition!

2. Jag kan öka trycket, farten, tiden på mina löppass!

Glada slutsatser!

Förspelsonsdag

Det är vad jag ägnat hela dagen åt- och fortsätter med ikväll!.
Förspel!

För det är bara en liten powerwalk som avklaras idag. Annars ingen träning. 40 minuter powerwalk tidigt på morgonen, så himla skönt! Men resten av dagen handlar om vila, viktiga ärenden, mycket viktiga ärenden, vila och så mat enligt min kostplan. Det är min onsdag. Ingen hardcore träning, inge pulstoppar, inga endorinrushar, inga stjärnor framför ögonen som resultat av hårt kämpande, inget slit, inga vrål, inget pustande. Nej inte idag. Idag är det förspel...

För imorgon däremot, imorgon är en helt annan femma!

Då ska jag springa innan det ljusnar- jag ska springa så benen svider och lungorna skriker och svetten forsar! Jag ska springa tidigt på morgonen, i mörkret, på tomma gator, mina gator. Jag ska slita hårt på morgonen med min morgoncardio!

Imorgon kväll går jag sedan till gymmet och kör igen. Armarna ska få en sån tuff omgång att de knappt kommer orka hålla i cykelstyret på vägen hem. Och magen ska få en omgång så det ska vara smärtsamt att andas eller skratta resten av kvällen. Styrketräningen imorgon kväll kommer vara stenhård!

Idag är det förspel

Imorgon då jävlar!

Idag lägger vi grunden för imorgon. Det du vill skörda imorgon måste du som det så vackert uttrycks odla idag. Bädda bra idag och ligg skönt imorgon! Min vila idag lägger grunden för energin som ska ta mig igenom 2 tuffa träningspass imorgon!

PS! Förspelsmat!

PS!
Läste om Ellas grymma träningspass idag och det väckte verkligen lusten att köra skiten ur mig! Härlig inspiration!!

Tacksamhet som värmer kinderna!

De blir lite rosiga av alla kommentarer!

Tack till er!

Tack snälla alla som kommenterar!

Tack för pepp och uppmuntran!
Tack!

En aha- upplevelse!

Ni som har stor respekt för jante-lagen... Sluta läsa nu!

Jag tittar på bilderna från igår och jag får en aha- upplevelse. Är det där jag? Verkligen? Jag visste inte att mina armar och axlar kunde se ut så där. Jag visste inte. Jag har ju muskler! Oj! Vad hände!

Jag känner igen den här känslan! Jag minns när jag vägde betydligt mer, närmare bestämt runt 72 kg. Och så bestämde jag mig för att gå ner i vikt och gjorde det, med goda resultat. Men huvudet hängde inte med. Jag minns speciellt ett tillfälle när jag gick in i en provhytt och skulle testa en tröja- och jag tog med mig den in, i storlek 40... Jag hängde på mig den och såg mig i spegeln och fick den där blixten i huvudet, den där aha-upplevelsen! För shit! Jag skulle inte ha storlek 40! Jag skulle inte ha 38! Jag kunde faktiskt ha 34, fast 36 satt bättre så den blev det! Men det var en aha- upplevelse och huvudet hade inte följt med och förstått att jag faktiskt tappat ca 13 kg och blivit smal. Jag hade inte riktigt hängt med! Jag hade ju tränat massor och jag hade verkligen skött min kost och jag hade ju på vågen sett hur siffrorna dalade- men ändå hade inte huvudet fattat att min kropp blivit smalare. Men det blev den ju!

En liknande känsla sitter jag med nu. Jag kollar på bilderna från igår och inser att jag har ju muskler! Jag börjar ju få resultat av min träning. Jag satsar ju! Jag lägger ner mycket tid och energi, på såväl kost som träning. Jag vet att jag lägger ner mycket tid, jag vet att jag tränar hårt, jag vet att jag är fokuserad. Men ändå har jag inte fattat att jag faktiskt bygger muskler. Att jag börjar forma min kropp. Att det händer saker! Även om jag har ett stort mål och det är en lång resa dit och jag är långt ifrån mitt mål- så har jag ju kommit en bra bit. Jag vet hur jag gjort men jag har nog inte fattat att det hänt. En härlig aha- upplevelse!

Squatsomaniac!

That's me!

Jag älskar dem! Squats!! Jag älskar när det kniper i rumpa och lår. Jag älskar det! Jag blir snygg, tight, fit och stark! Hurra!

Kvällens pass inleddes med 30 minuter powerwalk på löpband. Inte den mest upphetsande cardion som finns på jorden men ganska skön. Drog upp tempot till 7.5 km/h och lät den vara där hela vägen igenom. Walkade mig svettig med Prodigy i öronen och försökte undvika att sjunga med för att inte skrämma alla andra som försökte träna *ler*! Älskar prodigy som träningsmusik- Breath måste vara världens bästa träningslåt!

Sedan äntligen dags för benpasset!

* Knäböj

* Raka marklyft

* Jeffersson squats

* Liggande benpress

* Vadpress

* Och så en härliga knipande svidande final- utfallsgång med viktplatta över huvudet!

Här kommer ett bildregn från mina Jeffersson Squats!!

Älskade övning! Tunga övning!

Är det kul med alla bilder eller blir det bara larvigt?

Äh- jag tycker det är kul att det är min blogg! Så det så *ler'!

 

Status!

Småsugen och småhungrig. Dags att ta mellisen nu så man orkar träna ikväll. Träna hårt vill jag förtydliga. Ben står på schemat och som vanligt är det de älskade fantastiska jeffersson squatsen som lockar mest. Herrejävlar- jag har en naturlig fallenhet för att bli besatt av vissa övningar och detta är the one för tillfället! Jag ser fram emot kvällens träning, jag ser fram emot den darrande känslan efteråt, jag ser fram emot att knappt orka cykla hem och pusta uppför trapporna till lägenheten! Sen ser jag fram emot den goda middagen som jag vet kommer serveras- fisk och räkor! Smarr! Sedan en kopp te, tända ljus och en stund av lugnt samtal, uppkrupen i soffan med min Kärlek- varje kvälls mest lockande tidpunkt!

SATS- ur funktion?

Jag älskar mitt gym- jag tycker om atmosfären och känslan där. Jag tycker om att det är stort och rymligt och jag trivs! Jag vill bara göra det färdigt innan ni läser detta- men det var ganska trista budskap som kommunicerades ut igår på gymmet!

Jag stod på löpbandet och kollade till höger och såg:

Sen kollade jag till vänster och såg:

3 löpband ur funktion

3:e veckan jag noterar detta

Alltså- vad är grejen?

Detta är faktiskt under all kritik av ett gym som tar typ 500 spänn/ månad av sina medlemmar. Hajja hur många som stod i kö för att få ett löpband! Uselt! Och det är inte bara löpbanden- det är väldigt ofta i gymmet som utrustningen är trasig, dåligt smord, gnisslar, hakar sig och dynor sitter löst på bänkar. Det är faktiskt riktigt uselt! Jag älskar mitt gym men på den här punkten brister de- tyvärr! Och det är irriterande att de inte är snabbare på att byta ut/laga och jag tycker inte att man som medlem ska behöva säga till när något är trasigt- en liten inventering kan man ju tycka ingår i arbetsuppgifterna när man driver ett gym?!

Tung start på bendag!

Tung morgoncardio idag. 35 minuter löpning på en vända där uppförsbackar var det stora huvudfokuset. Jag sökte uppförsbacke efter uppförsbacke, jag sprang inte fort men jag var noga med att jobba med baksida lår, rumpa och vader. Det var tungt. Riktigt tungt! Särskilt efter att jag igår sprang sammanlagt nästan 12 km! Jag ska försöka hålla mig riktigt stilla hela dagen- eftersom det ikväll vankas ett benpass! No more likgiltiga tisdag! Jag piggar upp min tisdag med att träna ben- underbara smärtsamma pannbenbyggande träning!

Startade morgonen i löparoutfiten! Spenderar nu dagen i en fin spetströja och en härlig oversize-väst, stövletter och tighta jeans. Känner mig fin! Ikväll åker träningskläderna på- brottarlinne och baggy- sorts är packade! Ibland tycker jag inte att jag gör nåt annat än byter om- duschar och fyller tvättkorgen till brädden!

135 minuter Piskad!

40 minuter brännande löpning på löpbandet hann avverkas. Så många tankar hann sorteras och det var skönt att under halva passet känna sig färdiga med att tänka. Istället övergick jag till att bara springa. Ingenting annat. Springa. Och andas. Släppa allt annat. Inget annat fanns. Inga andra fanns. Inget av det som under dagen förbryllat mig och som fått tankarna att snurra. Nej inget fanns. Det fanns bara jag. Bara där. Bara då. Bara ingenting annat än jag och kroppen. 40 minuter mental utrensning. Och en hel del rensning av mina porer tror jag- fy fan vad jag svettades *ler*!

Sedan dags för styrketräningen!

Ner i "bunkern" och piska rygg och axlar!

Det blev ett bra pass:

* Sittande rodd med "bockstyre"- tappade räkningen på antal set!

* Sittande rodd med brett grepp om en lång stång

* Latdrag med vinklad stång, brett grepp

* Latsdrag med smalt grepp, V- handtag

* Stående kryssdrag i cabel för baksida axlar

* Sittande axelpressa

* Flyes

Jag kände mig ganska piskad efteråt! Speciellt av de där j**** axelpressarna. De är en enorm utmaning- jag blir inte det minsta starkare. Känns som jag kört på samma vikter i en evighet och det är fortfarande med nöd och näptte jag får upp 3 x10 där! Det är sannerligen ingen övning jag regerar i direkt- och den svider och det känns som jag har is i ådrorna! Huu! Men jag kör den- lik förbannat, för den är bra och jag ska regera i den! Så det så! Jag är envis, och jag ska visa att jag kan!

Em in action!

Latsdrag!

Vilken bra måndag!

135 minuter träning- inte så illa!

Min belöning?!

Middag! Stekt lax, med räkor, en bit rökt makrill, avokado och färska grönsaker!

Efterrätt!? En liten mugg hjortonglögg- den bästa glögg som finns och så ska jag knapra päron!

Äntligen träning!

Låter det larvigt att säga äntligen?

Alltså jag tränar ju fasen i princip morgon och kväll- hela veckorna. Och endå längtar jag till nästa pass! Konstant! *skratt*! Jag trivs på mitt jobb, som fasen, men det känns alltid skönt när arbetsdagen är avverkad. Den känns lite inklämd mellan träningen! Men nu är det slut för idag! Dags att piska rygg och axlar!

Min måndag!

Morgoncardio: Löpning 35 intervaller i trappa
Frukost: Fil med kanel och smulad Wasa havreknäcke, kokta äggvitor
Lunch: Stor sallad med vitvinsvinäger och grönsakskrydda som smaksättare och till detta kassler! Mums!
Mellis: Proteinshake
Cardio!
Styrketräning- axlar och rygg!
Middag ikväll: Stor sallad med bland annat avokado, lax och massa räkor!

Deffvecka 5- en tid av förvirring

Träning!

Cardio

1 pass löpning med intervaller i trappa (30 min)

2 pass löpning utomhus á (30 min)

30 minuter på trappmaskinen

6.7 km löpning på löpband

5 km löpning på löpband

40 minuter powerwalk utomhus

Styrka

2 pass rygg och axlar (+ lite mage)

1 pass ben och mage

1 pass armar och mage

Sammanlagt hamnade jag på 470 minuter träning = 7.8 timmar

Kost!

Hållt mig helt till min plan och det har känts bra och boostat mitt självförtroende. Varit mer hungrig denna vecka men kunnat kontrollera de känslorna och har haft bra energi till träningen. Lördagen blev en rejäl höjardag med ett stort extraintag- jag tror min kropp behövde det.

Vägning!

-0.5 kg

Känns bra!

Sammanlagt minuter 1.8 kg

Tankar/Känslor!

Jag är förvirrad- så jävla förvirrad. Jag hittar inte min balans och jag har aldrig känt förut att det är så här svårt. Om man sen ska göra förvirrningen ännu större kan jag ju tillägga att jag inte ens vet om det är så komplicerat som jag får det till i mitt huvud- det kanske är skit enkelt och bara jag som rör till det?

Men om vi ser på träningen:

470 minuter träning- Fördelat på 240 minuter styrka och 230 minuter cardio. Men hajja- 230 minuters cardio- det är knappt 4 timmar.... Är inte det lite lite? Men jag hinner ju knappt mer... Och sen ska energin räcka. Jag skulle ju kunna gå 60 minuter varje morgon. Fast det är ju roligare att springa. Och när jag springer är jag mer tidseffektiv. Och jag vill springa. Fast jag kan ju inte springa en timme varje morgon för det orkar jag helt enkelt inte. Eller jo- det kanske jag orkar. Men är det mest effektivt? Jag vet inte! Kanske är det för mycket cardio? Kan det bli för mycket?

Ska jag fördela styrkan och cardion annorlunda? Jag vet inte. Jag kör 4 styrkepass i veckan och de vill jag ju inte dra ner på. Som sagt- målet är att vara musklig och fit, inte att bli så smal som möjligt- så jag måste ju träna styrketräning för att bibehålla och utveckla mina muskler. Men jag kan ju heller inte köra mindre cardio- det är ju min  förbräninngsträning. Och mer cardio? Jo, det kan jag kanske försöka mig på!

Kosten då?

Jag skriver att den går bra och ja, utifrån min plan så gör den ju det. Den går bra för jag håller mig till planen. Men är planen i sig bra? Det vet jag inte. Jag har tränat många år, samlat erfareneheter och en viss kunskap, men jag är ingen expert. SÅ jag gissar och experimenterar och frågar de osm har mer erfarenhet och kunskap. Men är ändå förvirrad. Är min plan grymt bra, helt okej eller usel? Jag har dragit ner på mina intag nu, så jag är hungrig mellan måltiderna. Men jag har ändå energi till träning så jag tror jag ligger ganska bra då allså! Och jag försöker vaka mer över vilka livsmedel jag äter, väljer kyckling och fisk före kött och köttfärs. Ligger lågt på kolhydrater förutom grönsaker som jag försöker trycka i mig av. Är kosten bra? Jag tror det- men vet ju inte till 100%

Vikten

Tappade denna vecka. Skönt. Mycket skönt. 0.5 känns bra. Men 1.8 kg på 5 veckor det är ju rätt uselt. Eller? Jo, ganska uselt. Hade nog gärna tagit iallafall 1 kg till, kanske till och med 1 och 1/5 kg om man får vara girig. Men å andra sidan jag har inte bråttom eller hur. Jag har satt en måltvikt och ett tidsdatum- som det ser ut nu så når jag nog inte målet vid den tiden. Men det är väl okej? Målet är detsamma jag kanske bara måste ge mig själv och kroppen mer tid? Det är okej. 

Jag känner mig förvirrad. Vad gör jag rätt och vad gör jag fel? Gör jag några fel å vad ska jag i så fall ändra på? Jag vill känna den där klockrena balansen. Jag vill känna att jag är på en bra väg och så bara gå på den. Längtar efter lite tunnelseende och en rakväg att gasa på! Men kanske är jag redan på den vägen bara att jag själv inte hajjat det? Jag vet inte. Jag har driv, fokus och ambitioner men de blir inte så mycket värda om jag inte lyckas kanalisera mina energier i rätt riktning!

Satsa mer för att vinna mer

Om man vill vinna stort måste man satsa stort

Den som törs satsa stort har mycket större möjligheter att vinna stort

Tankarna snurrade i mitt huvud när jag somnade igår. Jag vill ju vinna stort. Jag vill ju verkliugen det. Och jag är inte rädd för att satsa stort. Jag är inte rädd att ta det extra steget. Jag törs. Och jag vill! Så jag tänker pusha ytterligare. Kämpa lite mer. Ta ett steg till. Erövra nästa nivå.

Morgoncardio imorse. Veckans första. Intervaller i trappa. Jag brukar oftast köra 25 stycken. Imorse körde jag 35 intervaller. Jag satsar härmed större. För jag vill vinna större!

Nu är jag redo

Ätit gott
Vilat mycket
Städat fint
Adventspyntat
Kärlekat
Myst
Läste nya BODY
Analyserat
Planerat
Sorterat
Organiserat
Visualiserat

Jag är redo för en måndag och en ny vecka!
Lägger mig med tanken att för att kunna vinna stort måste man satsa stort!

Ny header!

Piggar alltid upp!
Fast den blev inte riktigt bra- får klura vidare!

Vad är jag så rädd för?

Jag var verkligen inte beredd på känslorna som kom tumlande in igår. Inte beredd alls. Så himla dumt av mig, klantigt faktiskt, till och med nonchalant. För jag borde kunnat föruspå dem. Inte när de skulle komma, men att det fanns en överhängande risk att de skulle dyka upp vid något tillfälle. Jag tränar hårt nu, betydligt hårdare än någonsin tidigare. Och jag ligger lågt med kosten. Lägre än någonsin. Jag har ett starkt driv nu och jag har höga mål och ambitioner. Allt detta sammantagt ger mig en häftig rush, en kraft. En känsla av att vara en maskin som mosar på och trycker framåt. Jag pressar mina gränser och skjuter dem framför mig. Med ett ilsket vrål tar jag spjärn med händer, fötter, ryggrad och pannben och jag trycker iväg mina tidigare gränser.

Men så plötsligt kommer känslorna. En emotionell våg sveper över mig och jag stannar till och en iskall kår kryper längst med ryggraden. Och plötsligt inser jag. Helvete- jag är ingen maskin! Jag är ju bara en människa! Jag känner saker. Och lika underbara som känslotopparna är- lika jävliga är dalarna. Och det är väl allmänt känt att ju högre man klättrar desto hårdare och längre finns det en potentiell risk att falla. Och det är fallen som skrämmer mig. Det är fallen jag är rädd för. SÅ rädd att jag inte vill kalkylera med dem. Och visst är det bra, att inte stirra sig blind på faror och problem eller hinder, utan mosa på som om jag vore odödlig och tänka att jag det inte är någon ide att oroa sig i för utan ta hand om problemen när/om de dyker upp! Men då glömde jag ju bort att förbereda mig- och jag hatar att stå inför ett problem utan en plan eller en lösning- åtminstoende en ideskiss till en lösning... Jag hatar såna här obehaglig överraskningar och överrumplande känslor- särskilt som känlan av dumhet slår mig i bakhuvudet. Så jävla korkad att inte vara åtminstonde lite förberedd.

Det är klart att det kommer dalar. Om det inte finns några dalar finns det väl inga berg att klättra upp på? Inga härliga toppar att bestiga och erövra? Och igår kom känslorna när jag föll handlöst ner. Frustration. Irritation. Trycklöshet. Energlöshet. Herrejävlar- jag hade inga batterier i min MP3 och det utlöste ångest. Så jävla larvigt. Jag har mer pannben och jävlaranammam i min kropp än att vara beroende av en fånig liten musikspelare. Det är inte musiken som tränar utan musklerna. Men ändå så blev jag gråtfärdig när manicken signalerade "low battery". Så jävla modstulen jag blev. Jag orkade inte pusha hela vägen- och även om passet gick bra så hoppade jag över den planerade cardion efteråt. Och jag hoppar aldrig över träning som är planerad! Jag är för envis! Men jag hoppad eöver den igår... För att jag fallit. För att jag inte var beredd. Jag borde ha varit beredd- jag borde ha haft såväl extra batterier i min väska som tankar och mantran att plocka fram när känslorna tog över. Men jag hade inget av det. Så det blev ingen musik och det blev inget jävlar anamma.

Jag har ett dygn av tankande nu!

Jag tankade min kropp med ett rejält intag igår. Jag fyllde på med energi genom munnen. Jag har sovit ut i natt och jag vilar idag. Jag lämnar nog inte lägenheten alls idag. Jag fyller på energi med att blogga, skriva ut mina känslor, hålla tummen hårt för massa smarta kommentarer som kommer ge mig energi och hopp inför den kommande veckan. Jag läser andras bloggar och snor frisk av deras energi och låter mig sköljas över av andras ambitioner. Jag kysser och håller om min sambo extra mycket, jag myser med katterna. Jag plockar fint i garderoberna och jag ska dammsuga. Jag ska göra mitt hem fint och rofyllt- adventsdekorera en helg i förväg och hänga upp fina julstjärnan. Jag googlar och spanar runt på inredningssidor- kanske klickar vi hem nåt fint till nya lägenheten!  Jag gör allt jag kan för att bemästra de destruktiva och negativa känslorna från igår- de som fyller mig med osäkerhet, de som vill få mig att tro att jag inte kan, att jag lika bra kan ge upp, att jag är tjock och svag, att jag inte kommer någonstans. Jag gör vad jag kan för att komma över rädslan.

Jag hatar rädslan över att förlora. Jag hatar när den tar tag i mig. Jag tycker om att fokusera på mål och resultat, inte rädslor och hinder. Så jag antar att min största rädsla skulle vara att tappa mitt driv. Att tappa min målintiktade kraft. Att tappa min motivation och min vilja. När jag förlorar den ur sikte för en stund, som igår, då kommer rädslan och oron att aldrig hitta den igen. Tänk om den skulle försvinna för alltid!  Överdrivet? Ja som fan! Skitlarvigt egentligen. Men är man riktigt rädd för något ja då stressar man lätt upp sig, även om man kanske egentligen inte har någon vettig anledning. Bara en svag doft av det som skrämmer mig försätter mig i en sådant tillstånd att jag inte ser annat än det som skrämmer mig.

Så jag ägnar dagen åt att mana undan rädslan och fokusera på det jag mår bra. Rädslor är till för att bemästras lika som problem är till för att lösas. Jag tror jag bygger lite pannben även från soffan!

Low battery

Det är inte det budskapet man vill mötas av när man kommer till gymmet. När man är lite kylen och frysen och ska köra att solo-pass vill man inte slå på sin MP3 och få texten "LOW BATTERY" kastade i fejset. Men det var vad jag fick. Så ett gympass utan musik *jävla skit*. Och nej visst- inte blir det knäpptyst för SATS har ju musik i högtalarna. Men allvarligt talat visste jag inte om jag var på ett gym eller en spa- anläggning. Vad är grejen med att köra mysmusik på ett gym? Folk somnar ju! Herregud vad jag saknade min musik...

Mitt pass då?

Jag körde bra övningar

Varierat

Jag körde tungt

Jag körde tillfredsställande många övningar, set och reps

Jag höll ett bra tempo

Jag körde igenom rygg och axlar

Jag la över mer fokus på axlar eftersom de annars ofta får mindre uppmärksamhet än min rygg

På pappret var det ett bra pass men känslan... Den var låg...

Lågt batteri

Trycklös

Varför?

Jag vet inte- men det är trist. Jag sitter här och känner mig trycklös, energilös. Inte för att jag kört slut på mig, nej det är inte den tillfredsställande tomma känslan i kroppen och musklerna som kommer efter ett grymt träningspass, utan jag känner mig som min MP3-spelare. Low battery... Tur att jag är uppladdningsbar!

Jag ska försöka hålla fast vid den positiva tanken men just nu är jag mest energilöst gråtfärdig *usch*! Jag hatar den här känslan. Den gör mig arg av frustration och ledsen. Jag hatar att känna mig dränerad på energi- särskilt som det egentligen inte fanns en vettig anledning idag att känna så. Irritationen är ett faktum. Jag hade ju sovit bra, ätit bra, gjort roliga saker innan träningen som gav energi. Så varför smög sig den känslan på då? Tomhets- känslan och "jag-vill-inte-fast-jag-inte-kan-specificera-vad-jag-inte-vill"-känslan... *blä*!!

Guld eller silver

Drömma och visualisera är silver... Men planera och genomföra är guld!!

Ser framför mig bra träning idag!

Utsövd! Utvilad! Tankad med stadig frukost! Finns bra förutsättningar för grym träning idag!

Världens bästa mys!

Fredagsmys- ordet är slitet men innebörden är mysig! Ikväll ska jag mysa med min fina Kärlek och våra småflickor- framför DVDboxen med Greys anatomy säsong 6! God mat ska lagas och kroppen ska få sträckas ut i soffan. Härligt! Helt underbart! Återhämtning hela kväll!

Sheela och Lexie

Våra älskade små!

Vikten av att lyfta blicken!

Igår la jag in ett inlägg i bloggen där jag frågade er som läser vad som var bästa med era kroppar. Inlägget finns här och det kom många fina svar! Jag ville uppmuntra andra att tänka efter vad ni gillar med era kroppar, fokusera på allt det som är bra. Och svaren var härliga att läsa! Och visst är det okej att blandad estetisk fåfänga och uppskatta det ögonen ser med att uppskatta det som ryms inom oss!

Det bästa med min kropp är mitt pannben. Jag älskar det jävlar anamma som bor inom mig. Jag älskar min egen övertygelse och hur både kroppen och hjärtat och hjärnan delar den övertyegelsen. Det gör oss till ett dreamteam, till en maskin, till en stark kraft. Oslagbar och osårbar. Lojal och aldrig svikande. Jag är mycket stolt över det fokus som bor inom mig, det driv jag har. Min kropp är stark- både i fysiken och det mentala.

Och om jag ska vara "ytlig" och fåfäng så tycker jag att jag har en riktigt snygg häck- lagom putig, välformad och fast! Jag tycker även att jag har en snygg hållning och så tycker jag om ögonen! Ska vi lämna detaljerna så gillar jag det helhetsintryck min kropp ger- jag tycker den ser stark ut!

Men varför skriver jag det här?

Jo visst handlar det om att få lyfta sitt ego, boosta sig själv lite. Det är viktigt. Men den viktigaste påminnelsen är kanske att jag är bra. Precis här och nu. Och det är viktigt att lyfta blicken ibland när man genomgår en förändring. Jag är i en process nu, en pågående långvarig process där jag försöker förändra min kropp. Genomgående och hela krpopen. Jag arbetar mycket med att omforma den nu. Jag vill ha en starkare kropp, mer muskler, och jag vill att den ska vara tight och fit. Jag vill vara stark och se stark ut. Detta är en lång process. Inget som händer över natten eller under ett par få veckor. Nej det kommer ta tid och det är okej. Jag är förberedd på det!

När jag lyfter blicken påminner jag mig också om en annan sak! Det är okej där jag är idag. Faktiskt. Och jag springer inte ifrån något utan mot något. Och det är en enorm skillnad. Kanske just det som gör mig mentalt stark? Jag är inte på väg ifrån en kropp jag inte gillar- utan jag är på väg emot en kropp jag älskar. Jag försöker tänka så i livet- det handlar inte om att lämna dåliga relationer, dåliga jobb, flytta ifrån något. Utan om att gå mot en annan livsstil, en skönare tillvaro, en mer hamonisk tid, en ny karriär, en annan relation, ett nytt hem. Jag fokuserar framåt mot den fina framför mig- tänker inte slösa energi på att jaga ifrån något! Men jag glömmer inte nuet och dåtid- nej det är där man lär sig något, skaffar sig erfarenheter att ta med sig- lär sig vad man gillar och inte gillar.

Att lyfta blicken hjälper mig att uppskatta det jag redan har och inte bara fokusera på målet. Jag är resultatinriktad och jag drivs mot det mål jag har- men det får inte hindra mig från att uppskatta det jag redan har! När man strävar mot ett mål är det lätt att bara fastna i drömmar om förändringen och det som komma skall- och det finns en fara i att glömma det man redan har!

Det är viktigt att lyfta blicken ibland för att se hur långt man redan nått!

Som sagt- det jag vill nu med min träning och kropp är en process som inte är klar på någon vecka. Eftersom mitt mål är stort har jag långt kvar- målet definierar vägen. Jag har en bra bit kvar. Men jag har också kommit en lång bit. Jag har redan åstadkommit mycket. Jag har lagt en grund att bygga ifrån- en grund som både är fysisk i den mening att jag påbörjat en förädnring av det yttre- men också en mental grund som berör fokus, övertygelser, mål och planer. 

  

Lyfter blicken en stund

No one can get in the way of what I'm feeling

En powerwalk på 40 minuter så här på veckans sista tidiga morgon. Mörkt och kallt ute, härligt och varmt i mina kläder. Alicia Keys sjöng för mig och som vanligt tolkar jag texterna som det passar mig och jag nynnade med:

You and me together

Through the days and nights

I don't worry 'cause

Everything is gonna be alright

People keep talking

They can say what they like

But all I know is everything is gonna be alright

No one, no one, no one

Can get in the way of what I'm feeling

En sång till min kropp. En sång till min starka lojala kropp. En sång till mina mål och övertygelser. En text om att lyssna på sig själv och stänga ute andras åsikter ibland. En sång om just övertygelser. Att följa sitt hjärta och sina känslor. Att följa sina mål och det jag vet är rätt för mig! En stärkande tanka på morgonen- en tanke att bära med sig!

Ett oväntat men uppskattat personbästa!

Jag hade förväntat mig ett skitpass ikväll. Eller nä- kanske inte ett skitpass men ett random vanligt medelpass- utan särskilt mycket tryck. Ett sådant där genomföra-pass efter en jobbig, stressig, påfrestande dag. Jag var trött i kroppen och i huvudet när jag kom till passet. Tusen tankar och känslor löpte amok inuti mig och i hjärtat studsade känslor runt och krockade med varandra. Jag ställde mig på löpbandet och släppte tankarna fria. Benen sprang. Och sprang. Och de sprang. Första gången jag sneglade på klockan hade jag sprungit 22 minuter och plötsligt låg inte känslorna huller om buller. Nej de låg sorterade i högar. Noga staplade och organiserade. Både de jag behöver ta tag i och de som jag ska rensa bort. Löpning på löpband är meditation för mig. Jag sprang 40 minuter. Under 40 minuter sprang jag framför en spegel och såg mig själv i ögonen. Löpning på löpband ger en bra möjlighet att lära känna sig själv. Så skönt!

Sedan var det dags att gå ner i gymmet!

Biceps och triceps och mage stod på schemat. och det gick bra. Så jäkla bra! Vilket tryck! Bäst av allt gick bicepscurl med hantlar!

* 13 kg- 10 reps- nemas problemas

* 14 kg- 10 reps- PERSONBÄSTA!

* 15 kg- 8 reps- PERSONBÄSTA!

* 14 kg- 10 reps- PERSONBÄSTA!

* 14 kg- 10 reps- PERSONBÄSTA!

* 9 kg- 30 reps

Så fruktansvärt glad!

Så oväntat!

Hurra!!

Körde klart biceps och sedan triceps och mage med ett leende på läpparna! Jag ligger lågt med kosten men träningen har jag ändå massor av energi till. Så himla underbart och härligt! Just nu är inte mitt fokus att bygga upp musklerna utan att deffa bort fettet men det hindrar mig inte från att bli väldigt lycklig när jag sätter ett rekord och får känna mig stark! Och dessutom glädjer det ju mig att få kvitto på att min kropp orkar köra tungt fast jag nu ligger lågt med kosten!

En sparris- arm *ler*

Men jobba kan den!

Får man kliva av?

Karusellen

Bara en liten stund?

Please!

Vill ha lite fast jord under fötterna en stund. En stadig rot att hålla i.

Just nu känns inte ord som dynamiskt, flexibelt, ad hoc, utvecklande, stimulerande och utmanande särskilt skoj. Jag skulle inte tacka nej till lite rutin ibland, metodiskt och en-sak-i-taget.

Men nä.

Fy fan vilken tur att det finns ett gym att gå till för att bränna av frustration och stress. Ibland är det mer avkopplande att köra ett tufft träningspass och springa till hjärtat och lungorna skriker än att jobba. Löpning på löpband är bästa meditationen. Sen ska armarna få visa vad de går för!

Ingen mer som gillar nåt med sin kropp förresten?

Tänker på mitt föregående inlägg?

Imorgon ska jag nog hylla min kropps fördelar tror jag!

Vad är det bästa med din kropp?!

Vissa dagar är man faktiskt jävligt nöjd med sig själv och sin kropp!
Andra dagar kanske den känns lite mindre skoj- såna dagar är det bra att boosta egot lite genom att påminna sig om sin kropps fördelar!

Vad tänker ni när ni ska hylla era kroppar?!
Vad är det bästa med din kropp?!

Äntligen morgoncardio!

Okej okej! Kanske lite överdrivet att gasta ut ett ÄNTLIGEN! Som om det var veckor sedan jag sist körde morgoncardio. Nä, det är ju bara en dag jag vilat. Men det känns ändå som ett äntligen. Mina dagar blir så mycket bättre när jag tränat på morgonen. Jag kommer igång bättre, är piggare, klarare i huvudet, med fokuserad och igång. Det är lättare att strukturera kosten, omsättningen funkar om den ska, känslorna är mer i balans och det blir lättare att längta till nästa pass! Morgoncardio- dusch- frukost! Nu är det bara att avverka en arbetsdag- och sedan får jag äntligen gå till gymmet! Hurra!! Morgoncardion idag bestod av 30 minuter löpning! Fräsch och krispig luft och pigga, fräscha ben! Härligt! Ikväll är det armarna och magen som ska tränas på gymmet! Vilken fantastisk torsdag!!

Finmål och fulmål

Finns de?

Är det "finare" att säga att man försöker komma i form och gå ner i vikt för att man har ett mål som låter som t ex "inför en tävling" eller för att "jag har 30 kilos övervikt" eller för att "orka sprnga maraton" än att  "jag är normalviktig men vill bli smalare och tightare"?

Är "funktionella mål" finare än "estetiska"? En funktionell legitimering av målet- är det viktigt?

Är det lättare att använda någon "i andras ögon legitim anledning" till viktnedgång eller hög träningsfrekvens än att säga sådan som att "för att bli tight"? Får man inte bara vara fåfäng om man vill?

Finns det finmål och fulmål?

Jag hatar vilodagar!

Nej det jag gör väl kanske inte, ska bli superskönt med en eftermiddag/kväll med hemmamys och fixande i vårt hem och bara pyssla om katterna (ps tack ni som undrar- lilla Sheela är hemma och medicineras och mår okej, men fortfarande finns det en osäkerhet kring vad som är felet) och Kärleken. Men jag hatar suget som kommer på vilodagar. Det jävla ospecificerade suget. Kan inte sätta fingeret på vad jag har cravings efter. Jag vet bara att jag vill tugga. Tugga tugga tugga. Så otroligt jobbigt. Jag vill tugga. På vad som helst. Bara tugga. Gaah! Ta bort suget snälla, nu tack, skitjobbigt jävla sug! Jag vill inte ha! Känner aldrig så här när jag tränar, men på vilodagar smyger det sig på! *Försvinn*!

Mos och mör i kroppen, trött i huvudet, orolig i hjärtat

Ja det får nog bli morgonens status.

Mos!

Rejält med träningsvärk i en mör kropp som känns totalt mosad! Benpasset igår blev riktigt hårt och det kändes kanon!

Körde igenom följande övningar:

* Knäböj i smithmaskinen- stod en bit framför stången för att få det att knipa rejält i baksida och rumpa. Körde 4 set!

* Raka marklyft- Här är det definitivt dags att höja vikten! Känns mycket bra och stabilt, bra kontakt. Börjat lägga 5 kilosplattor på golvet att ställa tårna på- ger bra vinkel! Körde 4 set!

* Jeffersson squats- Härliga älskade övning! Testade att höjja vikten ytterligare idag. tekniken sitter nog fint och här finns det mer vikt att plocka på! Svårt bara att kånka iväg de tunga hantlarna- gäller att ställa upp mina brädor när hantelparken! Körde 4 set!

* Liggande benpress- Passets med smärtsamma övning!

* Sittande lårcurl- baksida- Pressade mig igenom på pin-kiv för ben var redan mos

* Stående vadpress- bra och skakig avslutning!

Sedan dags för cardio- och jag ställde mig på trappmaskinen i 30 minuter! Det var rätt tungt efter att ha kört ett benpass innan och svetten fullkomligt forsade! Som den ska!

Mör!

Det känns i kroppen att jag de senaste 2 dagarna har:

Sprungit 2 x5 km

Sprungit 30 minuter med intervaller i trappor

Kört 30 minuter trappmaskin

2 x60 minuter gympass (ben och mage respektive axlar och rygg)!

Kroppen är mör!

Tjuvvägde mig igår och blev glad- vikten sänks och jag går ner! Så himla skönt! Jag ligger rejält lågt på kosten nu och kämpar för att finna balans. Men jag har fått till det ganska bra nu- jag orkar uppenbarligen träna och köra hårt, men samtidigt ligger jag lågt och är rejält hungrig inför kommande måltid. Just nu känns det bra!

Orolig

Kvällen igår avslutades inte så roligt. Fick ta hand om blodblandad diarée från vår minsta lilla kattunge och stod med tårarna i ögonen och såg henne krampa. Det var bara att packa ihop sig själv, sambon och båda katterna (vår andra kisse fick följa med som tryggt sällskap) och fara iväg till Bagarmossens djursjukhus akutmottagning. Lille kisse fick bli undersökt och fick sedan medicin. Uppföljning väntar och avföringsprover. Tårögd och skakis hela kvällen! Det är galet hur mycket man  kan älska sina djur och hur vansinnigt rädd man blir när nåt verkar galet. Min fina familj får inget hända!

Sliten känsla i kroppen idag, kan ju bero på den extremt lilla nattsömnen i natt.

Tur att jag ändå hade en vilodag inplanerad idag!

Min grymma tisdagsdejt!

Nu ska jag strax på min dejt!

Med bland annat Mr Jeffersson och Mr Smith!

My Jeffersson Squats och Mr Smith Maskin!

Oh we are going to have so much fun!
I love legday!

Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre. // Nalle Puh