Arg

Jag var så förbannad när jag vaknade. Helvetes skitförbannad faktiskt. Sur. Grinig. Men mest bara arg. Så där arg att det gör ont i armarna. Jag vet inte exakt vad ilskan kom ifrån. Kanske missriktad trötthet?  Eftersom vi slarvade med kvällsrutinen igår och inte aktiverat småkatterna innan läggdags så fick vi sota för det vid 04.00 tiden när de tyckte att vi skulle vakna. Väcka- mattarna- kampanjen inleddes med våldsgos (= att man helt enkelt stångar mattarna i pannan tusen gånger och om det inte hjälper lägger man sig över deras ansikten och slickar dem i pannan med sin strävaste tunga) och övergick sedan till att rusa runt i lägenheten och dundra efter bästa förmåga! Så kanske var det bara sömnbrist jag led av när jag vaknade, men jag kände mig mest arg. Så där odefinierbart arg utan någon riktig källa att rikta det emot. Så där att man ville nästa slå till folk på tunnelbanan. Så där arg att man bara vill strypa någon- vem som helst som ställer sig ivägen, faktiskt! Så där så man skulle behöva pigga upp sig med glad musik eller nåt för att komma på andra tankar och slippa riskera att göra något som låser in en på obestämd framtid.

Men istället gjorde jag nåt korkat! Jag började tänka på folk, fä och händelser som irriterar mig och så kastades det rätt mycket bensin på arg- brasan. Jag började tänka på folk som pratar skit- och blev arg. Jag började tänka på folk som är så enormt egoistiska men inte själva ser det- och blev arg. Jag började tänka på folk som inte kan stå upp för sina åsikter- och blev arg. Jag kom till gymmet med en arg känsla i kroppen och inte blev den bättre av att jag visste att efter passet skulle jag få duscha kallt (eftersom gymmet av någon obegriplig anledning fortfarande inte, efter massor med klagomål, kan fixa varmvatten!!) och därefter försöka "värma mig" i en halvvarm bastu. Anledningen till att den är halvvarm är att dörren inte riktigt går att stänga (inte funnits något riktigt handdtag sen nyår vilket tydligen beror på "slut hos leverantören"....Hmmmm) Dessutom har beslysningen slocknar så det är alltså en halvsval, mörk bastu som väntar efter en  kall dusch. Hurra så glad man blir...

Finns det inget att vara glad över?

Jo, klart det gör! Jag körde axlar denna morgon. Tokfokus på axlar. Tokfokus på tung träning. Max 7 reps per set. Kryddade med ett superset. Körde tungt. Höjde vikten för enhands axelpress (sittande) med 2 kg. Jag älskar att träna axlar och gillar den bedövande tunga känslan efter passet. Mör och tilltryckt. Den är skön. Jag vill utveckla mina axlar. Mycket! Jag har ganska "korta" axlar så det blir mycket slit med att bygga ut dem på bredden! Men jo, jag var glad igen, medan jag körde axlar. Fokuset var bra och jag var stark!!

Sen blev jag lite mindre glad igen när jag skulle köra mage... Jag är toksvag i magmusklerna och redo att punktera den där pilatesbollen... Fast nä. Jag ska ju bli stark. Och det finns bra övningar med bollar. I know.

Varför kan inte ens förnuftiga jag och ens emotionella jag alltid vara eniga?