Aldrig ska jag ta dig förgivet

Störst av allt är kärleken- har jag hört. Ingen människa är en ö- har jag också fått höra. Båda är sant. Jag glömmer aldrig hur bra jag har det. Jag tar det aldrig förgivet. Jag är del av en lojal enhet. En relation utan svartsjuka. Utan kontroll. Utan behov att hävda sig över den andra. Utan inre tävlan. En stöttande, uppmuntrande, bekräftande enhet. En enhet som bygger på ett gemensamt beslut att underlätta varandras vardag, minimera bördor, dubblera lycka och alltid uppmuntra varandra. Aldrig ifrågasätta, aldrig hålla varandra tillbaka. Jag är så tacksam. Jag ska aldrig ta det förgivet. Jag lever med någon som lyfter mig när jag inte orkar stå, styr mig när jag tappar riktning, torkar tårarna när de rinner, föder mig när jag hungrar, uppmuntrar mina drömmar. Jag lever med någon som låter mig springa, hoppa, tvärstanna, svära, skratta, skrika, gråta, jubla- beroende på vad jag behöver. I stort och smått är jag aldrig ensam. Jag lever i en enhet där allting är värt uppmärksamhet och det finns en ömsesidig förståelse i vikten att engagera sig i varandras upplevelser. I varje skede och del av mina dygn finns den tryggheten där. Jag älskar dig min Kärlek och jag kommer aldrig ta dig förgivet. Just nu behöver jag dig mer än någonsin och du är där starkare än förut.

Rätta saker och rätta ord vid rätta tillfällen. Min Kärlek känner mig. Jag fick en kör- hårt- på- deffen- present: