Jag vill så mycket att det blir för trångt i viljeskåpet. Viljebägaren brusar och sjuder. Jag vill så mycket att det snurrar i huvudet. Så jag blir yr. Euforisk och bubblig. Så det spritter i mig. Så jag vill ta tag i varenda människa och skaka om dem och berätta. Jag vill så mycket att det är en ständig längtan till nästa träningspass. Att vilodagarna känns rätt. Att varje måltid känns som ett steg i rätt riktning. Jag vill träna rätt. Äta rätt. Sova optimalt. Konstant tänker jag på det. Hur jag ska kunna utvecklas. Hur många delmål jag överkommit. Hur mycket decembers stora mål faktiskt också egentligen är ett delmål på vägen. Mot Alltet. Allt det där. Som jag längtar efter. Strävar mot. Ser fram emot. Att få utvecklas som jag vill. Följa hjärtat. Köra på. Inte låta nåt stoppa mig. Fortsätta. Jag vill så mycket att det fyller mig till brädden. Det nästan flyter över kanterna. Jag har inspiration med ytspänning. Varje repetion på träningen är som en kyss från målet. Varje övning är en omfamning. Det är passion. Och trygghet. Så mycket trygghet. Att veta vem jag är. Vem jag vill vara. Var jag är på väg. Motivationen finns i överflöd. Jag ser inget stopp. Inget slut. Kommer inte göra något kontraproduktivt. Vägrar låta mig missledas. Känslor. Cravings. Hormoner. Självutnämnda experter. Vad de än må vara som vill kan påverka mig negativt. Jag skjuter undan och skjuter ifrån. Välsignade tunnelseende. Älskade fokus. Jag är på väg. Framåt. Uppåt. Ditåt. Efterlängtade mål syns därframme. Jag tar en dag i taget. Allting är ett steg på vägen. Huvudsaken är att jag får känna så här. Det är ingen kamp. Inget krig. Ingen lidan. Bara kärlek. Om det inte kändes så skulle jag sluta. Det finns inget tvång. Det ska vara njutning. Lust. Passion. Eufori. Jag är aldrig tvungen- jag bara vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar