Jag har nu bloggat i över 4 år. Sen april 2007. Samma blogg, samma adress. Det är ett bra tag. Men jag bloggar sällan om att blogga. Bloggar sällan om vad som är bra, dåligt med min eller andras bloggar. Reflekterar ganska sällan över andras bloggar, men ibland så vaknar ju tankarna. Bloggvärlden växer. Det länkas, kommenteras och allt fler bloggar ploppar upp överallt. När jag började 2007 var det inte alls så stort och träningsbloggarna var ett fåtal. Vi som hade träningsbloggar och som bodde hyfsat nära geografiskt hittade varandra och jag har flera vänner kvar idag som jag lärde känna då, men många fler som tillkommit under åren. Idag är det väl fler som bloggar än som inte gör det? Lika naturligt som att de flesta har facebook?
Min blogg är inte särskilt stor- beroende på "dagsform" och inlägg och eventuella länkar ligger jag runt 350-500 läsare om dagen. Det är inte så stort. Men jag lägger heller inte ner den energi och möda som krävs för att bli så stor. Jag har gjort min blogg så läsarvänlig som möjligt, jag är ganska nöjd med stilen, tonen och layouten. Framförallt är jag noga med våga säga vad jag tycker- det tycker jag höjer läsarvärdet, det är iallafall min åsikt. Att man hör rösten bakom en blogg. Bloggen ska ju ändå representera mig och jag skickar ju mina egna tankar rakt ut i cyberrymden utan att egentligen kunna kontrollera vem som läser den. Jag vill inte ha en låst blogg, utan jag vill ha den öppen även om jag önskar att det fanns möjlighet att stänga ute en person eller två ibland. Men nej, bloggen är öppen. Men jag "marknadsför" den inte. Inte länkat den från min facebook. Lägger inte ner energi på att få den att växa. Hungrar inte över fler och fler läsare, jagar inte topplisteplatser på bloggtop-listor. Det är ganska oväsentligt för mig. Det enda som möjligtvis skulle intressera mig där är ju att fler läsare oftast betyder fler kommentarer och kommentarer är superroligt! Men jag bloggar inte för bloggandets skull- inte för att jag vill vara en bloggare. Jag bloggar för att dokumentera min egen träning, och utveckling, för att ha någonstans att uttrycka mig då jag är en åsiktsmaskin och bloggen är en bra ventil. Dessutom blir den lite av en mötesplats, den ger mig kontakt med likasinnade, inbringar åsikter, tips, tankar och fungerar som en del av ett kontaktnät.
Jag blickar runt bland de bloggar jag läser och inser att många följer jag för att jag tycker om personerna som bloggar. Jag mer eller mindre känner de personerna. Jag läser vänners bloggar, team- kamraternas bloggar, och bekantas. Sedan läser jag vissas som jag inte känner men som jag läser för att de helt enkelt är så jäkla bra att det inte går att låta bli! Men vad gör en blogg bra? För mig är det först de ganska ytliga basic sakerna- jag attraheras som läsare av en snygg layout, schyssta bilder men framförallt av språket. Jag tycker om bloggar där skribenten vågar vara personlig. Inte nödvändigtvis privat- men personligt. Jag vill känna att jag hör rösten. Jag tycker om att läsa åsikter- jag behöver inte hålla med om dem men jag älskar när jag läser inlägg där någon verkligen risar eller rosar något, verkligen uttrycker sin åsikt i en fråga, tar en tydlig sida eller kanske vågar argumentera både för svart och/eller vitt. Men jag vill höra en röst! Jag vill bli inspirerad. Eller få en tankeställare. En ny idé. Ett tips. Förstå någon annans åsikt och synvinkel. Precis som av en film, låt eller bok vill jag gärna käna något!
Vissa bloggar är så otroligt stora och lockar många läsare. Jag erkänner att jag framförallt mest läser träningsbloggar nu för tiden. När tiden är ganska knapp och det står mycket på agendan så skalar jag ju ner datatiden och då läser jag bara de bloggar som är värda tiden. En blogg jag funderat mycket kring är Träningsglädje. Det är en stor blogg. Av naturlig anledning. Jag har turen att känna Sara "i det riktiga livet" och tycker om hennes sätt att uttrycka sig i bloggen. Hon är inte rädd för att publicera sin åsikt och stå för den. Sånt gillar jag. Jag förstår att hennes blogg är stor även om den kanske inte är en ren träningsblogg- kanske borde den heta "Livsglädje" eller nåt liknande? Det känns iallafall som en livsnjutar-blogg med hög feelgood- känsla. Att den bloggen är stor är förståligt. Men så klickade jag in på en annan stor träningsblogg. Det är en snygg layout, bra bilder, läsarvänligt men jag hittar ingen röst. Inga åsikter- om någonting hur jag än letar. Ingen personlighet. Jag sätter mig och läser sida upp och sida ner utan att överhuvudtaget hitta en ståndpunkt, inget kritiskt inlägg, inget annat än en överhängande känsla av att skribenten inte vill riskera att trycka ner ett enda ord som kanske skulle kunna mötas av kritik. Jag kommer såklart här inte hänga ut bloggen men jag kan inte upphöra att fascineras hur människor följer en blogg som saknar röst? Eller- så kanske jag bara ska fortsätta att låta bli att läsa den eftersom den inte tilltalar mig. I vilket fall som helst är ju bloggvärlden stor och det finns oändligt många träningsbloggar att läsa!
Detta inlägg har väl egentligen ingen mening mer än att jag reflekterar lite över min egen blogg och bloggvärlden i stort. För egen del önskar jag att jag hade en bättre kamera så jag kunde lägga in mycket schystare bilder. Det vore ett roligt lyft. Vilka som läser min blogg? Tja, jag vet inte riktigt. (Ni kan ju berätta vilka ni är?!). Varför man läser min blogg? Kanske för att man gjort det länge och vill följa utvecklingen eller för att man känner mig privat och därmed har ett intresse av att läsa? Ibland funderar jag på hur jag skulle kunna utveckla bloggen men jag vet inte ens om jag vill. Vill jag att den ska växa? Är det viktigt? Nej jag är nog ganska nöjd som det är- jag dokumenterar min träning, ventilerar mina åsikter, publicerar tankar, bilder och ger mig själv en bra chans att när som helst kunna backa bandet och se var jag befann mig för ett halvår eller ett år sen, och kanske lyckas jag med bloggen inspirera någon människa eller två. Hur som helst bloggar jag aldrig för bloggandets skull- utan för att det personligen roar och stimulerar mig! Dessutom är det riktigt roligt att kunna blicka tillbaka och se förändring!
Nu ska jag läsa lite favoritbloggar! Riktigt roligt och inspirerande. Många hamnar ju nu i katergorin "fitness" av naturlig anledning. Självklart kul att se hur de tjejerna gör som är där jag hoppas vara i framtiden! Bloggvärlden är en stor härlig kokande kittle med outsinnligt av gratis- inspiration!
Nu ska jag läsa lite favoritbloggar! Riktigt roligt och inspirerande. Många hamnar ju nu i katergorin "fitness" av naturlig anledning. Självklart kul att se hur de tjejerna gör som är där jag hoppas vara i framtiden! Bloggvärlden är en stor härlig kokande kittle med outsinnligt av gratis- inspiration!

9 kommentarer:
Jag är läsare sen länge, bloggar på nytt efter två lyckade men alltför stressiga tidigare försök, de har alltid blivit "gratispsykologbloggar" men nu försöker jag skriva för mitt eget skrivarintresses skull. Är löpartjej med journalistdrömmar från Dalarna.
Har nyligen skrivit ett inlägg om det du tar upp, varför måste man vara endimensionell för att man tränar, då förväntas man vara ett åsiktslöst ytligt skal. Trist, tur att det finns såna som du som motbevisar det!
Älskar att du inte håller tillbaka, att du säger det du tycker, uttrycker dig bra, att du inte verkar "köpt" av ngt företag/klädmärke som så många andra bloggare och sedan känner jag väl igen mig lite i dig, i att vilja ha både det intellektuella och träningens spets.
Dock är du mycket häftigare ;)
jag gillar dig. du skriver vad du tycker. vi tycker inte alltid lika men det spelar inte så stor roll. att tycka känns viktigare än att tycka likadant, på nåt sätt. kram! nu ska jag läsa Lorenas blogg.
Jag är en löpartjej som läser träningsbloggar som just har fokus på löpning - och så din blogg :-) Själv brukar jag bara köra på gymmet en eller två ggr/vecka eftersom det är löpningen jag satsar på och jag dessutom har väldigt lätt för att bygga muskler (jag älskar dem högt och rent, finns inget bättre än att köra riktigt tungt och strikt :-) ) Det jag gillar med din blogg är just att du är personlig utan att bli för privat, och man alltid kan känna din "röst" när man läser ett inlägg. Du är den du är och står för det utan att krångla till det. Gillas!
När jag läser din blogg hör jag din röst:) precis så är det. Alltid lika kul att komma in på din sida och läsa om din träning ditt mål och din resa. Jag har jätesvårt att själv skriva personligt men inte privat. Men det är lite av ett val jag har gjort. Min blogg började som en träningsblogg, löpning/crossfit, men har nu formats till ngt av en blandning av träning och de situationer jag befinner mig i för stunden. Något som inspirerar läsare, tror jag, är bloggarens tydliga mål/åsikter, inget svammel. Jag är jätteglad att du delar med dig av ditt och din resa och passion. Du inspirerar mig.
kram kram
Jag läser din (och andras) bloggar just för att de INTE är så stora! (Visst, jag läser ett par större också, men de är de mindre som har mer "hjärta" och som du säger, mer personlighet!) :-)
Tack för era kommentarer! Så intressanta att läsa!
Men 350-500 läsare per dag är väl ändå en hel del skulle jag vilja säga! Särskilt med tanke på att du inte medvetet försöker göra den större. Jag har följt din blogg länge nu, men är dålig på att kommentera. Läser inte bloggar lika frekvent som förr men din brukar jag kolla in då och då. Jag orkade inte upprätthålla mitt eget bloggande då jag kände att den blev ett stressmoment. Jättekul att se att du ska tävla! Var och tittade på Luciapokalen för flera år sen eftersom jag hade en pojkvän som tävlade. Väldigt inspirerande och imponerande att se alla som har kämpat med att nå sina mål. Lycka till :)
Och jag håller absolut med om man vill ha en röst bakom bloggen...en personlighet som sätter färg på bloggen. En blogg utan personlighet fortsätter jag inte att följa.
Jag läser inte lika mycket och ofta träningsbloggar som förr. Tiden räcker inte till, eller intresset för träning har nog legat på is lite bara och även läsandet om det. Jag tycker om din blogg för att du skriver djupt, jag hittar ofta härliga citat i din blogg som betyder och säger mycket. Det finns också fullt av energi i din blogg! Man blir inspirerad och motiverad av den!!
åh, vissa bloggar har man kvar på bloglovin av ren vana. Dumt egentligen eftersom jag oftast inte gillar vad de skriver..eller gillar..den är inte speciellt intressant. varför vet jag inte, men kanske som du säger så bör den ha en personlighet. Jag läser nog oftast de bloggar som jag känner att "ifall jag träffar denna människa irl så skulle jag gilla henne eller honom" Ngn som har en personlighet som passar mig. Sen om den människa är extra driven och kör sitt race på sitt sätt, kan va olikt en själv, så är ju det bara faschinerande! Jag blir ju grymt peppad av sånt :)
Oj, vad det blev vimsigt det här..men du fattar nog :)
Skicka en kommentar