Vaknade med en tanke som väcktes under gårdagen. Jag var på 2 stycken födelsedagskalas. Firade det första med chaite och det andra med kallt citronvatten. Mellan kalasen åt jag min medtagna mellis. Ingen kaka eller bulle eller tårtbit någonstans alltså. Och det var nemas problemes. Visst- det var fina, stora, generösa fikabord och det såg riktigt gott ut. Men det fanns inget sug, ingen vilja att brottas med, ingen tanke på att "man kanske bara kunde smaka nåt litet". Nej ingen sådan tanke alls! Men igår kväll när vi väl var hemma, trötta som fasen och till slut såg på en film då kom tanken "skulle vara gott med godis till filmen". Så jag undrar hur mycket av sockersuget som egentligen handlar om situation? För att det är så mycket som är förknippat med vad man ska äta!
- Vi ska ha myskväll hemma ikväll!
- Åh härligt- vad ska ni äta?
Känns det bekant?
Ska man gå på bio, eller ha fredagsmys så vaknar också ofta tanken, eller diskussionen om vad som ska tuggas på. Jag inser att när det kommer bli jobbigt för mig med sötsug och cravings är det ofta, så ofta i en sitauation där jag helt enkelt är van med nåt sött. Så kanske är det med en dålig vana som ska brytar mer än ett faktiskt sockerbehov? En vana, ett beteende, ett invant mönster. Då handlar det om att lära om nu. Sluta förknippa bio, filmkväll, myskväll, regniga söndagar i soffan med vad som ska tuggas på! Nåja, nu har det gått en vecka utan att jag stoppat något i munnen som inte stått i kostplanen- ge mig en vecka till och jag har etablerat en ny vana. Läsa planen och tänka först- tugga sen!?
2 kommentarer:
Ojoj, det mesta är nog situationen, eller jag tycker åtminstonde att det sitter i huvudet. Jag vet många gånger jag själv har intalat mig att jag är sugen eller borde vara det och vips så blir jag det... men många gånger är det nog undermedvetet... Man "ska" ju äta godis, man "ska" ju vara sugen, osv... Bra jobbat av dig i alla fall. =)
Bra skrivet och håller med dig till 100 % :) Keep up the good work
Skicka en kommentar