Självförtroende

Det är dagens tema

Dagens tanke

Tankarna snurrar just runt det

Redan när jag klev upp imorse var det något jag grubblade över- sen kom jag till jobbet och hamnade i diskussion med en av tonåringarna (mina lite yngre kollegor, tidigt född nittitalist) på jobbet och hon säger:

- Jag låg och grinade framför MTV halva natten. Alla är så stört snygga att jag får så dåligt självförtroende.

Det var det där med att jämnföra sig. Ofta en ganska dålig idé. Om man inte till 100% kan se det som motivation ska man nog låta bli. Sen kan man ju klura vidare på om det där med utsidan ska få ta så mycket energi och vara så avgörande för ens välmående. Sen är det ju det där med perspektiv. Brudar på MTV alltså... Omgivna av en stab av makeupartister, stylister, frisörer, tränare och designers. Jag frågade henne hur hon tror att Beyonce ser ut när hon är magsjuk och bakfull...? Antagligen en lika läskig syn som gällande vilken svensson som helst. Men är det ens rimligt att jämföra sig. Ens intressant?

Det är inte lätt alla gånger med självförtroendet.

Jag har min beskärda del av tvivel på mig själv.

Under de senaste träningspassen har jag verkligen bitit mig fast vid känslan "jag vill detta och därför ska det gå". Den tanken hjälper mig. Samma med tanken "jag ger det allt jag har, mer än så kan jag inte göra, och oavsett resultat kommer jag vara nöjd då jag vet att jag gett 100%". 9 av 10 dagar hjälper de tankarna. Jag har också tänkt mycket på vad som avgör om en människa lyckas eller ej- oavsett motstånd och jag tänker att det är just viljan som blir viktig. Den som vill mest kommer lyckas bäst. Typ. Ungefär. Det är en skön tanke och jag tänker att ingen, ingen, ingen vill detta mer än jag! Så det så! Det är ju en ganska subjektiv tanke och jag tror de flesta som satsar tänker exakt samma sak om sig själv!

Jag brukar vara bra på att använda andra bloggar, andra tjejer, andra bilder som inspiration och motivation. Men jag erkänner utan knussel att det börjar bli allt svårare. Mitt självförtroende påverkas och jag är medveten om det. Jag tittar på andra och tänker att "jag har ingenting jämfört med henne". Och så blir jag skrämd! Och så tänker jag att det inte spelar någon roll vad jag gör för det garanterar inte det resultat jag trånar och längtar efter. Även om jag gör allt i min makt och allting "rätt" så är det inte en garanti för att jag får den kropp, fysik och form som jag eftersträvar. Kanske behöver jag ytterligare ett år. Kanske två. Kanske är det först om 5 år som jag börjar närma mig den formen. Kanske når jag den aldrig. Vem vet. Eller så går det riktigt bra i december?

Jag vet att det är så viktigt att ha lite tunnelseende och inte blicka för mycket på vad "motståndarna" gör. Och jag läser allt färre bloggar av "fitness"- karaktär. Fast det känns trist för jag hittar massor av inspiration och motivation där. Men jag får också dåligt självförtroende och skräms av dem. Tänker att jag aldrig kommer bli lika bra. Känner mig som en räka i jämförelse. Underligt det där förresten- hur jag lyckas känna mig både mindre (i muskelmassa) och större (i fett) mot de jag jämför mig med. SÅ ni hör- en dålig idé!

Jag försöker bibehålla den positiva känslan kring att göra allt jag kan. Följa coachens plan. Äta optimalt. Träna hårt och klokt på varje pass. Kämpa med träningen. Kämpa med deffen. Se till att ta hand om kroppen. Fylla på med bra med vätska, vila och sömn. För i december är det egentligen, om vi kokar ner det, en enda sak som gäller. Att stå där och vara 100% övertygad om att jag gett mitt yttersta och mitt allt. Oavsett konkurrens. Oavsett motstånd. Oavsett placering. Om jag så kommer allra allra sista så vill jag känna att jag gjort mitt allt. Vunnit med/över mig själv. Bevisat för mig själv att jag kan. Jag ska vara stolt över min egen prestation. Se det som just en debut. Ett första försök. En chans att testa om detta är något för mig. Det viktigaste den dagen är inte placering och poäng- det viktigaste är att jag åker hem nöjd och med vetskapen att jag inte kunde ha gjort något annorlunda. Jag vill vara en erfarenhet rikare. Det är vinsten! Det är vad jag måste fokusera på!

99 av 100 dagar känns detta som den naturliga sanningen. Men ibland kommer den där skitdagen då jag bara undrar vad fan jag håller på med? Att jag känner mig som ett skämt jämfört med andra. Att jag aldrig kommer räcka till. Det pendlar som ni ser och jag gissar att ju längre jag kommer desto mer kommer detta tvivel pocka på uppmärksamhet. Jag är nog inte unik det sättet. Alla som vill något, brinner för något, lever för något blir väl oroliga för misslyckanden. Sen kan man ju såklart definiera ett misslyckande på olika sätt.

Den röda tråden blir lite avhuggen stundtals i detta inlägg, och man kan absolut blogga mer sammanhängande. Men ínlägget speglar känslorna. De svajar av och an och gör krumbukter. Idag är det i vilket fall som helst en vilodag. Det som brutits ner under de senaste träningspassen får idag chansen att bygga upp sig och reparera sig. Imorgon är jag lite närmare mitt mål än jag var igår. En dag i taget. Ett träningspass i sänder. Bryt ner tvivel och bygg på självförtoendet. Vissa dagar är det easy- andra dagar den största utmaningen!