Att vila eller inte vila

Tankarna snurrar i huvudet. Jag har vilodag idag. Fast jag inte är det minsta trött. Fast jag inte är det minsta sliten. Jag har ändå vilodag. Jag läser bloggar om personer som vilar betydligt mindre. Får en tankeställare. Jag läser om människor med annan inställning till vila och får tankeställare. Jag läser om forskning kring uppbyggnad och tankarna tar fart. Jag har Coachens upplägg och följer det. Jag vet att hon sagt att jag ska vara rädd om mina vilodagar nu, de kommer ju minska. Idag har jag 2 vilodagar/vecka. I oktober ryker en av dem. Så vila medan jag kan är tipset. Men det känns jobbigt att vila när jag är motiverad och pigg i kroppen. Jag har träningsvärk i benen idag, som det ska vara efter ett hårt benpass men resten av kroppen är så pigg och fräsch. Det snurrar lösryckta meningar i mitt huvud som jag försöker få ordning på:

"Idag är det som att vi planerar in vilodagar innan vi planerar in träning"

"Många människor verkar planera sina vilodagar efter vad teorin säger- inte efter att ha lyssnat på kroppens signaler"

"Styrketräning bryter ner kroppen och under vila byggs musklerna upp"

"Det finns ingen riktig anledning till vilodagar så länge kroppen känns stark och fräsch och inte sliten eller har ont"

"Jag återhämtar mig inte genom vilodagar utan genom längre nattsömn och mer mat"

"Vi har idag inget rikligt perspektiv och kan inte längre avgöra vilken mängd träning våra kroppar klarar av"

"Extremt få människor tränar så hårt att hela vilodagar är motiverade"

"Det finns alltid en fräsch muskelgrupp du kan träna så länge du planerat din träning väl och inte konstant kör helkroppspass"

Det finns så många vedertagna sanningar om träning. Om kost. Om hälsa. Om vätska. Om vila. Sanningar som bara accepteras och sprids vidare därför blir det så spännande när man läser eller hör något som är lite "kontroversiellt". De där "ssaningarna" sprids ju nämligen inte så ofta av forskare utan av människor som läst något, tar det som absolut sanning, håller i det som ett vapen och sprider det vidare. Jag gillar inte vedertagna sanningar. Jag tycker om det subjektiva. Acceptansen att vi människor är olika- och därmed behöver behandlas (och behandla oss själva) olika. Detta med vilodagar är något jag grunnar på just nu. Det där med sanningar är förresten så intressant. Många som sprider dem gör det utan att se vem som är mottagaren. Jag tycker man ska vara försiktig att uttala sig om hur andra bör träna, vila, äta om man inte har 100% inblick i deras vardag, liv och mål. Min Coach har den insikten och därför är hennes råd ovärderliga för mig. Men detta med vila är ändå något jag grunnar på. Jag kanske kommer få ett skratt nu, från någon bloggläsare, kanske en vass kommentarer, men just nu- i denna sekund (jag är medveten om att jag kan komma att bli tvungen att äta upp dessa ord senare!) så längtar jag tills vilan minskar. Jag vill helt enkelt träna mer. Kalla mig nörd, idiot- men helst passionerad! Jag är träningspassionerad och längtar alltid efter mer träning. Jag får inte nog. Sen vill jag, innan någon är snabb att påpeka det, inte bara ha en hög träningsvolym- jag vill ju träna optimalt utefter mina mål. Äta optimalt. Vila optimalt. Det handlar inte om att träna mest- utan bäst. Det har jag skrivit förut. Men ändå. Just nu. Idag. Vill jag inte alls ha en vilodag!