Motsägelsefull eller bara utvecklingsbenägen?

Jag är nog lite snurrig att ha som fitness- klient. Jag inser det. Men jag vill förklara en sak. När man läser min blogg kan man nog ibland få uppfattningen att jag är lite motsägelsefull. Att det som skrivs ena veckan inte rimmar med nästa veckas ideer, tankar och övertygelser. Det kan nog stämma. Men kom då ihåg att det är inte motsägelsefullt utan en del av min utveckling ni tar del av. Den utvecklingen är fysisk. Mental. Emtionell. Kunskapsmässig. Erfarenhetsbaserad, Dessutom kryddad med ambition och nyfikenhet! Jag lär mig allt mer, får mer erfarenheter, mer kunskap. Jag möter nya utmaningar, nya känslor, får hantera tankar, nojjor, upplevelser. Så ibland vänds kappan ut och in och upp och ner.

Jag ska ge ett exempel:

1. Jag går ut stenhårt med att det inte handlar om att träna mest- utan bäst! Jag hyllar mitt smarta upplägg som Coachen gett mig, med vilodagar. Jag sliter inte hund men resultaten är endå goda. Jag är pigg och känner mig fräsch och långt ifrån sliten. Jag trivs med tempot och upplägget. Jag andas, äter, tränar och sover bra. Perfekt!

2. Jag börjar blogga om min motvillighet till vilan. Jag känner mig otillfredsställd och rastlös. Jag vill mer. Mycket mer. Börjar klura på om jag vilar för mycket, jag vill träna mer. Jag bloggar om att det är svårt att känna sig tillfredsställd med vilodagarna när de inträffar innan jag blir sliten. Jag börjar känna att jag vill vila mindre och träna mycket mer. Plötsligt vill jag inte bara träna bäst utan gärna också mest! Motsägelsefullt eller en tanke sprungen ur nya ideer och upplevelser?

3. Pendlen svänger igen. Efter en liten mild men bestämd och kanske behövlig "upptuktning" från min Coach så backar jag ett steg och accepterar återigen mina vilodagar. Jag säger till henne att det känns knäppt att vila innan jag känner mig i behov av det, innan jag är trött eller sliten. Hon frågar mig om jag inte tycker det är rät klokt att vila innan jag blir sliten. När man är törstig är man redan på väg mot uttorkning, därför dricker man innan. Sover innan man slocknar stående. Vilar innan man är sliten. Och det låter ju klokt. Jag vill fortfarande träna så sjukt mycket mer. Jag är sån. Det bara är så. Jag vill alltid köra skiten ur mig. Men jag accepterar de order och instruktioner jag får och nickar och säger igen "det handlar inte om att träna mest- utan bäst".

Jag slår inte min Coach på fingrarna när det gäller kunskap. Hon kan mycket mer. Och hon har mycket mer erfarenhet. Hon vet vad som fungerar. Sen vet vi båda två att jag är en ny kropp för henne, ett nytt "material" att forma. Vi vet inte ännu om vi (jag) gjort allt rätt och hur slutresultatet kommer bli. Kanske hade just mitt material behövt lite andra metoder. Det återstår att se. Men tillsvidare gör vi det som rent teoretiskt verkar optimalt- och varje veckas erfarenhet adderas som en parameter att ta hänsyn till.

Jag älskar att jag är driven för det är jag. Det vet jag. Disciplinerad. Beslutsam. Och jävligt passionerad! Jag har en tävlingsinstinkt och en vinnarinstinkt. Jag behöver inte peppas till träning, inte uppmuntras, inte piskas, inte jagas på. Ingen behöver motivera mig. Jag kör! Jämt! Jag skiter i om det regnar- jag kör endå. Jag skiter i om jag är trött, det är mörkt ute, kallt etc. Jag hoppar gladerligen över after- works och liknande och det kvittar om det är fredag kväll eller måndag morgon- jag gasar endå. Ambitionen vilar aldrig. Jag har en stark motor men jag behöver en stark Coach som kan styra mig, som tar hand om energin jag har, som utnyttjar den fördelaktligt utan att jag tillåts missbruka den. Min svaga punkt och det jag måste jobba med är att jag kan bli för ambitiös. Jag vill helt enkelt för mycket. Driver för hårt. Blir för hetsig. Jag har ju hellre det problemet än att jag är en trött och orkeslös jävel som måste släpa mig själv till gymmet eller ut på morgoncardio med dödsångst och en stark längtan efter att kapsejsa i sängen. Jag är tacksam- tro mig- jag tar det inte förgivet och jag skulle vara otacksam om jag hackade på mig själv i det här läget. Något jag är nyfiken på är att se hur länge denna eld kommer brinna så starkt. Jag ser deffen som en sakta tilltagande vind. Ju längre tiden går desto hårdare kommer det storma och desto mer krävs för att få elden att brinna. Men att vara ambitiös leder lett till att jag blir hetsig och impulsiv. Jag vill testa och experimentera.

Så där- när man läser min blogg- kan man kanske få känslan av att jag inte alltid är så konsekvent. Men jag utvecklas och måste tillåta mig själv att känna och tänka och fundera. Ibland publiceras just de sakerna och de inläggen får helt enkelt accepteras som dokumentation av utvecklingen.

Jag tänker- därmed utvecklas jag!