Adrenalin vs Autopilot

Det var ju väldigt enkelt att gå till gymmet igår efter jobbet. Inga problem. Trots att det var dags för det passet som jag tycker är jobbigast varje vecka- 60 minuter styrketräning endast ben samt direkt därefter på med 45 minuter intensiv cykling. Jag gick dit på ren glädje, adrenlin, förväntan! Dagen igår var fantastisk och äntligen fick vi i teamet berätta om sådant som vi gått och hållt på! Fotografering på DCore och BODY! Det är så stort, det är så mäktigt! Jag har så mycket motivation! Möjligheten att ta bilder i såna professionella studios är ju once- in- a- lifetime för många och jag vill få ut mesta möjliga av det. Jag vill inte göra mig själv besviken, eller Coachen eller för den delen sponsorerna och fotograferna. Så om 1 månad ska jag bannemej ha gjort enorma framsteg. Så, som sagt, mycket motivation när jag kom till gymmet igår!

Blev ett bra benpass igår, riktigt tungt och intensivt. Jobbigast kanske det blev med den liggande bencurlen. Jag körde flera bonusset som jag varierade! Enbens- set/ växlande enbens- set/ riktigt tunga vikter där jag bara körde en repetition på maxvikt men höll i den negativa fasen tills hela kroppen skakade/ högrepsare/ tunga lågrepsare. Omväxling till max och rejält pump som tack! Bra kvitto förresten, på ett bra benpass, är att sätta sig i bensparken och inse att jag behöver inte ens ha tunga vikter för att det ska kännas som att låren ska explodera!! Det gjorde de igår. Ännu mer spräng- känsla blev det såklart efter cyklingen igår, vilket pump!

Adrenalin vs Autopiloten

Om bränslet var ren glädje och adrenalin igår så var det autopiloten och envisheten som fick arbeta imorse. Det var kanske det första morgonpasset som faktiskt tog emot. Jag ville träna, jag är motiverad, jag behöver all cardio, jag måste bränna fett- men imorse var jag så trött. Fysiskt trött. Mentalt trött. Jag ville stanna i sängen. Dra in Kärleken i famnen och snusa vidare. Men jag tog mig upp och iväg ut. Jag orkade inte tänka ut något kreativt utan körde exakt samma sväng som igår. Bara kopierade, rättade in mig i spåret och sprang. Jag försökte att inte tänka utan bara beta av mina 60 minuter morgonlöpning. Det var jävlaranamma och envishet som sprang imorse. Jag kan inte acceptera nåt bullshit från mig själv, inga undanflykter, inga ursäkter. Så jag körde av min vända och berömde mig efteråt. Men det var tungt, segt och fruktansvärt jobbigt. Så är det ibland. Vissa pass tränas på adrenlin andra på autopilot. Idag är det huvudet långt ner i deffbubblan och bara kötta på. Inte tänka, inte fundera och absolut inte känna efter! Det här är deff, det är inget bullshit, det är inga ursäkter, det finns inga alternativ.

Den som sig i leken gett får leken tåla!