När man käkar som en burfågel är det svårt att springa som en gasell. Var ingen vildhäst på morgonens cardiolöpning. Ingen frustande mustang som tog sig an intervallerna. Tom i kropp, själ och huvud. Höger vänster höger vänster. Mer komplicerade tankar än så var inte aktuella. Tror jag hade musik i öronen men när jag kom till ytterdörren var det tyst. Hade batterierna dött på vägen? Minns helt ärligt inte! Kompis Koffein såg iallafall till att vi (huvudet och kroppen) utförde det som skulle utföras. Jag kan inte låta bli att fascineras över vad som händer under deffen. Jag är sliten och dränerad. Hungrig. Men mat lockar inte alls längre. Tanken på tung mat såsom pasta, kött, såser, gratänger som jag tidigare fantiserat om känns mest jobbigt. Nu vill jag ha småsaker. Inte socker, inte godis, Men massor av små kex skulle sitta fint. Ligga i soffan med en påse spröda kex vore smarrigt! Smådoser av endast kolhydrater är frestande.
115 dagar deffade
10 dagar kvar till tävlingsdagen
1 kommentar:
Du klarar det!!!!!!
Skicka en kommentar