Tiden rusar förbi. Dagarna bara rusar. Det känns inte som jag har kontroll över min tid. Jag äger varken min tid eller kropp just nu. Saker bara händer och jag bara åker med. 3 timmars träning om dagen och 8-9 timmar på kontoret... Ja, ni ser ju ekvationen. Jag sitter på deffexpressen och hinner knappt ens sätta på mig säkerhetsbältet. Hinner precis packa upp träningsväskan för att direkt packa om den. Hinner knappt torka håret efter duschen efter träningen innan jag är svettig igen. Känns som jag konstant är på väg till ett träningspass. Har precis somnat när det är dags att upp och träna igen. Runt runt snurrar deffhjulet och jag springer som en hamster med en elektrisk kofösare hotandes bakom röven. Jag är så jävla hemmakär och längtar verkligen hem!! Men det enda jag kan göra för mitt eget välbefinnande är att "släppa taget". Sluta tänka på att jag längtar hem. Sluta tänka efter hur skönt det vore att få ha mysiga kvällar och helger hemma i lugn och ro. Sluta längta efter sovmorgon. Inte tänka på hur himmelskt det är att vila ut hemma i lugn och ro. Sluta tänka på att jag helst bara skulle vilja låsa in mig med min Kärlek och katterna och bara mysa! Jag finner mig i min situation. Deffexpressen rusar vidare och jag tänker inte ramla av eller kliva av.
Tut tut! Nu kör vi! Plattan i mattan för fan!
1 kommentar:
Så roligt att följa dig i din deff. Det är verkligen upp och ner humörmässigt och det är roligt att du låter det komma fram i bloggen. Bit ihop och håll dig kvar på tåget!
Lycka till!
Skicka en kommentar