Inbördeskrig

Kroppen är inte fienden

Någonsin. Jag vill aldrig kämpa emot den. Slåss mot den. Mobba den. Trakassera den. Jag vill inte vara elak. Hårdhänt. Jag vill gärna samarbeta. Det blir oftast bäst så. Jag tror det är viktigt att aldrig se kroppen som fienden. Aldrig betrakta den som en motståndare. Jag har alltid varit rädd om min kropp. Jag har aldrig haft någon ätstörning åt något håll- varken svultit eller hetsätit (så tacksam för det)- under högstadiet/gymnasiet såg jag flera vänner drabbas av ätstörningar och såg hur de led och jag led med dem. Själv har jag inga såna anlag. Jag hatar att vara hungrig. Jag klarar inte av självsvält. Har aldrig varit intresserad av att kräkas. Aldrig haft något behov av att straffa mig själv genom svält. Inte heller hetsätit. Aldrig skurit mig själv. Aldrig haft något destruktivt beteende i relation till min kropp. Inte rökt. Aldrig varit direkt mycket för alkohol. Jag har varit rädd om kroppen och hälsan.

Kroppen vill inget ont. Den vill bara väl!

Kroppen är ödmjuk. Den har inga stora krav. Den vill bara må bra. Den har inget behov av prestationer. Vinster. Medaljer. Tävlingar. Den behöver inga triumfer eller ego- kickar. Kroppen har bara ett enda mål- att få må bra. Den behöver näring och återhämtning. Den behöver fysisk aktivitet. Men den är ödmjuk. Den har inga stora pretentioner. Därför följer den minsta motståndets lag. Kroppen har inte alls något behov av storslagna äventyr. Finns ingen kropp som tycker att en tävlingsdiet är bra. Den vill inte bestiga berg, genomföra en svensk klassikter, springa maraton, cykla tvärs genom en världsdel eller springa genom en öken,  delta i Robinson etc. Kroppen suktar inte efter elitsatsningar. Det är vi- huvudet- själen- som suktar efter såna upptåg, bedrifter, äventyr och erfarenheter. Kroppen däremot- den har inga såna ambitioner.

En elitsatsning är som ett inbördeskrig

Där kroppen inte är en motståndare. Kom ihåg det! Det är du som gerilla- ledaren medan kroppen är... Den oskyldiga civilbefolkningen... Så jag antar att vi är skyldiga oss själva (aka kroppen) att försöka genomföra reformer och revolutioner med sån stor omsorg och försiktighet som det går. Fast det är svårt. En tävlingsdiet är ett ganska hårdfört krig. Jag går hårt fram som en riktigt elak furir. Kroppen får mindre mat än den önskar. Mycket mer träning än den mår bra av. Tyvärr mindre sömn. Den får nästan inga kolhydrater nu men får nu stå ut med höga mängder vatten och salt. Jag klampar på med stora steg och smäller med piskan. Lika så under uppbyggnad- ett konstant utmanande och nedbrytande och uppbyggande. Kroppen tvingades bygga muskler i ren panik för att försvara sig... Kroppen är inte bara ödmjuk- utan även smart. Den vet hur den ska skydda sig och den har inga betänkligheter när det gäller att protestera om den känner att den behöver det.

Kroppen är min baby men just nu är min pedagogik i Josef Fritzel- anda

Inte särskilt charmigt. Klart kroppen protesterar. Klart den ber mig lägga av. I den inbördeskrig jag startat kommer kroppens soldater till räddning- Självbevarelsedriften och Överlevnadsinstinkten! Två soldater som inte ska förringas eller underskattas. Och någonstans skänker jag dem en stor tacksamhet!! Kroppen vill inget ont. Den vill bara väl. Den följer naturliga signaler. Kroppen har inga ideal den vill formas efter, ingen desperat längtan efter ett visst utseende. Självbevarelsedriften och Överlevnadsinstinkten skickar ut tydliga signaler nu- Vi behöver äta! Vi behöver vila! Vi vill inte drunkna i vatten och salt! Vi vill ha kolhydrater! Vi vill leva! Vi vill inte dö! Lägg av nu! Jag tänker inte att jag ska slakta dessa soldater. Jag är glad att de finns och att de gör sitt bästa för att ta hand om mig. Naturliga signaler. Men just nu, i detta ögonblick, denna satsning, detta korta kapitel av mitt liv tvingas jag peka med hela handen och bakbinda de där naturliga signalerna. Ignorera deras protester. Det är inte långt kvar nu! Sen ska kroppen få det den önskar- vila, återhämtning, sömn, mat, kolhydrater och en balanserad träning. 8 dagar kvar nu...

To be a good fighter- you have to be a good lover!