Meditation och inventering

Här mediterar och inventerar jag:



Här får både kropp och själ vad de behöver

Jag har alltid älskat löpbandet. Löpning, intervaller, backar, powerwalk- det kvittar. Att jobba kroppen svettig framför en spegel har en lugnande effekt på mig. Det känns som att jag befinner mig i en osynlig kupa med bara mig. Min kropp. Min själ. Mina tankar. Mina känslor. En stund att processa saker som sker. Intryck. Upplevelser. Situationer. Val. Beslut. Konversationer. Jag inventerar mig och mitt liv. Efter ett sånt pass är jag alltid starkare. Fysiskt matt men mentalt stärkt.

Så många intryck att hantera nu
Andras ord snurrar i huvudet:

Fan vad snygg du är!!

Men människa! Du ser sjuk ut!

Du tynar ju bort...

Vilket jävla jobb du gjort! Hejja!

Wow coola den ådran! Den kommer resa sig snyggt sen!!

Jag är stolt över dig!

Du inspirerar!

Du är ju sjuk... Usch...

Det är viktigt att verkligen känna sig själv. Ta sig lite tid att umgås med sig själv. Löpbandet har alltid varit min plats för meditation. Jag är noga med att ge mig själv det jag behöver
För att kunna ge andra vad de behöver. Här kan jag inventera livet och hitta fokus. Jag inventerar mina styrkor. Sen mina svagheter men döper om dem till potential och möjligheter till förbättring.

Formen då?
Just nu ganska svullen av allt salt och vatten. Känner mig slapp och lös men samtidigt liten och benig. Underlig känsla. Längtar efter att få sluta salta och släppa vätskan ut kroppen!

Kommer jag bli snustorr, knackhård och sylvass? Självklart!
Kommer jag bli det i år?
Nopp.

Vad jag kommet bli är det allra bästa tänkbara maximala resultatet av det jobb jag gjort. Min prestation. Me and only me. No more. No less.
Om ett år är formen och kraven något annat.
Är det något jag lärt mig på denna resa så är det tålamod!
Jag är bara jag
Stolt och ödmjuk
Nyfiken och förväntansfull
Envis och ambitiös


Om en vecka vet jag exakt vad min insats varit värd

- Em bloggar i iPhone!