Naken, rädd, exposed

Maria Montazami alltså.

Finns det någon mer oförarglig människa?

Jag har ingen träningsväska idag. Mycket märklig känsla. Känns hela tiden som jag glömt nåt. Tittar ner bredvid min kontorsstol och får hjärtsnörp när väskan är "borta"- innan jag kommer ihåg att den inte skulle med idag. Dagens träningspass har förflyttats till imorgon för ikväll ska jag till skräddaren. Världens bästa Anita som syr sjukt snygga bikinis. Ska bli roligt att åka dit och testa och se mina bikinis- nästan nästan färdiga! Idag känner jag mig liksom "civil" och som alla andra- utan min träningsväska. Naken. Exposed.

Men jo. Lite rädd och nervös också. Jag skulle vilja ha en broms och en gas samtidigt. Ena sekunden vill jag bara att det ska vara över. Jag vill vakna- genomföra tävlingen och vara klar. För helvete vad jag känner mig trött och sliten nu! Å andra sidan så vill jag ha en handbromsa och en tidsmaskin som ger mig minst 3 veckor till- jag hade behövt det för att nå den form jag vill ha. Bromsa. Gasa. Bromsa. Gasa. Fast jag har ju verkligen inte tid att bromsa- såklart- utan det är gasa av bara helvete som gäller! Upplopp mina damer och herrar. Då spar man fan inte på krutet! Fats jag är så trött att det värker i kropp och själ.

Jag är nervös nu. Skitnervös. The best is yet to come. Eller the worst. Hur man nu ser på saken. Snart dags att tömma. Och jag är nervös. Hur ska kroppen reagera? Allt salt. Sen inga kolhydrater. All vätska. Jag är nervös. Kommer jag orka? Jag har orkat deffen så bra hittills. Känt mig helt okej, drivit på- nästan njutit lite av den mäktiga känslan att orka all träning och klara hungern. Underligt. Men varje dag känns som en seger och bedrift! Men nu kommer den stora utmaningen. Och tänk om jag inte alls får det slutresultat jag vill? Herregud vad det gäller att gå in i detta med rätt inställning!! Fortsätta påminna mig om att hur fan det än går har jag verkligen lärt mig massor och fått så mycket erfarenheter! Men jag är ändå nervös. Inte så konstigt. Rookie. Debutant. Har ingen aning hur jag kommer reagera, bör reagera.

Är det värt det?

Jag har fått den frågan några gånger- nästan varje gång jag skriver att något är jobbigt eller att jag inte mår så bra. Men smakar det kostar det. All avkastning kräver investering. Alla vinster kräver en satsning. Så ni behöver inte fråga mig om det är värt det- jag frågar mig själv det varje dag, flera gånger om dagen! Inte för att jag ifrågasätter mig själv- utan för att jag hela tiden "testar" min egen vilja och mitt eget driv! Och sålänge svaret är "ja" så fortsätter jag köra. Så enkelt är det. Att det kostar accepterar jag och jag är beredd att betala så länge jag tycker att vinsten är värd det. Hittills har allting varit värt. Nu ska vi bara hoppas att det fortsätter kännas så!

Maria Montazami igen: ”4000? Jaah… Dyrt… Men nu är den kudden min i hela mitt liv!”

Lite så jag också resonerar nu.

Fysisk gårdagens- dagsform

Och mental inställning