Rebootad

Jag kan inte påverka allt

Jag kan inte utföra mirakel

Jag kan bara vara konsekvent

Jag kan inte påverka allt jag upplever och allt jag känner

Men jag kan påverka hur jag reagerar på det som händer och det jag känner

Jag tänker inte vara ledsen, stressad, arg, nojjig, orolig mer

Jag rebootar hjärndatorn och hjärtdatorn

Jag rebootar känslomaskinen

Jag ska njuta nu!

Snart är det tävling och jag ska bara se till att ha så jävla roligt som jag någonsin kan!

För jag har hela året varje dag gjort precis allt jag kunnat

När jag går upp på scen kan jag med handen på hjärtat säga att jag gjort allt mitt bästa

Mer än så kan jag inte göra

Jag har gjort allt jag begärt av mig själv

Vad som än händer kommer jag vara stolt!

Nu ska jag ha roligt

Jag har drömt om detta alldeles för länge för att nu sabotera det med nojjor och negativa, destruktiva tankar

Rebootar och släpper taget!

Detta är dagens insikt!

Den kom till mig igår. Mot slutet av dagen igår var jag uppfylld av den känslan. Dagen igår rebootade mig. Jag var pirrig och nervös inför fotograferingen. Jag hade lite prestationsångst och höga förväntningar på mig själv. Väl där igår när jag fick se mina teamkamrater kom en annan insikt- många av de är muskulärt större än jag. Många av dem är tightare och hårdare än jag. Om jag upplever det i teamet så lär jag få uppleva det på tävlingen. Jag blev lite modstulen igår. Det kändes jobbigt. Men ju längre dagen gick desto mer slappnade jag av och njöt. Av allt som händer. För jag var där! Där! Verkligen Där! Jag får tillhöra. Jag ingår i ett team. Jag ska tävla. Jag är en av de som ska tävla i Fitness. Jag har rätt att vara där. Jag är tillräckligt bra för att få tillhöra. Äntligen! Efter passet igår kväll var tanken klar och känslorna struktutrerade. Processade. Berarbetade. Sorterade.

Jag ska tävla 3 december!

Jag kommer inte ha den tightaste magen. Jag kommer inte ha det största lårsvepet. Jag kommer inte ha droppar på låren så tydliga att de stå för sig själva. Jag har inte den grövsta v- formen. Inte den skarpaste ryggen. De bitigaste axlarna. Jag har inte den största muskelmassan i kombination med den lägsta fettprocenten. Detta vet jag. Rationellt. Realistiskt. Inte i år.

Men fanns det en tävling i mest beslutsamhet, mest passion i ådrorna, mest vilja- då hade jag inte varit ödmjuk utan kaxigt sagt att jag ska ha en pall- plats!

3 december är inte min tävling

Jag vinner den inte. Jag har inga förväntningar på finaler eller fina placeringar. Och vet ni- det är okej! Man skulle lätt kunna fråga mig vad jag har där att göra om jag har den inställningen. Men så här är det- jag ska go for gold! Det ska alla göra! Så när jag kliver upp på den där scenen ska jag lysa! Stråla! Hela mitt väsen ska skina. Av lycka. Stolthet. Tillhörighet. Ett stort Äntligen ska få sprida ett leende som hela min kropp visar. Jag kommer stå där med den sköna trygga insikten att jag har gjort precis allt jag har kunnat. Jag har då deffat strax över 4 månader. Inte ett enda pass är överhoppat. Inte en enda övning, rep, set. Jag har slutfört. Genomfört. Jag är inte modstulen. Nedslagen. Jag har inte gett upp. Jag har bara försökt skapa en realistisk bild av mig själv och medtävlanden och konkurrensen. Jag fokuserar på att göra allt jag kan. Jag är inte uppgiven, jag är positiv, målmedveten men också realistisk.

För ett tag sedan beslutade jag mig för att inte gå in på andras fitness- bloggar. Inte kolla in de andra tävlande. Det blev helt enkelt för jobbigt. Jag jämförde mig och gång på gång tog jag en örfil- jag har ingenting på en tävling att göra! Det blev till och med jobbigt att läsa teamkamraternas bloggar. Skärpning Fröken Eriksson! Jag har gjort allt jag kunnat, tagit så bra kommando över min kropp som möjligt. Tagit alla chanser, alla möjligheter, hållit fast vid dem och gjort mitt bästa för att utveckla dem och suga ut det mesta möjliga ur allt jag kunnat. Så när jag står där, 3 december, ska jag konstatera att samtliga personer som får bättre placeringar än jag har förtjänat det. Inte för att de gjort ett hårdare jobb, inte för att de satsat hårdare, slitit mer, ansträngt sig mer, vågat mer- utan för att de helt enkelt är bättre. Bättre utvecklade. Bättre fysik. Hatten av er till  och jag ska applådera för samtliga!

Jag har gett mitt allt detta år!

Inte bara under deffen utan uppbyggnaden. Jag har tränat hela livet men inte i närheten av så hårt och målmedvetet som jag gjort januari- augusti. Jag vet att jag byggde maximalt med muskelmassa utifrån mina förutsättningar och kunskap. Och jag har deffat så hårt jag mäktat med. Det räcker så långt det räcker! Men det är bara 1 år jag verkligen satsat fullt ut. Många andra har kämpat lika hårt bra mycket längre. Jag kan inte springa ikapp dem i år. Så är det. Rationellt tänk åter igen.

Detta är inget slutmål!

Jo, kanske för 2011 men annars bara ett delmål. Första tävlingen. Och även den är en chans och möjlighet som jag ska göra mesta möjliga av. Jag kommer veta hur det känns att slutföra en deff. Tömning. Fyllning. Färgning. Att posera i en bikini. Livet back- stage. Knyta kontakter. Inspireras. Medverka. Bli officellt en del av en värld jag brinner för. En merit. Jag kommer ha lärt mig så mycket om min egen kropp och psyke. Jag flyttar fram mina positioner! Utgångsläget när uppbyggnaden januari 2012 kommer igång är ett helt annat än det var januari 2011. Bra mycket bättre. Såväl fysiskt som mentalt. Om 23 dagar är det tävling och jag är fortfarande inte i närheten av min fysiska eller mentala gräns. Jag har fortfarande inte nåt den. Stencoolt! Man bygger inte Rom på 23 dagar men man kan fortsätta utveckla. Jag är grymmare nu än för 23 dagar sedan- så ytterligare 23 dagar bidrar. 3 december är jag i mitt livs form. Fysiskt och mentalt. Jag är stolt. Närvarande. Ödmjuk. Passionerad. Övertygad. En rejäl erfarenhet rikare. Klokare. Lugnare. Antagligen jävligt trött och utpumpad men det hade jag räknat med. 3 december är min dag av glädje och stolthet. Fram till den dagen ska jag njuta så hårt av tillhörigheten jag känner. Äntligen är jag här. Där. En av de. 23 dagar kvar att ge mig själv bästa möjligheterna att bygga den där stoltheten och glädjen. Jag ska njuta av att äntligen leva den dröm jag närt så länge!

Rebootad!