måndagen den 7:e november 2011

Trappa upp

Många känslor nu. Många nojjor. Vad håller jag på? Var är jag på väg? Vad är egentligen målet? Vad är det värt? Nu sliter deffen. Den tär- fysiskt och mentalt. Jag gräver ner mitt huvud i en grop. Hej vakuum. Inte tänka. Inte känna. Vara här. Vara nu. Vara närvarande. Ett steg i taget. Inte så långt som en dag, utan ett steg. Jag vill fortfarande. Samma vilja. Samma passion. Men väldigt lite energi. Börjar närma mig botten på kontot. Energikontot. Nu gäller det att hushålla med det som finns och försöka få den energi som finns att generera ny energi.

Morgondagens cardio avlöpte utan en enda tanke i huvudet
Skönt
Nästan hemma finns en trappa
Jag sprang intervaller där
Det får symbolisera det som händer nu
Den sista trappan innan jag är hemma

3 kommentarer:

Karin sa...

Tack Em! Tack för att du är ärlig rakt igenom i det du skriver. Visst f-n är det tufft och skitsvårt det du gör, men det finns ingen tvekan i att du inte kommer att klara det.All respekt till dig! Du är stark!! Det kommer att gå bra!
kram på dig

Tella sa...

Kämpa på! ha en bra dag nu trots låg energi. Imorgon elelr t.om i eftermiddag kommer det säkert kännas bättre :-)

Rebecka sa...

Hejja hejja hejja!! Ja, jag läser din blogg med spänning varenda dag! Själv har jag alltid älskat att träna, men har just nu en svacka, känner att din blogg hjälper mig tillbaka! Så, TACK för att din träningsgläjde smittar genom skärmen!