Vapnet, verktyget, prestationen, hantverket, objektet

Ibland är det svårt att blogga om kroppen. Formen. Fysiken. Jag har insett vilket touchy subject det är för vissa. Och hur lätt det är att misstolka och missförstå. Ibland får jag nämligen kommentarer och "åthutningar" om att jag är för hård mot mig själv. Att jag trycker ner mig själv. Att jag måste sluta leta "fel och brister". Ingenting kan egentligen vara mer fel. Jag ska försöka förklara detta!

Jag har tämligen god självkänsla- låt oss slå fast det först!

Om jag inte hade tävlingsambitioner skulle jag nog vara ganska "nöjd" med kroppen nu

Ligger i en bra vikt i förhållande till min längd, har muskler på kroppen, men ändå kurvor, en fast men putig rumpa som jag gillar, schysst hållning- tycker allmänt att det ser rätt bra ut i spegeln.

Känns lite coolt för någon som har väldigt lätt att gå upp i vikt- men svårt att gå ner, som alltid velat minska lite på fettet men nu känner att jag, om jag inte skulle tävla, skulle vara nöjd med vikten.

MEN!

Jag har tävlingsambitioner så jag måste vara hård mot mig själv

Och det hårda är ingenting mot vad konkurrensen är...

Jag vet att jag har utvecklats detta år!

Jag är superstolt över det!
Men detta är bara de första stapplande trevande stegen!

Så när jag skriver att "jag har för små ben", eller "för tjocka lår", eller att "min mage är för lös", eller att jag har för "små axlar" eller för mycket fett någonstans/lite muskler någon annanstans kom då ihåg att jag ska tävla! Det jag säger är inte en nedtryckande, destruktiv självkritik utan jag konstaterar vad som är mina största förbättringsområden! Jag vill vara fit och muskulös- vissa dagar upplever jag mig fet och muskel- lös. Jag försöker ha lite humor när jag utvärderar det som kallas dagsform!

Min kropp är mitt vapen- verktyg

Min fysik är min prestation

Jag har objektiva- glasögonen på mig när jag studerar och utvärderar min kropp

Jag letar inte fel för att trycka ner mig själv

Jag är ingen "stackars tjej med usel självkänsla"

Jag försöker vara objektiv och rationell

Men jag vet- för många som läser är det svårt att se det eftersom det handlar om kroppen och skriver man om fysiska förändringar och drömmar så är det lätt att folk tolkar det som låg självkänsla att man trycker ner sig själv. Men jag ska ju tävla med min fysik!! Kom ihåg det! Det här handlar inte om fåfänga eller enbart ytlighet! Nej det handlar om fysik! Fysik som nås genom stenhård träning, balans i kosten, tuff diet, fokus!

En parallell!

Hade jag varit höjdhoppare och missnöjd med avstamp, balans i stegen, ansatts eller nåt annat hade jag skrivit om det. Hur jag behövt utvecklas för att kunna hoppa X.X meter. Jag hade försökt vara konkret med vad jag behövt jobba på för att nå mina mål. Jag hade försökt vara  lika rationell men det hade kanske inte varit lika känsligt att läsa om? När jag kunnat vara konkret och realistisk och sagt att "för att kunna nå mitt mål att hoppa X.X meter i nästa tävling så måste Ditt och Datt förändras". Ingen hade kommenterat det med att "var nöjd som du är, du är ju så bra nu, sluta klaga på dig själv". Eller hur!?

Jag försöker bibehålla en objektiv syn på min kropp.

För om jag inte kan vara det nu, mot mig själv, så kommer det bli extremt jobbigt under tävlingen. För där måste jag vara det. För jag kommer vara fullständigt utlämnad på scenen i en liten bikini.  Jag måste se fysiken som prestationen. Låter jag istället min kropp vara "min baby" kommer jag få det jobbigt. Ingen vill få sin baby kritiserad eller hur? Jag ska ju tillåta andra människor bedöma min fysik och prestation! Återigen- lägg märke till ord val! Jag vill inte tänka att de ska bedöma mig eller min kropp- utan min fysik och prestation. Jag försöker skapa en viss distans. För att det inte ska bli personligt. För att det inte ska bli destruktivt eller kränkande. För att det ska bli en tävling jag mår bra av. Jag kommer få min muskelmassa bedömd. Hur hård är jag? Hur är min symmetri? Hur är balansen? Hur utvecklad är min framsida i relation till baksida? Överkropp i relation till ben? Hur visar jag upp min prestation? Detta är vad jag ska tävla i.

Jag hade ganska tidigt i dieten en diskussion med en kompis som tävlat och jag förstod inte då riktigt hur hon menade men det klarnar nu. Hon uttryckte just detta att kroppen blir ett objekt och när du står där får du inte tänka att det är personligt. Och du kommer inte göra det heller. Du måste distansera dig från din kropp på så sätt att du måste tänka att domarna bedömmer inte dig- utan din fysik och det jobb du lagt ner. Det är självklart inte lätt med denna mentala inställning och den får man nog jobba på hela vägen fram och när jag står där bakom scenen hoppas jag att jag ska kunna plocka fram just denna tanke- att nu går jag upp där och visar vad jag åstadkommit och så får vi se hur det står sig i konkurrensen!

Jag försöker se fitness som vilken annan sport som helst

Eller som ett hantverk!

Som alla andra tävlande är jag en konstnär och fysiken mitt verk som ska ställas ut

Jag är inte det jag gör och därför får det heller inte bli personligt

Sen fattar jag också att jag antagligen inte kommer vara så här stursk och distanserad och klarsynt om jag får en usel placering om jag inte själv kan se att jag "förtjänar" den och jag kommer antagligen ta det personligt och oavsett hur tävlingen går kommer det säkert komma någon tår- om inte annat för att en extremt lång anspänning släpper.

Jag kollar runt i andras bloggar och finner en viss förtröstan då jag kommer in på en riktigt stjärnas blogg. Oväsentligt vem hon är men hon är strålande vacker i mina ögon, med en grym fysik och som haft många framgångar såväl detta år som tidigare. Hon skriver om hur nöjd hon är med året som gått, så stolt men samtidigt så ser hon objektivt på framtiden och på hur hon vill utvecklas och vad hon vill förändra! Jag blir inspirerad! Jag är en person som aldrig blir nöjd och tycker det är lite obehagligt med "nöjd- tänk". Jag vill ständigt utvecklas! Såväl privat som i relation till träning eller arbete. Lära mig något nytt, bli bättre, smartare, starkare, mer effektiv. Utveckling är sexigt! Och hur bra du än blir finns det väl alltid någonting att utveckla?

Så kom igen- nästa gång jag skriver att mina axlar är för små, benen för raka, magen för lös, kroppen för mjuk, ryggen för tunn så är det jag som objektivt hittar saker att förbättra! Det är inte ett uttryck för svag självkänsla. Det är inte jag som sitter och trycker ner mig själv eller letar fel. Utan det är jag som tagit på mig objektiva glasögonen och studerar mina framsteg i relation till mål och finner saker att förändra och utveckla. Kompetensutveckling inom arbetslivet är roligt- och inom min passion- träningen! Det är inte personligt eller obehagligt. Jag försöker bara vara rationell. Jag har mål, stora mål. Min fysik om 5 år är inte i närheten av där jag befinner mig idag. Därför att jag tänker utvecklas. Därför att jag aldrig kommer nöja mig. Jag ska bli bättre. För jag brinner för det jag gör. Jag älskar min kropp- min lojala, trofasta, envisa kropp- men min fysik är min prestation och mot den är jag objektiv- inte nedlåtande eller elak- bara objektiv! För kom igen- jag har ju inte ens genomfört min första tävling! Jag är en amatör, en rookie, en nybörjare! Jag har mil att gå och massor att utveckla! Jag är bara på första steget, första tävlingen som dessutom till stor del vänder sig till just nybörjare! Jag är så långt ifrån dit jag vill nå! Förutom tid, energi, en del pengar och en jävla massa passion så måste jag investera just i objektiva- glasögon, tålamod och ständigt elda på viljan till förbättring!